Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Turistnytt

2-97 s.28

Galiléen har många sevärdheter och ett makalöst landskap

Av Menorahs utsända medarbetare Janet M. Moshe

När det har regnat ordentligt och hela naturen gnistrar i nyduschad skönhet - då är det rätta tiden att ge sig iväg på utflykt längs otrampade stigar i Galiléen, långt bort från de trafikerade asfaltvägarna. Doften från otaliga vildblomster konkurrerar om besökarnas uppmärksamhet, och den saftiga grönskan i alla tänkbara gröna toner kontrasterar effektfullt mot både Medelhavets och Genesarets sjös glittrande aquamarina nyanser. Det är en skönhetsupplevelse utan like.

Man behöver sannerligen inte vara konstnär för att njuta av anblicken. Vare sig man tar sig fram på tummen, är historieexpert ute på jobb eller helt enkelt en turist som vill koppla av i lugn och ro på bekvämaste sätt kan Galiléen ställa upp och erbjuda det som alla drömt om. Och man ska inte förakta motorvägarna heller, de är bra att ha när man vill ta sig snabbt och enkelt till målet.

Från korsfarare till kanoner
Med Haifa som utgångspunkt kan man färdas norröver på en bekväm motorväg eller ta tåget till Akko eller Nahariya i Västra Galiléen. Akko är den världsbekanta hamnstaden, där en klurig upptäckare kom på hur man kan tillverka glas - världens första i sitt slag. Detta var för 4 000 år sedan och Akko är fortfarande i ropet tack vare den uppfinningen.
Även om Akko som hamnstad inte längre är legendarisk, så är i alla fall stadens strandparti alltjämt mycket pittoreskt, och fiskrestaurangerna lockar hungriga resenärer med läckra rätter av dagsfärsk fisk. Den som är intresserad av historiska strider har hamnat på rätt ställe. Akkos muromgärdade gamla stad är fylld av minnen från korsfarartiden. När Akko slitits ur muslimernas händer blev den huvudstaden i korsfararnas latinska kungadöme.
Akkos biskop James av Vitry beskrev staden som ett "monster med nio huvuden, som alla kämpar mot varandra."
-Varenda natt mördas människor inne i staden, fortsatte biskopen. -Män stryps, kvinnor förgiftar sina äkta makar, narkotikaförsäljare och gatflickor är beredda att betala så höga hyror för rum att till och med präster hyr ut åt dem.
Staden föll för Mameluckerna 1291, vilket kanske inte är förvånande när man vet hur illa det stått till där, och det påstods att varenda korsfarare intill siste man massakrerades.
De enorma korsfararhallarna fylldes med nedrasande stenar och blev till en stadig grund under det nya citadellet ovanpå. Idag är korsfararnas underjordiska hallar öppna för allmänheten, som kan vandra igenom de antika salarna och den gamla stadens forntida vattenreservoarer.
Paschan Ahmed el-Jazzar, gemenligen kallad Slaktaren, har satt sin personliga prägel på Akko. Under hans egid restes de massiva stadsmurarna och då byggdes den vackra moskén och badhuset, som idag är museum. Åtskilliga år senare, 1799, försökte Napoleon inta Akko. Med en lätt kanon lyckades han bryta ett hål i stadsmuren, men han erövrade aldrig staden utan drog sig tillbaka till Frankrike igen.
När man strövar genom Akkos brokiga basarer, får man genast en känsla av autentisk orientalisk marknad. I de trånga gränderna sitter män och spelar backgammon, får eller åsnor trippar förbi i vimlet, och någonstans kan man stanna för att titta på hur det går till att laga baklava. Följer man basargatan fram till stadsmuren kan man gå in i Hjältemodets museum som fått plats i det gamla brittiska fängelset i det forna citadellet. Den viktiga historien här är en påminnelse om staten Israels födelse 1947-48 och den ger en äkta bild av liv och död i fängelset.

Längs Medelhavets kust
Vi lämnar Akko bakom oss och fortsätter åtskilliga kilometer norrut till en annan kuststad. nämligen Nahariya. Förr i världen var den sömniga lilla byn mest berömd som Israels smekmånadsstad, men idag sägs det att nygifta par hellre utforskar Turkiet.
Den eukalyptuskantade ån som stilla flyter mitt igenom staden ger Nahariya fortfarande en litet lantlig atmosfär av sömnig gårdag. Vill man inte åka med häst och vagn genom gatorna, kan man i varje fall hyra en cykel för att njuta av Nahariyas mest populära sätt att ta sig fram.
Vägen som fortsätter åt norr tar slut efter mindre än en halvtimmes färd då man stöter på skyltar som påminner om att man närmar sig gränsen.
Libanons gräns ser mycket lugn ut när man står vid den höga utsiktspunkten på Rosh Hanikras vita kritklippor, och det blå Medelhavet nedanför blinkar åt betraktaren.
Om man nu inte fortsätter med att utforska Israels nordligaste väg eller hälsar på hos någon av de pittoreska övernattningsställena i Västra Galiléen, kan man välja en annan väg för att komma till det övriga Galiléen från Jerusalem och/eller Tel Aviv. Då kan man åka genom Tiberias och längs Genesarets härliga sjö. Detta innanhav är i själva verket en sötvattensjö. Sjön står inte bara för 25% av hela Israels vattenkonsumtion utan är samtidigt en stor turistattraktion för både israeler och gäster från främmande länder. Här är alltid vackert, men skönare än någon annan årstid är i alla fall den andlöst förtrollande våren vid Genesarets sjö.

Tiberias och Genesarets sjö
Tiberias grundades av Herodes son Herodes Antipas 1700 år f.v.t. Den fick sitt namn för att hedra kejsar Tiberius och byggdes som en romersk stad med romerska bad, avgudabilder vid stadens portar och en cardo, d.v.s. en marknadsgata kantad av butiker. Hamat Tiberias eller Tiberias heta källor spelade förmodligen en viktig roll i stadens utveckling.
Enligt legenden skall kung Salomo ha skapat de heta baden genom att beordra demoner att bära upp hett vatten från underjorden. Sedan han givit den ordern gjorde han demonerna döva. Därför har de aldrig hört att Salomo är död, varför de fortfarande sliter hårt med arbetet att leverera det hälsobringande vattnet. Besöker man nationalparken kan man också beundra de arkeologiska resterna av ett mosaikgolv från den forna synagogan. Och naturligtvis ska man passa på att ta ett dopp i det heta vattnet.

Tiberias är berömt för begravningsplatserna där stora rabbiner och andra heliga män vilar, som Maimonides, Yohanan ben Zakkai och rabbi Meir Ra´al Ha´nes, mirakelarbetaren som svor att han inte skulle vila sig förrän Messias kommit. Det påstås att han till och med begravdes stående upprätt.
Genesarets sjö har många namn och heter även Galileiska sjön eller Tiberias sjö. Israelerna säger Kinneret, som är det hebreiska ordet för Genesaret. Detta namn härleds från det hebreiska ordet "kinnor" för harpa eller luta som en beskrivning av sjöns form. Sjön är populär bland de spänstiga för sina många vattensporter. Fiskarna gör sina fångster vareviga natt och på dagarna är det vattenskidåkarna och simmarna som dominerar. Man kan åka båt över sjön till andra sidan, och man kan roa sig i det lilla nöjesfältet för vattensportare under varma vår- och sommarkvällar.

Runt omkring Genesarets sjö
Man får inte glömma områdets rika betydelse i historiskt perspektiv för hela den kristna världen. Tiberias och många fler minnesrika platser runt omkring Genesarets sjö är oerhört viktiga för hela den kristna världen. När man lämnar Tiberias och kör mot norr kan man besöka Mount of Beatitudes, Saligprisningarnas berg, där Jesus höll sin bergspredikan och enligt Lukas valde ut sina lärjungar. Från kyrkan på bergets topp har du en magnifik utsikt över hela området.
I Tabgha vid stora vägen påminner kyrkan om undret, då Jesus utspisade femtusen man med två fiskar och fem kornbröd Inte långt därifrån kommer man till Kapernaum med en av de bäst bevarade synagogsruinerna ovanpå den där Jesus så ofta predikade. Från Kapernaum kom minst fem av apostlarna och rester av Petrus hus finns alltjämt där.
Fortsätter man en bit till längs motorvägen och tar av åt vänster in på väg 888 kommer man till Jordan River Park, där man har chansen att åka flotte eller kanot nerför floden. Efter 45 minutersturen nerströms får man transport tillbaka till utgångspunkten.
För den som vill ta det lite lugnare finns det mängder av mysiga badstränder att välja mellan. Kibbutz Ein Gev på östra stranden av Genesarets sjö är ett lockande mål att rasta vid. Där kan man åka en guidad runda med minitåg och sen kanske smaka på deras goda S:t Petersfisk i restaurangen. Därifrån går också en färja tvärs över sjön.
Fortsätter man sedan söderut kommer man till alla kibbutzers moder, Degania. Grundad 1911 av tio män och två kvinnor som fick kämpa med de mest påfrestande förhållande och motgångar. Malaria och illasinnade beduiner utgjorde de två största problemen de måste försöka övervinna. Vid Deganias entré står än idag en rostig syrisk stridstank, hejdad i sitt anfall av en tapper kibbutznik som slog ut den med en hemmagjord bomb. En påminnelse om den syriska attacken mot kibbutzen den 18 maj 1948. Nästan helt utan alla vapen kunde trots allt försvararna av kibbutzen hålla stånd mot syriernas molotovcocktails och gjorde det så bra att syrierna retirerade.

Alldeles bortom Degania visar en skylt vägen till baptisternas dopplats vid Jordanfloden. Har man tur kommer man förbi just när en dopceremoni pågår och kan få en liten inblick i den speciella formen av kristendom.

Jesus från Nasaret
Mindre än en timmes färd från Degania kommer man till Jesus födelseplats Nasaret, som är en av kristenhetens viktigaste minnespunkter. Nasaret och den stora basilikan, Bebådelsekyrkan, har alltid funnnits med i de kristna pilgrimernas obligatoriska program, och nu pågår en stor renoverings- och saneringsverksamhet för att förbereda 2000-årsfirandet av Kristi födelse. Som turist är man alltid välkommen till Nasarets helgedomar och marknader, men någon frid och ro finner man inte där idag.

Konst och gamla rabbiner i Safed
En annan intressant tur i Galiléen norr om Genesarets sjö för till Safed. På 1500-talet blev Safed berömt som center för den judiska mysticismen, kabbalan. Men platsen är också känd för sitt fantastiska läge uppe i bergen, där den underbara utsikten och de friska vindarna inspirerat otaliga artister och konsthantverkare, som flyttat dit och gett byn en konstnärlig utstrålning. Det är en riktigt charmig upplevelse att ströva genom Safeds smala gator och kanske råka på ett fynd i form av en vacker akvarell eller etsning att köpa med sig hem.
Fastän Safed blivit ganska kommersialiserad med åren finns det fortfarande bara två trafikljus i hela den lilla staden, och man kan alltjämt strosa genom trånga passager och se en konstnär i arbete vid sitt staffli eller kanske en chassidisk man, som besöker de vördade förfädernas gravar inom stadens begravningsplats.

Översättning och bearbetning Norma Wiel-Berggren


Var kan man bo i Galiléen?
Enbart i Tiberias finns minst 31 hotell, i Safed 4, i Nahariya 7 och i Nasaret minst 3. De resebyråer som specialiserat sig på Israel kan hjälpa till vid valet och erbjuda "paket" inkl. flygresa.
Israeliska Statens Turistbyrå i Stockholm tel 08-213386, fax 08-217814 kan förse Dig med färggranna broschyrer samt en Israel Hotel Guide 1997-98. Det är en förteckning över hotell och kibbutzhotell, med priser i dollar. Vill man bo enklare, finns det också många "Room & Breakfast"- skyltar längs vägarna.




Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.