Yad Layeled - Det levande minnesmärket över barnen som dog i Förintelsen. 1948, vid staten Israels grundande, slog en heterogen grupp överlevande sig samman, och flyttade till Israel.

Av Janet Mendelsohn Moshe

I dag är Yad Layeled en viktig mötesplats och kan fungera som stöd och hjälp i undervisningen av unga om Förintelsen.

Efter det att det Europa de känt förstörts, var de fast beslutna om foga samman, och bygga upp sina liv gemensamt. Förutom att slå sig ner i landet och grunda en kibbuts, var deras mål att föra vidare minnet av familj och vänner som omkommit i Förintelsen. Som deltagare i ghettoupproret i Warszawa, och som partisaner vilka kämpat mot tyskarna, var det också viktigt för dem att denna, deras berättelse om judiskt hjältemod, bevarades.

De bestämde sig för att kalla sitt hem för Kibbutz Lohamei Haghetaot, eller the Ghetto Fighters´ Kibbutz, och ännu idag, mer än femtio år senare, delar de med sig av sina berättelser till en aldrig sinande grupp åhörare. På kibbutsen, som är belägen i västra Galiléen, mellan Akko och Nahariya, står sedan 50-talet en mäktig byggnad som inte går att missa när man kör förbi på landsvägen. Det är museet The Ghetto Fighters´ House, som berättar om Förintelsen och judiskt motstånd. Det nya museet och minnesmärket Yad Layeled som öppnades 1995 har som målsättning att föra vidare minnet av de en och en halv miljoner judiska barn som mördades under Förintelsen.

En dröm går i uppfyllelse
"Utbildning för barn var en särskilt viktig dröm för Ytzchak Antek Zuckerman", förklarar Yad Layeleds föreståndare Tali Schner. Zuckerman, underbefäl i ghettoupproret i Warszawa, och grundare av kibbutzen, mindes en föräldralös pojke som led oerhört i ghettot, men som ändå lyckade hålla fast vid sin dröm om att en dag få spela fiol. En passande lärare hittades, och pojken excellerade i sitt spel. Ända tills dess han deporterades till Treblinka och mördades. Det var Zuckermans mål att föreviga den här pojkens, och alla andra barns drömmar, som så fruktansvärt krossades av Förintelsen. Och det var så Yad Layeled föddes.

"Zuckerman visste också hur viktigt det var att bygga en bro till nya unga generationer" förklarar Schner. Tali Schner föddes själv av överlevande på kibbutsen, och fastän hon är född i Israel, och på en kibbuts som känner sig stolt över sin utbildning om Förintelsen, känner hon av egen erfarenhet väl till den andra generationens svårigheter. "Många gånger finner de överlevande det mycket lättare att öppna upp och tala med sina barnbarn eller den tredje generationen än sina egna barn", säger hon.

Idé och design
I dag är Yad Layeled en viktig mötesplats och kan fungera som stöd och hjälp i undervisningen av unga om Förintelsen. Museet öppnar upp en dörr till de dramatiska erfarenheter hos de barn som genomlevt Förintelsen, och vänder sig till både vuxna och barn, även så unga besökare som 9-15 år.

I minnessalen högst upp har taket och väggarna dekorerats med fönster av målat glas som inspirerats av barnteckningar från ghettot i Theresienstadt.

Museet, som är ritat av den israeliske arkitekten Ran Carmi ( känd bl.a. för att ha ritat Israels Högsta Domstol i Jerusalem), består av tre runda salar. Den första, minnessalen, har i taket och på väggarna dekorerats med fönster med målat glas baserat på barns illustrationer från ghettot i Theresienstadt. I huvudbyggnaden går besökaren på en väg som inte tycks ha något slut, och där belysningen känns svagare och svagare ju mer osäkerheten av Förintelsen ökar. Utställningen är tredimensionell och besökaren vandrar genom ghettot, på järnvägsspår och i själva lägren. Allt medan barns ögonvittnesberättelser visas på filmdukar genom hela utställningen.

Den andra salen är tillägnad Janusz Korczak, känd polsk-judisk barnläkare, berömd författare av många fackböcker samt efter Polens ockupation föreståndare för barnhemmet i Warszawas ghetto. Korczak arbetade oförtrutet för att skydda sina föräldrarlösa små, och fastän han själv skulle kunnat komma undan, valde han ändå att stanna kvar och ta hand om sina barn på barnhemmet för att sedan följa med dem till förintelselägret Treblinka, där de alla mördades i augusti 1942.

Den tredje salen ligger i den mörkaste och lägsta delen av byggnaden. I mitten brinner ett evigt ljus.

Fastän museet berör oss starkt emotionellt, och varmt kan rekommenderas för att stärka alla barns kunskap om Förintelsen, gör det faktum att museet ligger långt från landets mitt, att ett besök kräver planering. Israeliska skolbarn besöker ofta museet under någon skolutflykt, och israeliska soldater tillbringar långa tider här under olika seminarier. När barn är på besök lämnas alltid tid för ett delta i museets kreativa workshop där de uppmuntras att uttrycka sina känslor genom teckningar, drama och kreativt uppsatsskrivande.

Museets ryska avdelning är i dag mycket efterfrågat och utbildnings- och undervisningsmaterial på ryska förbereds. Olika "Outreach program" har också varit mycket framgångsrika och Centret för Humanistisk Utbildning har hittills tagit emot mer än 4 000 arabiska och drusiska gymnasieelever. Eleverna har dels besökt själva museet dels också deltagit i seminarier om Förintelsen och dess allmänmänskliga lärdom.

På plan 2 illustreras symboliskt slutstationen och de en och en halvmiljoner barn som mördades under Förintelsen

Band till Sverige
Trots sin begränsade storlek och sitt udda geografiska läge når Yad Layeled en internationell publik genom att medverka i olika utbildningsprojekt. I ett "Book-Sharing Project"med fokus på litteratur om Förintelsen, kan studenter från hela världen genom diskussioner och korrespondens. virtuellt knytas samman med studenter och forskare i Israel.

Just nu deltar Judiska högstadieskolan på Vasa Real i Stockholm och en israelisk skola i Ashkelon i ett sådant projekt. Studenter från de båda skolarna läser barnlitteratur om Förintelsen av så välkända författare som Uri Orlev eller Elie Wiesel. Trots de språkliga svårigheterna kan eleverna ändå diskutera och "chatta" med varandra via dator.

Amerikanska studenter från Dallas, Texas, parades nyligen samman med elever från en israelisk skola i Shlomi i norra Israel. Eleverna läste The Night av nobelpristagaren Elie Wiesel, och skrev sedan till honom med frågor och kommentarer om hans bok.

Wiesel, som tog sig tid att svara eleverna, skrev tillbaka "Det är rörande att känna vilken effekt min bok The Night har haft på er. För en författare finns inget viktigare". Wiesel tillade också "Det är uppenbart att ni gemensamt kommer att arbeta för att skapa ett nytt sorts århundrade."

Yad Layeled och the Ghetto Fighters Museum, som kom till långt före Yad Vashem i Jerusalem, är med internationella mått en liten institution. Men genom sina utbildningsprojekt lever man upp till sina grundares målsättning. Tali Schner och hennes föräldrar bör vara stolta.

På en plakett som hedrar dem som sponsrat uppförandet av Yad Layeled märks även svenska givare - Hans och Märit Rausing, Robert Weil och Mikael Kamras med familjer.

Om Du vill stödja Yad Layeleds verksamhet eller önskar informationsmaterial, kontakta då Ulf Cahn, Förenade Israelinsamlingen, tel. 08-667 6770.

Översättning: Åsa Welinder

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet