Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Organisationer



Mycket att fira, mycket att bemöta

Det närmaste året är fullt av olika händelser att uppmärksamma. I slutet av augusti i år är det 120-årsminnet av den första sionistkongressen. I början av 2017 är det 100 år sedan Balfour-deklarationen. Och i slutet av november nästa år är det 70 år sedan FNs Generalförsamling beslutade om en delning i en judisk och en palestinsk del av mandatet Palestina.

Ulf Öfverberg
Generalsekreterare
Svensk Israel-Information
Samtidigt är det också 50 år nästa år, sedan sexdagarskriget 1967. Ett krig där den judiska staten försvarade sig mot hotande arméer som om de vunnit inneburit slutet på staten Israel. Det är något att minnas och glädjas. Samtidigt innebar denna seger början till något mycket mer problematiskt; början av ockupationen av Gaza och Västbanken som fram till dess hade ockuperats av Jordanien och Egypten sedan 1948. Ockupationen och bosättningspolitiken som följt därpå är kontroversiell, både i Israel och i omvärlden.

1967 års krig ändrade också bilden av Israel som en utsatt stat som ständigt behövde försvara sig mot en hotande arabvärld. Israel var inte längre en ”underdog” utan den rollen övertogs efterhand, ackompanjerad av vänstervågen och solidaritetsrörelsernas 1970-tal, av palestinierna. En bild som inte nämnvärt förändrats sedan dess.

Detta är givetvis inget nytt. Debatten om Israel, och ofta, hatet mot Israel har alltid varit närvarande. Oavsett vad vi anser om ockupationen av territorierna får vi inte glömma att 1967 års krig inte var något som Israel valde, lika lite som de tidigare eller senare konflikterna. Den moraliska skulden för palestiniernas situation ligger fortfarande till övervägande del på det palestinska ledarskapet och dess kontinuerligt felaktiga och tragiska val.

Ari Shavit, en israelisk journalist och författare, har skrivit att det framförallt är två omständigheter som gör Israel annorlunda. Dels att Israel ständigt varit hotat till sin existens och dels ockupationen av territorierna efter 1967. I allt övrigt är Israel en vanlig demokratisk stat som alla andra demokratiska stater.

Detta är den utgångspunkt vi måste arbeta utifrån. Israel är ständigt ifrågasatt som nation. Det är orättfärdigt, djupt orättvist och skamligt – javisst. Men icke desto mindre är detta debattklimatet vi måste agera och manövrera oss i.

Vi måste tala om när det handlar om hat mot Israel, när våra motståndare och fiender byter ut ordet jude mot Israel och antisemitismen kallas för antisionism. Men vi måste också bemöta annan – legitim – kritik av Israel. Det vill säga en kritik som inte ifrågasätter Israel som stat, men som kritiserar Israels politik. Inte för att Israel alltid gör rätt eller att allt som dess regeringar gör är bra. Men för att rätta till missförstånden och för att visa att Israel är en av oss i den demokratiska familjen av öppna och toleranta samhällen.

Vi måste också försöka bli mer pro-aktiva. Det är svårt i ett debattklimat där vi ständigt måste rycka ut för att släcka olika bränder baserade på illvilja, felaktigheter eller ett patologiskt hat mot Israel. Men med resurser och tid kanske vi också kan mäkta med att försöka sätta det som den nyss avlidne store författaren Lars Gustafsson kallade för ”problemformuleringsinitiativet”. Då som först kan vi kanske vända debatten på sikt.

Det är några av mina funderingar som nytillträdd generalsekreterare. Synpunkter tages tacksamt emot!



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



Bankgiro 671-6609        SWISH 1234 21 8889        Förenade Israelinsamlingen

© Citera oss gärna - men ange källan!