Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel Ungdomsröster 2-97 s.32 Israels unga ambassadörer Dan Elharrar och Kineret Limony fick många vänner i svenska skolor Nog har Israel heder av sina ungdomar som de skickar ut som emissarier för att berätta om sitt eget land för sina jämnåriga. Så har de också sållats fram vid olika seminarier och prov innan de fått förtroendet att presentera och representera sitt land på främmande mark. Till Sverige kom de två trevliga tonåringarna Kineret Limony och Dan Elharrar, hon från Herzliya, han från Ramat Gan. De fick göra bekantskap med gymnasister i Stockholm, Uppsala, Skellefteå och Umeå, där de fick bo i familj och överallt blev de väl omhändertagna. -Vi hade tur som fick åka både till Danmark och Sverige, säger Dan som ligger åt det vetenskapliga hållet, pluggat bioteknologi och med en ungdomsdelegation varit i Polen och Tjeckien och sett nazisternas koncentrationsläger. Men framtida yrkesval vill han inte ens spekulera om. Det visar sig tids nog, han fyller ju inte 17 förrän i juli. Båda har ett år kvar till examen och sen väntar förstås armén. -Det tyckte svenskarna var så konstigt, att också vi flickor har obligatorisk militärtjänst, säger Kineret, som visserligen är huvudet kortare än Dan men ett halvår äldre. Hon är utåtriktad och öppen, sjunger i en musikal och i grupper och har valt teaterlinjen i skolan. -I början fick vi ofta jobba för att verkligen få svenskarna att komma med egna frågor, men när det väl lossnade var det mycket de ville veta och mycket de inte haft en aning om förut. Alla var bussiga och intresserade av vad vi hade att säga. Det var bara en enda gång som en flicka kom med fientliga frågor. Men när vi hade fått talas vid och upptäckt att vi hade gemensamma intressen och hon till slut förstod hur verkligheten ser ut hemma i Israel, blev vi faktiskt goda vänner. -Hur vårt vardagsliv ser ut, om vi känner några palestinier och kan fungera tillsammans med dem, vad PLO står för, och hur farligt det är att leva i Israel hörde till de vanligaste frågorna. -Men det kändes konstigt när vi just sagt att allt nu var lugnt och att vi känner oss trygga, att samma eftermiddag få budet om bombattacken i Tel Aviv. Då var det skönt att det var sabbat och lektionerna slutat tidigt också här, säger Dan. -Jag tror det är väldigt viktigt att vi, den nya generationen, kommer till våra jämnåriga och pratar med dem på samma nivå, att vi inte är lärare eller diplomater. För de kommer att minnas oss och vad vi har pratat om och inte bara okritiskt svälja allt som står i braskande tidningsartiklar, menar Kineret och Dan instämmer. Jag tror det är väldigt viktigt att vi, den nya generationen, kommer till våra jämnåriga och pratar med dem på samma nivå, att vi inte är lärare eller diplomater. För de kommer att minnas oss och vad vi pratat om och inte bara okritiskt svälja allt som står i braskande tidningsartiklar, menar Kineret och Dan instämmer. Det är just det som är vitsen med att Israel valt ut 62 skolungdomar bland 600 villiga, och att de två och två, en pojke och en flicka, åkt ut i vida världen och talat för sitt land. Det är ju de unga som är framtiden, vår och Israels, och vänskapsbanden som knyts idag kan bli värdefulla för dem själva och för våra länder långt, långt framåt i tiden. Självklart hade både deras föräldrar och lärare uppmuntrat dem inför den långa och viktiga resan, som inte bara inneburit allvarligt men stimulerande jobb utan också många roliga stunder i glatt sällskap. Och även om det ibland kunde vara knepigt att välja rätt mat vid något buffébord, klarade de också det galant. Kaviar, hårt bröd och lax, talar Kineret förtjust om, medan Dan förlorat sitt hjärta till nyponsoppa med mjölk. Båda kommer gärna tillbaka en dag för att uppleva svensk sommar som alla talat så mycket om. Text och foto: Norma Wiel-Berggren Textlänkar Till framsidan Till arkivet © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.