Av Paula Hersson-Ringskog

Judarnas historia i Bulgarien är fascinerande och lång. Judar kom hit före bulgarerna. Redan vid andra templets förstörelse bodde här judar och det finns historiker som funnit belägg på judisk bosättning under den persiske kungen Darius' tid. Före Förintelsen levde omkring 50 000 judar i Bulgarien. Sedan 1948 har 55 000 utvandrat till Israel. Idag lär det finnas 5 000 kvar. Utvandringen fortsätter, nu i en takt av ca 150 per år. Artikelförfattaren tar oss genom Bulgariens judiska historia, med tyngdpunkten på dagens situation.

Sofias stora synagoga.	Foto: Vladimir Alexeev

Mitt första möte med Bulgarien var en kall marskväll med nyfallen snö. Min man och jag letade efter en rekommenderad restaurang i Sofias centrum. Vi gick längs de ödsliga paradgatorna kantade av de enorma "Stalinbakelserna" - allt kändes bekant men overkligt. År 2000 då de flesta av de f.d. kommunistiska länderna håller på att återhämta sig ekonomiskt verkar Bulgarien vara landet som inte klarat övergången. Arbetslösheten har nått 25 % och få industrier är bärkraftiga. Restaurangen som vi senare hittade i en liten, illa upplyst gränd hade en meny som omfattade åtta sidor alkoholdrycker och fyra med maträtter. Ost, ägg och grönsaker var huvudingredienserna i de olika maträtterna. Vår middag med både förrätt och efterrätt till huvudrätten kostade 17 kronor per person.
I staden Plovdiv som ligger cirka en och en halv timmes väg österut från Sofia träffade vi Zvetka Benvenisty, en ung lärarinna i 20-årsåldern, och hennes far, som arbetar som elektriker. Zvetka klädd i jeans och baseball-jacka och med långt, utslaget cendréfärgat hår talade utmärkt hebreiska som hon lärt sig i Israel. Familjen hade gjort alija men återvänt till Bulgarien efter några år. Förutom sitt arbete i en skola för föräldralösa barn utnyttjade Zvetka nu sina kunskaper i hebreiska till att sommartid guida grupper med israeler på genomresa i Bulgarien.
Tillsammans traskade vi genom de äldre, branta delarna av Plovdiv och beundrade de vackra "National Revival Style" husen med utskjutande burspråk i trä och dekorativa blomstermotiv målade alafranga av kringresande konstnärer. Ett underbart vackert hus byggt av en grekisk köpman från Konstantinopel rymmer nu stadens etnografiska museum med bl.a. en vacker samling av folkdräkter. Ett stenkast därifrån ligger ruinerna av det övergivna Philippopolis, påbörjat av Philip II av Makedonien på 300 talet f.v.t. men sedermera övergivet av hans son Alexander den store. Från den tiden har man också påträffat lämningar efter en synagoga.
Zvetka och hennes far tog oss till Plovdivs enda resterande synagoga. Den låg inklämd mellan bostadshus uppförda för 10-20 år sedan. En trappa utifrån ledde till en balkong för kvinnor. Tre Torarullar fanns kvar. Inskriptionerna på väggarna vittnade om att tiden stått stilla (eller frusit); minnestavlor omfattade de som dött i krigen före 1940. Den vackert målade kupolen och de blåa Davidsstjärnorna och mönstret med upprepningar och variationer kunde fortfarande ses på väggarna och i taket. Toraförhängen och Toramantlar med vackra broderier i guldtråd vittnade om en burgen tid. (7000 judar bodde i Plovdiv före andra världskriget, cirka 450 bor där nu).
Till de stora högtiderna har man under några år haft en gästrabbin från Israel, en tidigare elev till Plovdivs siste rabbin, Behar, som dog 1949. Vi träffade två av rabbinens sonsöner, Albert Azriel och hans bror, bägge mycket långa och resliga 60-åringar. Det var roligt att kunna prata spanska med dem eftersom de fortfarande kom ihåg ladino.(se nedan).

Judarnas historia i Bulgarien är fascinerande och lång Judar kom hit före bulgarerna. Redan vid andra templets förstörelse bodde här judar och det finns historiker som funnit belägg på judisk bosättning under den persiske kungen Darius' tid. Under det bysantinska väldet åren 400 - 1400 e.v.t. fann många judar en fristad i städer som Sofia och Vidin. Dessa s.k. "romaniotes" talade judeo-grekiska, skapade en egen liturgi och var dominerande tills slutet av 1400-talet då sefarderna på flykt undan den spanska inkvisitionen anlände. Judar från andra håll hade också kommit - khazarer på 900-talet och de på flykt undan korstågen. En bulgarisk tsar på 1300-talet gifte sig med en judisk kvinna och fick två söner varav den ene (Ivan Shishman) tog emot ungerska judar när dessa slängdes ut ur Ungern 1376. Ytterligare ashkenazer kom 1470 från Bayern. År 1640 förenades de romaniotiska, ashkenasiska och sefardiska församlingarna under en sefardisk rabbin. Ladino - judeo-spanska från medeltiden - talades sedan allmänt av den judiska befolkningen fram till andra världskriget.
Från 1396 till 1878 lydde Bulgarien under det ottomanska väldet. 1878 blev landet självständigt.

Vid andra världskriget utbrott
uppgick antalet judar till 50 000. De flesta tillhörde lägre medelklassen. 1940 antogs en lag som berövade judarna de flesta rättigheter inklusive att använda ändelsen -ov på efternamn (alltför bulgariskt). Några månader senare anslöt sig Bulgarien till axelmakterna, Tyskland besatte landet och begärde 20 000 judar för deportation. De judar som först blev upphämtade av bulgariska soldater och skickade till förintelseläger var judar i det av Bulgarien ockuperade Makedonien och Trakien (av 11000 judar kom bara 12 tillbaka). När rykten om vidare deportationer kom, protesterade judiska församlingar, politiska personligheter, fackföreningar, och speciellt metropolen Stefan i Sofia och biskopen Kiril i Plovdiv. Premiärministern beordrade då istället alla judar i Sofia att skickas ut på landet i arbetsläger där förhållandena visserligen var svåra men inte jämförbara med tyska arbetsläger. På så sätt undgick de bulgariska judarna i det egentliga Bulgarien gaskamrarna. 1944 i juli behövde judar inte längre bära den gula stjärnan och i september avskaffades byrån för judiska angelägenheter.

Ben Gurion besöker Bulgarien
I december 1944 mottogs Ben-Gurion av den demokratiska regeringen i Bulgarien. Fyra år senare, då Israel blev en självständig nation, utvandrade 32 000 judar till Israel. Till skillnad från de flesta immigranter utvandrade de bulgariska judarna inte p.g.a. förföljelse och bulgariska judar i Israel håller alltjämt kontakt med sitt forna land, besöker det och understödjer det. Idag går det dagligen ett flyg mellan Tel Aviv och Sofia - inte minst för att tillfredsställa spelsugna israeler som man kan se (och höra) på Sofias kasino och angränsande hotell.
Uppgifterna om antalet judar i Bulgarien varierar. Professor Sergio della Pergola vid Hebreiska universitetet i Jerusalem anger 2 800. Andra källor säger 5 - 7 000. Den totala befolkningen är åtta miljoner, varav en miljon muslimer och ca 800 000 romer.

De flesta av Bulgariens judar bor i Sofia
Plovdiv (Bulgariens andra stad i storlek), Russe (där Nobelpristagaren Elias Canetti föddes), Varna och Bourgas jämte 13 andra städer har små judiska församlingar eller föreningar. Den ringa judiska befolkningen och dagens ekonomi har gjort att de synagogor som finns kvar inte har kunnat restaurerats och med få undantag kunnat användas eftersom uppvärmning är en kostnadsfråga.
Synagogan i Sofia är en mäktig byggnad som rymmer över 1100 personer. Den byggdes 1909 av en känd arkitekt från Wien. Synagogan ligger i stadens centrum i hörnet av George Washington avenyn och Exarch Joseph mittemot Centralhallen (också byggd 1909), en enorm byggnad som just nu håller på att rustas upp för att återigen bli en saluhall. Vid invigningen av synagogan höll rabbin Marcus Ehrenpreis invigningstalet som åhördes av en tusenhövdad publik med tsar Ferdinand, premiärministern, och biskopar på hedersplats. Talet finns återgivet i en liten skrift om församlingen. Efter en tillbakablick på judarnas långa historia i Sofia använde Dr Ehrenpreis liknelsen om Jakobs stege för en metafor om hur den nya synagogan skulle kunna lyfta människan från det jordiska till det himmelska samtidigt som den var en del av den kedja som förbinder dåtid med nutid. Dr Ehrenpreis var överrabbin i Sofia från 1900 till 1914 då han blev överrabbin i Stockholm.
Synagogan är byggd i morisk stil och är den största sefardiska synagogan i Europa. Man når den genom en liten trädgård - en bulgarisk , sefardisk tradition. Synagogan är byggd som en oktagon med fyra stora kupoler. Det är 31 meter högt till taket och akustiken är perfekt. De intrikata målningarna på väggen och i taket håller på att repareras, en hel del har redan gjorts genom donationer av en familj i Mexiko med ursprung i Bulgarien. De blåmålade kupolväggarna med stjärnor - en vacker illustration som också finns i synagogan i Helsingfors - gör ett ljuvt intryck. Det är ett mirakel att synagogan finns kvar. Under de allierades attack mot Sofia under andra världskriget träffade en amerikansk bomb synagogan men bomben exploderade aldrig och skadorna begränsades till synagogans bibliotek. En enorm förgylld takkrona som väger två ton pryder den ouppvärmda gudstjänstlokalen.
Från 1960 då Sofias siste rabbin dog och 34 år framåt hade man inte någon rabbin. Det är en stor lucka i raden av rabbiner som utan avbrott är dokumenterade från 1490 till 1960! Med stöd av "Joint" (JDC - Joint Jewish-American Distribution Committee) fick man 1994 tillsatt en rabbin vars kunskaper i spanska (efter att tidigare ha varit rabbin i Panama) kommit väl till pass eftersom den äldre generationen förutom bulgariska talar ladino.

Judiskt liv idag
Under vårt besök i mars fick vi uppleva både en shabbatgudstjänst och läsningen av Megillat Esther. Utanför bönerummet fanns en bricka där man kunde tända ljus för Yahrzeit (minne av en död anförvant). På väggarna i bönerummet hängde underbart vackra, broderade Toraförhängen i siden, brokad och med silver och guldtrådar och utsmyckade med kopparsmycken. Bönerummet var fyllt till bristningsgränsen med äldre män, kvinnor och några ungdomar. Med de nya bönböckerna skrivna på hebreiska på ena sidan och translittererade med kyrillisk text på motstående sida kunde alla följa med. Ein Kelohenu sjöngs omväxlande på hebreiska och ladino (non como muestro dio, non como muestro senior, non como muestro rey, non como muestro salvador etc). Efter gudstjänsten bjöds på hårdkokta ägg, banitchki (ostgifflar) och sött the.

Bet HaAm, ett flervåningshus på Stambolskigatan nr 50 mitt i Sofia, är som tidigare centrum för det kulturellt judiska livet. Här träffade jag Emil Kalo (Kalonymus betyder "gott namn", som byzantikens greker gav judarna - så Emils rötter går långt tillbaka i Bulgariens historia), Robert Djerassi och Becka Lazarova. Alla i 50-årsåldern och med brinnande entusiasm för den judiska befolkningen. De arbetar som chef för Bet HaAm, konsulter för Joint respektive för Ronald S. Lauders stiftelse. Här koordineras sommarprogram för barn och ungdomar, språklektioner, Sederaftnar, åldringsvård, matpaket, publikation av böcker med mera. Man försöker nå samtliga församlingar i Bulgarien.
Den statliga skolan nr 134 inom gångavstånd från Bet HaAm, som renoverades med hjälp av Ronald Lauder, är ett underbart exempel på ett projekt som förverkligats gemensamt av utländska bidragsgivare och staten. Här undervisas barn upp till åttonde klass efter vanligt skol-schema med undantag av att första utländska språk är hebreiska! 300 barn lär sig nu hebreiska men två tredjedelar av barnen är inte judar. Skolan lär vara en av de bästa i Sofia så föräldrar står nu i kö för att få sina barn placerade där. På 80-talet fick personer med turkiskt klingande namn order om att omedelbart byta både för- och efternamn. Becka Lazarova berättade för mig hur vanmäktig hon känt sig som förlagsredaktör då hon fick order om att inte trycka upp några böcker av förlagets författare med turkiska namn. Den judiska befolkningen slapp en sådan behandling och på frågan varför lär en parlamentsledamot ha svarat "Judarna ha sparats ty varje nation måste ha sina judar som ett salt ..."

Aktuell utvandring från Bulgarien De senaste fyra åren har 1 520 bulgariska judar kommit till Israel. 70% av de vuxna hade högre utbildning. 153 kom under 1999. 200 - 300 väntas för hela år 2000. Jewish Agency har ett alijakontor i Sofia

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet