Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

TURISTNYTT

EN ANNORLUNDA ISRAELRESA


Av Norma Wiel-Berggren

 
Att få vara med och ge av sitt stora - eller minimala - överflöd till ett gott ändamål i Israel - det är en nåd att stilla bedja om. Att dessutom komma dit och med egna ögon på plats se vad insamlingsslantarna omsatts till i verkligheten, får ens hjärta att klappa snabbare av ren lycka.

Det är så många välgörenhetsorganisationer, som dagligen och stundligen pockar på vår uppmärksamhet och vår börs. Och gör det med rätta för sina behjärtansvärda ändamål. Så vi skänker en peng för att freda vårt samvete.

Men det är så ytterst sällan vi ser ett praktiskt resultat, även om vi vet att det finns någonstans. Det blir bara så opersonligt för givarna.

Det är därför det känns så riktigt och betydelsefullt att åka till Israel och se hur Förenade Israelinsamlingens olika, varmt omhuldade projekt, Western Galilee College utanför Akko och äldrecentret i Beersheva, utvecklats sen förra gången vi var där med en sådan Golden Age Mission hösten -96. Och tillfredsställande att dessutom kunna konstatera hur många nya immigranter - främst från Ryssland - det är, som fått hjälp att skapa sig ett nytt liv på olika håll i Israel.

 
GALILSKOLAN VÄXER
Vi mötte en grupp glada 17-åringar från Ukraina, Belutjistan, Kirgistan och Sevastopol på Kirjat Yams absorptionscenter. Där de lärt sig hebreiska i fem månader, och fick börja sin yrkesutbildning under en lika lång period, flera med sikte på fortsatta studier på Galilskolan

Den oförbrännerlige rektor David Friedman visade med sedvanlig entusiasm allt som vuxit fram och blivit färdigställt sedan sist. Som det nyaste huset, där biblioteket snart omfattar 2 500 kvm, varav en del med avancerade datorer. En synagoga i vardande, en större restaurang för elever och lärare är på gång. Lägg därtill alla Davids planer och visioner för fortsatt utveckling. 6000 elever är det närmaste målet, och man har snart hunnit därhän. Colleget kan liknas vid ett mikrokosmos med sin vibrerande levande blandning av israeler, araber och druser, judiska, kristna och muslimska elever, pojkar såväl som flickor. Det är så Israels framtid kan tryggas, när så många unga får den rätta starten i livet.

 

BEERSHEVA ÄR VÅR ANDRA HJÄRTEPUNKT

Förra gången invigde vi ett nytt konvalescenthem med ögonklinik och rehabcenter. Nu var det dags för en högtidlig invigning av ett vackert nybyggt dagcenter för de gamla, där arkitekten firat triumfer i form och färgsättning. Borgmästaren tackade både donatorer och Beershevabor, som slitit hårt med byggnadsarbetet och därmed sett till att många gamla medellösa, som en gång varit med och byggt upp ökenstaden, nu får möjlighet till en positiv dagstillvaro. Varpå Sonja Rydheborg, Pär Stenberg och Carmen Regnér gemensamt avtäckte den blänkande minnestavlan med givarnas namn. Många vackra ord yttrades av engagerande talare under ceremonin. Men mest rörande var ändå en av de gamla kvinnorna, som med stark stämma läste upp ett egenhändigt nedpräntat tacktal om hur mycket alla de svenska insatserna betyder för att lätta deras liv på ålderns dagar.

 
MODELLSKOLA MED LYCKLIGA ELEVER
Också de unga får sitt, tack vare Israelinsamlingen. I Beersheva finns enligt expertutlåtande en av Israels bästa skolor: Alumotskolan, som är Pär Stenbergs och Sonja Rydheborgs alldeles speciella skötebarn. Lärare och elever hade förberett ett hjärteknipande välkomnande åt oss alla. Envar fick en egen liten värd, pojke eller flicka, som tog vår hand och förde oss runt för att beundra deras vackert arrangerade skördebord, färgglada teckningar och mycket annat. Helt fascinerande var det att i lektionssalarna se barn mellan 10-15 år intensivt upptagna med att av legobitar konstruera egna uppfinningar med hjälp av datorer, elektronik och andra tekniska hjälpmedel. Där danas nog Israels blivande ingenjörer.

Med sköna sånger och livliga danser bjöds vi också ett jättefint program, där alla barnen fick chansen att visa sina inneboende talanger frammanade av entusiastiska lärare.

 
HISTORIENS VINGSLAG
Det fina med årets resa var att vi utöver de stora evenemangen fick se flera väsentliga "nyheter" - somliga nya för dagen, andra av äldre datum men nya för oss. Uppskattade "extranummer" som vår ständiga reseledare, energiknippet Birgit Blideman vid planeringen kryddat programmet med.

Vi fick uppleva historiens vingslag i Hall of Independence vid Rothschild Avenue. Lokalen hade nyligen öppnats för besökande grupper. Och i den halvsekelgamla autentiska miljön skildrade en ung immigrant, efter en kort illustrerande film, det inledande frihetskriget och den oförglömliga dagen, den 14 maj 1948, då Ben Gurion proklamerade staten Israels tillblivelse. Att höra den gamle statsmannens röst inspelad på band uttala de klassiska orden, att i bild från ceremonin känna igen Golda Meir och de andra stora personligheterna blev djupt gripande.

 
MÅNGKUNNIG GUIDE
Med Ulla Sterner som mångkunnig guide är det en fröjd att resa runt i Israel. Det blir många kompletterande detaljer både längs vägen och i historien, som faller på plats när Ulla berättar om allt tänkbart, stort som smått. T. ex. att man i Haifa har sparat ett obebyggt område för Jordaniens räkning i väntan på att freden ska bli verklighet. Och strax norr om Eilat och Akaba planerar Israel och Jordanien nu ett gemensamt flygfält.

Botanik är många svenska resenärers stora intresse. Få guider kan som Ulla namnet på varje träd, buske och t.o.m. minsta ört, som kryper fram efter ett välsignat regn. Gissa om det är uppskattat.

Hon konstaterar också att den klassiska kibbutsstilen nu förändras i ökande grad. Medlemmarna får betala för sina måltider och vill ha lön för sina extratjänster. Man kan vänta sig en enorm revolution av hela systemet, siade Ulla bland annat.

 
INDISK SYNAGOGA
Utanför Beersheba ligger moshaven Nevatim, dit 120 indiska immigrantfamiljer, alla affärsmän, anlände 1953 och beslutsamt sadlade om till att bli jordbrukare i stor skala. De har dessutom skapat ett center, "Heritage of the Cochin Jewry," (Cochinjudarnas arvedel) med en otroligt intressant och färgstarkt inredd synagoga, som också är museum. Ben Gurion var med och lade dess grundsten 1973, och han var mycket mån om den så annorlunda moshaven.

Hos moshavens ledande familj fick vi också avsmaka en god vegetarisk Cochinmåltid.

 
MINNEN FRÅN 1948
På väg till Jerusalem besökte vi Latrun Memorial - pansartruppernas stilfullt arrangerade minnesmärke med en audiovisuell presentation av det stora slaget 1948 och några tanks av olika årgångar, som finns utställda där. Vi mötte förresten en svensk immigrant, Michael Rona, som efter avslutad ulpan vikarierade i receptionen i väntan på att få börja sin militärtjänst.

Vid resans avskedsmiddag i Jerusalem var dr Danny Levine en spirituell och informativ gästtalare över ämnet Israel 50 år. Coloradofödde Danny är inte bara rabbin utan också doktor i sociologi och har flera gånger gästat Sverige för att undervisa svenska lärare i judisk religion.

 
GJORDE ALIJA VID 85
Till middagen kom dessutom den beundransvärda Elli Becker, som vid 85 års ålder helt resolut sålt sitt svenska hem för att emigrera till Israel. Hon hyr en våning med egen liten trädgård vid Ramat Rachel, klarar sig själv och trivs med livet. Elli kom från Ostpreussen till Sverige på 30-talet, bildade familj och arbetade på Karolinska Institutet. Men när hon efter 62 år i vårt land blivit ensam i livet, bröt hon upp för att flytta till Israel, där hon har en dotter och fyra härliga barnbarn.

Hon gick genast på en liten ulpan och klarar nu hebreiskan så pass att hon kan handla mat och annat nödvändigt, tar ibland bussen in till Jerusalem och tycker efter ett år i Israel att hon aldrig haft det så bra som nu.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.