Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Krönikor



Inget går upp mot en fredagsmorgon i Tel Aviv

Det är fredag förmiddag, och jag flanerar runt på den färgglada Levinskymarknadens gator som ligger bland bostadshusen i det södra kvarteret Florentin i Tel Aviv.

Det är nästan svårt att komma fram för alla människor som rör sig mellan försäljarna som erbjuder allt från spannmål, ostar, kött, kryddor, torkade frukter och nötter till väldoftande nybakat bröd. Från restaurangerna flödar musik och skratt, vänner och bekanta hälsar glatt på varandra och önskar varandra “shabbat shalom”, och otåliga bilförare försöker med sitt tutande ta sig fram i snigelfart. Ett ungt par sitter och tar en kopp kaffe i solen på en balkong som vetter ut över den livliga folkmassan. Den ena tänder en cigarett, korsar benen, lutar sig tillbaka på stolen och insuper den speciella stämning som bara finns under just denna stund på veckan: känslan av tacksamhet av att ha tillryggalagt ännu en vecka i det sköra som är livet, blandat med en känsla av tillförsikt inför den stundande sabbatsvilan. Men sabbaten slår in först vid solnedgången, och innan dagens yra aktiviteter förbyts i sabbatens heltäckande lugn kan man hinna få rätt mycket gjort.

Alla som besöker Israel lägger snabbt märke till att arbetsveckan här är söndag-torsdag. En del jobbar halvdag på fredagar, men de flesta är lediga då. Veckodagarnas namn är på hebreiska numeriska: “den första dagen”, “den andra dagen” och så vidare, fram till “den sjätte dagen” som följs av Yom Shabbat, sabbaten (lördag i Europa). Min favoritdag i den israeliska veckorytmen är alltså just den sjätte dagen.

Jag själv gick upp tidigt denna morgon, då våra två kattungar gärna börjar härja så fort solen går upp. Min man lyckades sova vidare, så jag gick ut på egen hand ner till Rothschildavenyn och slog mig ner på ett litet kafé som är typiskt för Tel Avivs boulevarder. Det påminner egentligen mer om ett kaffestånd, med barstolar och höga bord. Kaféets gäster kan även slå sig ner på parkbänkarna längs med gatan, eller varför inte på en filt på gräset som också löper längs med promenadstråket. Stämningen är avslappnad och lugn. Medan hundägarna köper sig en cappuccino nosar hundarna på varandra och tycks också de hälsa varandra en trevlig helg. Då och då svischar en cyklist förbi på en trendig vintagecykel. Jag slår mig ner på en av bänkarna med mitt kaffe och läser tidningen, och märker med tillfredsställelse att de idoga hebreiskastudierna gett resultat: jag förstår vad som står (det mesta åtminstone).


Joel Pierrou Steinberg, Tel Aviv
I tidningen öppnas en annan värld. Den värld som präglar Israel alla andra dagar i veckan. Det är en svår värld, ständigt i skarpt läge, i högt tonläge, med konflikt och splittring, och tyvärr alltför ofta död och sorg. Jag läser en stund för språkövningens skull, det mesta har ju ändå redan ingen nyhet längre. Vem kan leva helt avskärmad från nyheter i vår informationsålder? Men jag lägger bort tidningen sen, nästan demonstrativt. Idag är det fredag, den bästa dagen i veckan. Nyheter kan jag läsa en annan dag.

För mig är fredagsmorgonen en hyllning till livet, och precis som sabbaten brukar liknas vid en ö i tiden, så är varje fredagsmorgon för mig ett veckovis återkommande bevis på att det finns ett normalt, gott och härligt liv i Israel, trots allt som här kan oroa ens hjärta. Så, om ni kommer på besök någon dag, så vet ni var ni hittar mig på fredagarna: någonstans i solen på en av Rothschildboulevardens bänkar, sippandes på en kaffe eller en juice, glad över att leva.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



Bankgiro 671-6609        SWISH 1234 21 8889        Förenade Israelinsamlingen

© Citera oss gärna - men ange källan!