Av Åsa Welinder

Det dröjer kanske inte länge förrän Robin Hood får konkurrens från familjen Smith om att vara Sherwoodskogens mest kända invånare. I Laxton, Sherwoodskogen, inrymt i en f.d. bondgård, finns sedan 1995 nämligen Storbritanniens första "Holocaust Memorial and Educational Centre": Beth Shalom. Ett privat center grundat av en kristen man, Stephen Smith och hans familj. En familj som beskriver sig själva som vilken "vanlig familj som helst". Lika vanlig som sitt efternamn.

Under det första året, 1995, besöktes Beth Shalom av ca 15 000 personer, en siffra som ökat stadigt under de följande åren. Beth Shalom, och inte minst Stephen Smith själv, har också inspirerat till andra liknande projekt i flera delar av världen. Även Sverige har fått del av Stephens tankar och idéer, bl.a. genom regeringsprojektet "Levande Historia", där Stephen deltagit som samtalspartner och inspirationskälla. I januari detta år besökte Stephen Sverige igen, denna gång för att delta i den internationella konferensen om Förintelsen.

Besök på Yad Vashem föder tankar
Historien om Beth Shalom kan sägas börja 1991, då Stephen, tillsammans med sin bror James besöker Yad Vashem Holocaust Memorial Centre i Jerusalem. Ett besök han senare skulle komma att beskriva som en "life-changing experience". Stephen är då 24 år, och hade precis avslutat sina studier i teologi. Den två år yngre brodern var mitt uppe i sina medicinstudier. De är före besöket relativt väl insatta i händelserna runt Förintelsen. Men, som Stephen uttrycker det, de har ändå aldrig riktigt stannat upp och frågat sig vad detta betyder för dem som individer. Som unga individer i dagens Storbritannien.
Besöket på Yad Vashem födde många tankar och känslor. Hur kunde det till exempel komma sig, att de under hela sin skoltid aldrig undervisats om Förintelsen och dess innebörd? (Det var inte förrän 1991 som ämnet infördes på skolschemat i Storbritannien). Och hur kunde det vara möjligt, undrade Stephen, att det under hans teologistudier aldrig förekommit någon som helst diskussion om den kristna kyrkans roll i antisemitismens utveckling, eller dess förhållande till nazistregimen? Och var fanns diskussionen om de allmänmänskliga frågor vi alla ställer oss vid mötet med Shoa: diskussionen om människans natur, om gott och ont, om moral och ansvar.

Förintelsen inte en "judisk fråga"
Under dagen på Yad Vashem kom de också till en för dem avgörande insikt. Förintelsen var inte, så som den till stor del framställts, en "judisk fråga". En fråga som endast berör det judiska folket. Judarna var Förintelsens offer. Därför verkade "problemet", ansåg de, ligga utanför det judiska folket och borde följaktligen tas upp av samhället runt omkring. Men i stället för intresse och vilja till rannsakande tycktes det, i samhället i stort och inom den kristna kyrkan i synnerhet, finnas en attityd som kan sammanfattas i orden "detta är inte del av vår historia". En attityd Stephen och James kände var djupt felaktig och hög tid att ändra på. Så såddes fröet till det som 4 år senare skulle bli Beth Shalom; Fredens Hus.

"Resan till Damaskus"
Väl hemma i England beslutar sig Stephen för att fördjupa sina kunskaper i judisk historia och religion, genom att studera ett år vid "Oxford Centre for Hebrew and Jewish Studies". Så en dag, på väg hem från Oxford, slår det honom plötsligt, nästan som en vision, att han ska grunda ett eget Holocaust Center. "Det var som min resa till Damaskus", beskriver han senare upplevelsen. Stephens föräldrar, vilka tillhör Metodistsamfundet, hade några år tidigare köpt ett stort hus dit familjen flyttat och där de inrättat ett kristet "retreat center". Här vill Stephen nu skapa sitt Beth Shalom.

Visionen förverkligas
Efter ett års funderingar och informationsinsamlande börjar arbetet med att skapa det minnes- och utbildningscenter Stephen hade sett i sin vision, den eftermiddagen på väg från Oxford. Han söker avsiktligt ingen hjälp eller pengar från judiska finansiärer. Istället tas pengarna ur egen ficka och från det framgångsrika bageri som Stephen byggt upp under sin studietid. Arbetskraften består till största delen av familjen Smith medlemmar samt ett antal frivilliga. "Det var viktigt för oss", förklarar Stephen "att Beth Shalom skulle uppfattas som ett icke-judiskt projekt och att det judiska folket skulle känna, att vi brydde oss tillräckligt mycket för att verkligen göra något. Men ännu viktigare tyckte vi det var att visa icke-judar att andra icke judar bryr sig."

"Vi vill att besökaren ska diskutera och fundera över varför det hände och vilka offren var. Offren som individer, och inte "bara" som nummer och antal."

Centret tar endast emot inbokade grupper, säger Stephen. Det kommer skolklasser, men också universitetsstuderande, lärare och religiösa kristna så väl som judiska sammanslutningar. Förutom att vara museum och minnesmärke är Beth Shalom också en plats för diskussion om antisemitismens historia, om antisemitism och rasism idag samt om judiskt-kristna relationer. Centret innehåller ett innehållsrikt bibliotek och har övernattningsmöjligheter. Minneshallen, med plats för 120 personer, är en blandning av synagoga och kyrka. Högt upp längs väggen slingrar sig den välkända Talmud texten "He who saves a single life saves the world entire". I museidelen finns framförallt historier om olika individers liv. Det är vardagsbilder på barn som leker och vuxna som arbetar. Bilder från städer och byar innan det judiska livet utplånades. "Vi ville inte skapa en utställning som fokuseras på hur förövarna, nazisterna, såg judarna, som ohyra. Det är alldeles för "enkelt", säger Stephen. "Istället vill vi att besökaren ska diskutera och fundera över varför det hände och vilka offren var." "Offren som individer, och inte "bara" som nummer och antal".

Beth Shalom, Laxton, Newark, Notts, NG22 0PA, UK.
Tel. 0044-1623 836627.
www.bethshalom.com
E-post: office@bethshalom.com

Beth Shalom - en plats för eftertanke och diskussion

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet