Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Turistnytt

1-98 sid.28

I Abrahams och Moses fotspår och med Bibeln som turistguide: Vi styr söderut - mot Negev

Av Janet Mendelsohn Moshe

Israels Negevöken är fortfarande ett enormt och till synes sterilt område. Det utgör 60% av landets hela yta men har alltjämt inte lyckats dra till sig mer än 10% av dess befolkning. Dess utveckling är fortfarande ett nationellt mål som det har varit ända sedan David Ben Gurion och hans maka Paula flyttade till kibbutsen Sde Boker 1953. Det var till denna utpost vid gränsen, som paret Ben Gurion drog sig tillbaka för gott tio år senare, sedan han först återkallats från sin självvalda pensionering till ett förnyat nationellt ledarskap som utrikesminister och premiärminister fram till 1963.

Men trots att Negev idag kan skryta med att ha 400 000 invånare, bor så många som 180 000 av dem i Beersheva, som är en blomstrande oas i öknen och utgör dess huvudstad. Det kanske var den källa som Abraham grävde där för cirka 4 000 år sedan, som stimulerade människorna till att slå sig ner i trakten. Så tjänade också staden som en central samlingspunkt där alla vägar korsade varann, vägar från öst till väst och från norr till söder.

Eden som svors i Beersheva
I första Mosebok (Genesis 21:27-31) anges namnet Beersheva som platsen där en ömsesidig ed svors av Abraham och Abimelech. (Beer är det hebreiska ordet för källa, medan sheva betyder att man svärjer en ed.) Om varken den store patriarken Abraham eller statsmannen Ben Gurion lyckade sprida ut Israels folk över Negev eller söderut, kanhända en kombination av immigration och exceptionellt unika turistiska lockelser kan åstadkomma den åtrådda utvecklingen.
Ett nytt Hilton har öppnats i Beersheva, och staden är fortfarande berömd för sin goda glass och en kryddstark, typiskt tunisisk sandwich. Beersheva har lockat till sig 45 000 invandrare det senaste decenniet, och ändå har alla fortfarande tid att vänligt svara på turisternas frågor.
(Beersheva är Svenska Förenade Israelinsamlingens vänort och med någon veckas varsel kan studiebesök vid våra sociala projekt anordnas. Red.anm.)

Spännande utvikningar från motorvägen
Låt oss hjälpa dagens turist att hitta rätt på några spännande utvikningar från motorvägen, när han eller hon kör sin hyrbil med sikte på Eilat eller väljer att tillbringa några dagar i Negevöknen.
Vid en första anblick är förmodligen den mest typiska bilden av Negev en sandsvept beduin ridande på sin kamel och med flera djur i släptåg. För att få lära sig mer om de nomadiserande beduinerna är det en god hjälp att besöka Museet för Beduinkultur i kibbutz Lahav norr om Beersheva. Och lika värdefullt är det att bege sig till centret Beduinernas Arvedel i Rahat, som är Israels största beduinstad.
Om man stannar till i Beersheva en torsdag, måste man absolut bege sig till beduinsouken, marknadsplatsen, där man ofta kan hitta något ovanligt vackert och färgstarkt broderi, en handvävd kamelväska eller göra ett fynd i brons.

100 plan i flygvapnets museum
I Hatzerim alldeles utanför Beersheva ligger Israels Flygvapenmuseum. Inte är det väl så charmigt precis, men går man till den stora hangaren, där mer än 100 plan är utställda, får man verkligen en bild av Israels historia komplett med ett av andra världskrigets första Messerschmittplan, som inköptes i samband med 1948-års krig.
Man måste också titta på en MiG21, ett plan som i största utsträckning användes av arabernas flygstyrkor. Eftersom en irakisk pilot 1966 deserterade till Israel med detta plan, fick israelerna ett extra övertag i sexdagarskriget året därpå. Vid den intressanta guidade visningen av museet får man till sist också slå sig ner i en Boeing 707 och se en film om Israels flygvapen.

Besök i David Ben Gurions hem
Om man fortsätter söderut på riksväg 40, tar man förstås av till kibbutsen Sde Boker för att avlägga ett besök i Ben Gurions hem. En enkel liten kibbutsstuga, som bevarats precis som den stod under hans livstid. Det som imponerar mest är givetvis hans bibliotek med 5 000 volymer. Söder om kibbutsen ligger hans gravplats, där han vilar vid sidan av hustrun Paula, och därifrån har man den mest imponerande utsikt över Zins flodbädd. Det var Ben Gurion som sade att "det verkliga eldprovet är att erövra naturen, inte att erövra andra folk". Och när man står där inför den magnifika synen, kan det vara värt att minnas en annan av hans tankar: "Den Allsmäktige skapade någonting här i Negev, men Han avslutade inte jobbet. Vi måste fullfölja Hans verk."

Lifta 2 000 år bakåt
Gömd i Zins flodbädd finns en magnifik ravin, som kallas Ein Avdat. Där väntar en två kilometers vandring genom denna andlöst betagande kanjon fylld av otroliga klippformationer, lummig grönska och ett viltliv som inkluderar snabbfotade bergsgetter. Och när man blivit riktigt het av promenaden, kan man svalka sig i härliga små bäckar.
Söder om Ein Avdat kommer man till den nabateiska staden, som fick sitt namn av kung Avdat II för mer än 2 000 år sedan. Nabateerna var ursprungligen ett nomadfolk, som färdades längs kryddvägarna, och deras utsökta keramik är något av det finaste, som någonsin skapats i denna region. Arkeologerna kan inte berätta för oss exakt vad som hände med nabateerna, när deras storhetstid i sitt eget kungadöme med huvudstaden Petra, den sköna hemliga rosa klippstaden, efter 600 år fått en ände med förskräckelse, då mäktiga fiender tagit makten. Men man vet ändå att de tvingades leva först under romarnas och senare under bysantinsk överhöghet, innan de mer eller mindre försvann i historiens mörker. Andra nabateiska städer i Negev förutom Avdat var Shivta, Halutz och Nitzana.
Om man besöker utgrävningen av en nabateisk stad kan man se deras hem, tempel, vattensystem och stora, utsökta villor. I Mamshit finns bevarade rester av ett hus på cirka 1 600 kvadratmeter som man kan titta närmare på.
Den tappre resenären som fortsätter söderut, finner sig snart uppspetad på kanten av världens största kanjon. Fastän området ser ödsligt ut eftersom det får mindre än 200 millimeter regn under ett helt året, finns det faktiskt 1 200 olika växtarter här i Negev.
Siffrornas Bok, fjärde Mosebok 20.5, lär oss att när Israels barn nådde Zins öken, var de allt annat än optimistiska. De vände sig till Moses och hans bror Aron och frågade: "Varför fick Du oss att lämna Egypten och komma hit. Och varför har Du fört oss till denna erbarmliga plats, som varken kan besås eller frambringa fikon, vin eller granatäpplen och inte ens har något vatten, som vi kan dricka?"

Andlöst betagande kratrar
Livet verkade kanske svårt för åtskilliga tusen år sedan, och livet kan än idag vara en ständig kamp för att nödtorftigt dra sig fram för nykomlingar till den här sterila delen av Israel. Men pionjärerna som valt att leva i staden Mitzpe Ramon kan vakna på morgonen, sträcka på sig och innan de kliver upp i sina jeepar få syn på några gaseller eller bergsgetter framför sig på vägen. I det nya hotellet Desert Inn (Ökenvärdshuset) skämmer man bort turisten med att erbjuda en mängd trevliga sysselsättningar att välja mellan. Till exempel rida på kamel, åka på häftiga jeepturer, klänga sig nerför skrovliga bergsbranter eller fotvandra i olika kratrar. Vandrarhemmen är bekväma. Naturskyddsföreningens fältskolor kan man också rekommendera. Och den som vill ha en riktig ökenupplevelse ska naturligtvis övernatta på "A Succa" i öknen strax utanför Mitzpe Ramon. Där får man sova på en madrass direkt på sanden i en halmhydda, och både kvällsmål och frukost serveras under stjärnorna.

Mata ett lamadjur
Alldeles bortsett från var man väljer att sova, kan man bara inte missa chansen att hälsa på i Mitzpe Ramons Alpackafarm, som har världens största flock alpacka- och lamadjur utanför Anderna. Dessa underbara djur, som uppföds för sin otroligt lätta, mjuka och dyrbara ull, äter gärna ur handen sina speciella frön, som man får av personalen för att försiktigt bjuda dem på. Små barn kan till och med rida på någon lama, som inte är för hetsig eller skygg. Men det bästa av allt är i alla fall Mitzpe Ramon-områdets säregna naturskönhet.
Ramonkratern är 40 km lång, nästan 9 km bred och cirka 390 meter djup. När man kommer dit kan man stanna vid det välorganiserade besökscentret, som informerar om ett antal vandrarspår, som leder en på rätt väg, vare sig man är intresserad av geologi, av att studera djurlivet, av att se närmare på vackra kanjonområden eller av att ge sig ut i den öppna öknen. Ett fint jobb har experterna också gjort för att på ett instruktivt sätt förklara regionens geologi.
Efter denna introduktion av Negev hoppas vi att ni har insupit riktigt mycket av den dolda skönheten i öknen. Det finns ett gammalt beduin-ordspråk som säger att "den som dricker av vattnet i Abrahams källa i Beersheva kommer tillbaka efter mer". Låt oss hoppas att en tur genom Negevöknen får plats i dina reseplaner i samband med nästa semester vid Döda Havet eller i Eilat.

Översättning och bearbetning Norma W-B.



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.