Sydafrikas judar - igår, idag, imorgon

Av Leon Moss, Kfar Saba, Israel, exklusivt för Menorah

HISTORIK
Judar började anlända till Godahoppsudden i Sydafrika under bosättningens allra tidigaste dagar, då de kom seglande med de forskningsresande, som öppnade landets gränser.
Under 1800-talet pågick en långsam men stadig immigration, och gruppen växte sig tillräckligt stor för att man skulle kunna grunda en församling i Kapstaden 1841. Judarna fortsatte att komma i lugn takt, främst från Tyskland och Storbritannien.
Det var öppnandet av diamantfälten i Kimberley 1869 och guldgruvorna i Johannesburgsområdet 1886, som fick judar att komma i stora skaror till Sydafrika. De bosatte sig på alla håll. Många stannade på ankomstplatsen i Kapstaden, medan andra gav sig iväg på den mödosamma färden med oxkärra tvärsöver landet till Johannesburg. Andra återigen stannade i små städer eller byar, där de öppnade egna butiker och sålde varor till afrikanerna och de lokala bönderna.
De två största grupperna fanns i Kapstaden och Johannesburg. 1904 fanns där en judisk befolkning på 38.000, som stadigt växte till toppsiffran 117.000 på 1980-talet. Vid det laget bodde hälften av judarna i Sydafrikas största stad, Johannesburg.
Judarna var till 80% av litauiskt ursprung med goda kunskaper i jiddish, hebreiska och den judiska religionen. Ämnen som var dem till föga nytta i deras nya land, där det var holländska, engelska och flera varianter av de lokala bantuspråken och dialekterna, som i första hand gällde.
De fick brått att bättra på sina kunskaper, skaffade sig formell skolutbildning och kämpade för att lägga bort sina östeuropeiska accenter, som fick dem att låta så främmande bland de engelsktalande sydafrikanerna.

HÖG UTBILDNING HOS ANDRA GENERATIONEN
Ett av de outplånliga kännetecken, som dessa tidiga sydafrikanska judar lämnade efter sig, var en brinnande önskan att deras barn skulle få en ordentlig utbildning. Eftersom de kände sig så otillräckliga, när de kom till sitt nya land med så bristfällig skolning, var de fast beslutna att deras barn inte skulle uppleva detsamma. Resultatet blev att en hel generation sydafrikaner, födda efter 1920, till största delen är universitetsutbildad.De här välutbildade ungdomarna blev snart nog de främsta inom sina respektive yrken, långt innan de holländska invånarnas barn ens hade börjat studera.
Denna generation i sin tur var ivrig att överföra det judiska arvet också till Sydafrika, då de fruktade den kristet nationella utbildning, som myndigheterna erbjöd. Alltså grundade de judiska skolor i alla de större städerna, och dessa skolor gav enastående resultat vid inträdesproven till universiteten. Det var mycket dyrt att gå i de privata skolorna, men familjerna lyckades alltid klara avgifterna.
De "nya" litauiska immigranterna var sionister, och de första sionistiska organisationerna grundades i Kapstaden 1897 och i Johannesburg ett år senare. Vid slutet av 1898 fanns det ett dussin sionistiska föreningar med cirka 5.000 medlemmar. Sydafrika kunde ståta med två representanter vid den tredje sionistkongressen i Basel 1899. Den sionistiska drömmen fick en stark position och blev den brännpunkt, som det judiska etablissemanget samlades kring.

DE SYDAFRIKANSKA JUDARNA OCH ISRAEL
Ungdomsrörelserna blomstrade, och vid den judiska statens grundande anmälde sig många av de unga som frivilliga till "Nachal", som var diasporaungdomarnas frivilligorganisation. I Sydafrika samlade man pengar och varor till stöd för den judiska staten.
Sedan började alijan, och många av ungdomsorganisationernas studenter hittade vägen till kibbutser och moshaver i Israel. När anti-apartheidrörelsen började på sextiotalet, fann man judar i ledningen. Judar var med bland dem som arresterades och rannsakades av nationalistregeringen, medan andra lyckades fly ur landet, och somliga fick politisk asyl i Israel.
De sydafrikanska judiska församlingarna har alltid varit generösa givare till staten Israels stöd och har stått för några mycket spännande projekt.
Vid Jaffaporten i gamla staden i Jerusalem kan man läsa en skylt, där det står "Restaurerad med bistånd av den sydafrikanska judenheten". Den arkeologiska utgrävningen av Davids Stad var ett sydafrikanskt projekt liksom en del av Jerusalems Botaniska trädgård. Även restaureringen av Jerusalems bukariska kvarter liksom den återupptagna utvecklingen av Negevstaden Ofakim var sydafrikanska projekt. Vidare byggdes till exempel ett mycket framgångsrikt hem för äldre i Herzliya som fick namnet Beit Protea efter Sydafrikas nationalblomma.
På grund av det bekymmersamma läget i Sydafrika har dagens bidrag krympt, men Israel kommer alltid att hysa stor tacksamhet till de sydafrikanska judarna för deras tidigare stora generositet.

NUET
På 1960-talet började en våg av immigranter komma från Sydafrika främst som en protest mot nationalistregeringens politik. Alltsedan regeringens nya sammansättning har immigrationen till Israel ökat, då judar lämnat landet av fruktan för den oerhörda brottslighet, som svepte genom Sydafrika.
Det är inte klart hur många judar som finns kvar i Sydafrika idag. Uppskattningar pendlar mellan 60 000 och 80 000 själar, och man hör historier om massemigration av judar.
Sydafrika har ett väl etablerat valutakontrollsystem. Emigranter får bara ta med sig ett begränsat belopp ut ur landet. Detta har fungerat som ett avskräckande hinder för judar, som inte vill emigrera utan att kunna ta med sig allt de äger.

STOR UTVANDRING
Trots detta har många judar emigrerat, och sedan tidiga åttiotalet har det varit en stadig ström av judiska familjer på väg till Kanada, Amerika, England och Israel.
Nu är det Australien och Nya Zeeland man helst flyttar till. Där har de sydafrikanska judarna funnit tillflyktsorter utan språkproblem och där är livsstilen ganska lik den de just lämnat bakom sig. Där får de ett rikt kommunalt och socialt liv fyllt med sport och friluftsaktiviteter. Man kan finna stora kolonier av sydafrikaner i Sydney, Melbourne och Perth i Australien. De har vuxit in i samhället, och precis som tidigare i Sydafrika har de engagerat sig i alla det judiska livets aspekter, både när det gäller de judiska daghemmen, synagogorna, idrottsföreningarna och sociala insatser.
Trots energiska försök att locka sydafrikanerna till Israel har alijan varit blygsam och på senare år främst bestått av unga, religiösa judar. Många av dem har åtföljts av sina äldre släktingar och man uppskattar antalet nya sydafrikanska immigranter till omkring 20 000.
Trots den dramatiska skillnaden i kultur och språk har de anpassat sig väl och blivit utmärkta medborgare. Man kan finna dem i det israeliska livets alla sammanhang och de har visat sig framgångsrika också i de mest osannolika arbetsuppgifter. De har vägrat att ge upp sin sydafrikanska sporttradition och medverkade till att man började spela tennis, boccia på gräs och cricket. Lördagslediga, som kör förbi Hebreiska Universitetet i Jerusalem, stannar för att förvånat se på när man spelar cricket med Knesset i bakgrunden. Jerusalem kan också skryta med ett tenniscentrum, som de sydafrikanska judarna startat. Israeliska bowling-, tennis- och cricketlag tävlar i internationella sammanhang, och det är alltid ett stort antal sydafrikaner med där.

FÖRSÄMRAT LÄGE I SYDAFRIKA
I Sydafrika har läget försämrats i takt med att landet sjunker allt djupare i våldsbrottens träsk. Mord och våldtäkter inträffar varje timme på dygnet, rån och bilstölder är så vanliga att de inte ens är värda att tala om. Polisen är maktlös i en svart värld med femtioprocentig arbetslöshet.
Den ekonomiska situationen har försämrats utan att vara desperat men den fortsatta höga inflationen kräver sitt pris. De judar, som stannat kvar, lever gott på sina egendomar bakom höga murar, ofta försedda med elektriska stängsel längs hela överkanten. Hundar och vakter patrullerar i områden, som nu är inhägnade och har grindkontroll vid entrén. Den vanliga sydafrikanska judiska familjen av idag är vitt utspridd - man har ofta ett barn i Nordamerika, ett i Australien och ett i Israel.
Man kan notera en stark religiös väckelse bland judarna under ledning av Lubawitch- och Ohr Sameach-jeshivorna, som sänder ut sina representanter för att hjälpa människor, som söker andlig ledning.

FRAMTIDEN
Framtiden är inte lätt att sia om. Fler och fler judar kommer att lämna Sydafrika, om situationen fortsätter att försämras socialt och ekonomiskt. När väl den unga gifta generationen lämnat landet, kommer de som stannat kvar att åldras utan stöd av sina barn precis som i alla andra samhällen. De äldre generationerna dör, och de unga gifta, som valt att stanna kvar, får bilda den judiska församlingen. Dess karaktär kommer utan det litauiska inflytandet med all säkerhet att skilja sig från tidigare generationers. Kanske blir det en religiös församling. Eller kanske låter de sig assimileras med de väldigt blandade folken i det nya Sydafrika. Hur det än går, kommer de aldrig att ha samma vitalitet och entusiasm som de tidigare generationer, som levde ett så positivt och lyckligt liv i Sydafrika.
(Översättning NWB)

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet