Beersheva är vår vänort inom ett program kallat Partnerskap 2000. Detta har skapats av Jewish Agency och syftar till att utveckla de mänskliga relationerna mellan israeler och oss i diasporan. Förenade Israelinsamlingen, vars generösa donatorer genom åren har sponsrat åtskilliga sociala och skolprojekt just i Beersheva, fick ett entusiastiskt gensvar när vi frågade Beersheva om man återigen ville vara värd för våra svensk-judiska åttondeklassare när de kom till Israel på sin årliga israelresa. Denna gång fick våra ungdomar åka på en spännande tvådagars utflykt till Masada och Döda havet tillsammans med jämnåriga ungdomar från en kibbutsskola i Beershevas omnejd. Här berättar två av ungdomarna om sina upplevelser. Red.

Tami Salamon, 15 år, skildrar sina upplevelser:
-Vi går över skolgården där elever från kibbuts Shoval utanför Beersheva studerar. Med dem ska vi tillbringa två hela dagar. Vi kommer in i ett stort rum där vi blir välkomnade och sedan indelade i små grupper av barn från skolan blandade med oss svenska elever för att vi ska kunna lära känna varandra. Efter cirka en timme blir alla barn placerade på bussar, där det är varmt och stökigt när alla vill tala med alla. Det finns barn från skolan som talar ryska men har svårt för engelska, och helst talar med de svenska barn som också är rysktalande.

Vårt första stopp är på en kibbuts, där vi ska äta. Därefter beger vi oss av för att bestiga berget Masada och för att senare se på utgrävningar som gjorts där. Det är jobbigt att vandra upp för det branta berget i 46 grader och brännande sol. Väl uppe är alla utmattade och trötta. Efter en rundvandring är det dags att gå ner till bussarna igen. Det är tur att det inte är lika jobbigt att gå nerför som uppför. Alla barn är trötta när vi anländer till beduinlägret där vi ska övernatta. Det är meningen att vi ska pröva på att leva som riktiga beduiner. Maten får vi serverad sittandes på golvet framför ett lågt bord och vi ska sova på madrasser i ett stort tält. Det enda som avviker från att leva helt utan civilisation är att vi har mycket fräscha duschar och toaletter. Vi är tvungna att lägga oss tidigt den kvällen för att vi ska gå upp tidigt nästa morgon för att rida på kameler och åsnor, men innan dess läser vi förstås Mincha och Maariv (afton- och kvällsbön). Morgonen gryr och det är dags för frukost. Sedan alla ätit delas vi in i två grupper. Medan ena gruppen rider på kameler och åsnor får den andra gruppen höra en beduin berätta hur det är att leva som beduiner gör. Jag har aldrig ridit på en kamel och därför känns det extra roligt att pröva på, även om jag knappt kan gå efteråt! När alla ridit kliver vi på bussarna. Det är dags att besöka Ein Gedi.

Vid Ein Gedi berättar en guide om bristen på vatten i Israel. Här i Ein Gedi, till skillnad från många andra platser i Israel, är det grönska och väldiga vattenfall som faller ner för bergssidorna och formar små gnistrande dammar. Det är varmt, och det känns skönt att få bada i en källa. Efter badet torkar vi snabbt och ger oss iväg på den sista utflykten vi gör med den israeliska skolan, nämligen till Döda Havet.

Genia Rudenberg, 15 år lägger till:
I bussen satte jag mig bredvid Shir, som senare kom att bli min brevvän.
Många var blyga och sa inte så mycket, men jag tror att isen bröts lite mer efter en hel dags gemensam klättring upp för Masada. Senare såg jag min bästa kompis Tanja gå och prata med några ryskfödda ungdomar ur den israeliska klassen. Både jag och Tanja kände hur mycket gemensamt vi hade och hur mycket vi hade att prata med dem om. Under kvällen skapades många nya bekantskaper och de flesta såg ut att trivas.
Nästa år skall jag åka till Israel igen. Då tänkte jag att det vore väldigt kul att ha en kompis man kan besöka. Det ger mera liv åt en semester.

Israelresan 1999 I år gjordes den tionde israelresan med judiska åttondeklassare. Som vanligt är det eldsjälen Helen Rubinstein, rektor på judiska högstadiet på Vasa Real i Stockholm, som står bakom hela projektet som stöds materiellt bl.a. av de judiska församlingarna i Stockholm och Göteborg. Under denna fantastiska resa får eleverna tillbringa sex lärorika veckor i hela Israel, från Golan till Negev. Rundresan ger eleverna stor kunskap i den judiska historien, de stärks i sin judiska identitet och de får en chans att knyta starka band till landet. De får även insyn i dagens Israel - årets elever lärde sig en hel del om politik under valet. Fakta: 65 elever deltog i år och hade sex ledare: David Lexner, Gaby Robinsson, Benjamin Shipman, Peter Lebenswerd, Eynat Leibowich och Jonna Stenberg. Lärare och ansvarig: Helen Rubinstein.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet