Israel – Mellanösterns ekonomiska stormakt ?

Menorahs ekonomiske kommentator Peter Stein behandlar i denna krönika Israels väg under 50 år från en bojkottad ministat till Mellanösterns mest utvecklade ekonomi.

ETT LJUS I MÖRKER
Israel fyller som bekant 50 år. Det är en femtioåring som kan vara stolt över vad som åstadkommits. Låt oss inte glömma att många av dagens statsbildningar i likhet med Israel blivit födda efter andra världskriget i samband med avkolonialisering i framför allt Afrika och Asien. Med oavhängighet närdes förhoppningar om en framtid i frihet, fred och ekonomiska framsteg. Vi vet att det dessvärre inte blev så. Istället kom enpartidiktaturer, korruption och ekonomiskt vanstyre. Först efter att kommunismen kollapsat kan vi skönja konturer till en bättre värld. Av alla länder som blev till efter andra världskriget framstår Israel som ett politiskt ljus i mörker.

EFTERKRIGSTIDENS POLITISKA SUCCESS STORY Trots att landet tvingats utkämpa flera krig och konstant hålla krigsberedskap har Israel förankrat en stabil demokrati på hög västerländsk nivå och en, efter omständigheterna, fungerande rättsstat. Det har inget annat land fött efter 1945 klarat av. Sannolikt är Israel ett av världens mest pluralistiska länder. Varje förslag till lösning på landets problem prövas intellektuellt. Denna pluralism utgör korrektiv mot antidemokratiska tendenser och gör israelisk samhällsdebatt spännande.
Somliga hävdar att Israel borde bli en normal nation i Mellersta Östern. Ingenting kunde vara felaktigare. En normal nation i Mellanöstern är en diktatur som har en eftersatt ekonomi och inte handlar med sina grannländer. Det är inget att efterlikna!

MELLANÖSTERNS EKONOMISKA STORMAKT?
Går vi från politisk till ekonomisk utveckling efter 1945 hamnar Israel knappast på guld- eller silverplats. Där hittar vi Taiwan och Singapore. Däremot klarar Israel även här prispall.
I anslutning till Jom-Kippur kriget 1973 fyrdubblade OPEC-kartellen oljepriserna. Västvärlden, med några undantag som USA och Nederländerna, gav efter för arabisk utpressning och anpassade politik samt ekonomi till arabsidans krav. För Israels vänner var det en svår tid. "Där oljan går in går moralen ut" blev en populär slogan. Antisemitism ropade andra. Det senare må eller må inte ha varit korrekt men det missar huvudpoängen. Det grundläggande problemet på den tiden var att Israel framstod som en dåligt skött och ointressant ekonomi. För dem som tänkte ekonomiskt hade ny- och folkrika arabiska oljeexportörer mer att erbjuda.

Idag vore arabiska försök att få omvärlden att ekonomiskt bojkotta Israel dömda att misslyckas. Inte för att världen blivit mer proisraelisk eller mindre antisemitisk utan därför att de ekonomiska förutsättningarna inte är de samma. De senaste tio åren har Israels ekonomi genomgått en remarkabel förvandling. Israel har alltid varit Mellanösterns militära stormakt. Lagom till 50-års kalaset är landet måhända på väg att bli regionens ekonomiska stormakt.

ISRAEL ÄR REGIONENS MEST INTRESSANTA EKONOMI Att vara Mellanösterns ekonomiska makt innebär inte att Israel kan bli centrum för regionens finansiella eller reala investeringsflöden. För detta saknas såväl politiska som ekonomiska förutsättningar. Politiskt skulle de arabiska länderna inte acceptera något sådant. Det betyder å andra sidan föga eftersom det ändå inte finns mycket av ekonomiskt utbyte i regionen vare sig mellan Israel och arabländerna eller inom arabvärlden. Att vara Mellanösterns ekonomiska stormakt betyder inte heller att Israel plötsligt gått och blivit regionens största marknad. Med sina ca 6 miljoner invånare kan naturligtvis inte Israel matcha folkrikare arabiska nationer.

Att vara Mellanösterns ekonomiska stormakt handlar om att i löslig mening vara regionens mest intressanta ekonomi. Israel har idag en levnadsstandard av normaleuropeiskt snitt. Där finns en sofistikerad kapitalmarknad som håller på att integreras med omvärlden. Landet har en välutbildad befolkning och många israeliska företag är världsledande inom framtidens teknologier. Vidare har Israel frihandelsavtal både med USA och med EU. Allt detta har gjort landet till en dynamisk ekonomi som blivit alltmer attraktivt för omvärlden att handla med. Inget arabiskt land har en lika sofistikerad ekonomisk struktur som Israel. De arabstater som haft olja har sällan brytt sig om att modernisera. När världsmarknadspriset på olja sjunkit har de drabbats av stora svårigheter. De enda länder i regionen som kan konkurrera med Israel är Cypern och Turkiet. Två länder som inte är arabiska och med vilka Israel har täta politiska och ekonomiska förbindelser.

HUR BLEV DET SÅ?
För Israel som är en liten och öppen ekonomi har händelser i omvärlden varit avgörande. Den viktigaste omvälvningen var kommunismens kollaps som förändrade världspolitikens maktförhållanden till Israels fördel. Många frigjorda nationer etablerade eller återupptog diplomatiska förbindelser. Samtidigt öppnades nya marknader inte bara i Öst- och Centraleuropa utan också i Kina och andra viktiga asiatiska länder. Den arabiska bojkotten blev verkningslös.

En annan och än viktigare följd av kommunismens kollaps var massinvandringen. Invandringens direkta effekt var att Israel fick nytt friskt blod. Den indirekta effekten var att landets stela arbetsmarknad slogs sönder. När hundratusentals människor knackade på dörren för att få arbete var det inte många som brydde sig om gamla tiders arbetsrätt med turordningar och annat. Folk tog saken i egna händer. Tack vare massinvandringen fick Israel en avreglerad arbetsmarknad där lönesättningen är fri och det inte längre förekommer strejker i den privata sektorn. Har inte fredsprocessen och Oslo-avtal betytt någonting? Jo, men i ekonomiskt hänseende avsevärt mindre än många tror. Dess största betydelse var nog att den arabiska bojkotten en gång för alla miste betydelse.

RÄTT MAN PÅ RÄTT PLATS
Positiva händelser i omvärlden räcker sällan. Det fordras att landets ledning tar vara på chanserna. Det gjorde Israel. Den politiker som härvidlag betytt mest är Yitzhak Shamir. Ett av hans viktigaste beslut som premiärminister var att på 1980-talet utse Jakob Frenkel till riksbankschef. Frenkel var chefekonom på Internationella Valutafonden (IMF) och en av världens mest respekterade ekonomer. Från sin befattning på IMF hade han skaffat god kännedom om vad nya tider krävde. Shamir uppdrog åt Frenkel att påbörja ett ambitiöst reformarbete. Till att börja med moderniserades kapitalmarknaden. Vidare sänktes inkomst- och kapitalskatterna. Vid sidan av Frenkel var dåvarande justitieministern Dan Meridor viktig. Genom att sänka tullar och ta bort andra handelshinder öppnade han Israels ekonomi för omvärldens konkurrenstryck.

Yitzhak Rabins tid som premiärminister 1992-1995 innebar som alla vet dramatiska politiska öppningar. Däremot hamnade det ekonomiska reformarbetet i skymundan. Med valet av Benjamin Netanyahu fick Israel en premiärminister som på ett helt annat sätt än någon företrädare prioriterar ekonomisk politik.
I dag håller Israel på att utvecklas till en helt normal aktör på den internationella ekonomiska arenan. Landets ekonomiska utveckling blir alltmer frikopplad från dess utrikespolitiska upp- och nergångar. Med detta menas att om det går bra eller dåligt för Israel ekonomi beror på hur omvärldens ekonomi utvecklas och hur landets politiska ledning sköter den ekonomiska politiken.

ISRAEL VIKTIG MARKNAD FÖR ERICSSON
I detta nummer av Menorah finns en intervju med Bo Andersson som är chef för Ericssons företag i Israel. Andersson säger bl.a. att tack vare privatiseringar har Israel blivit en viktig marknad för Ericsson. Det är ett bland många exempel på företag som gått från bojkott till intensivt samarbete med Israel. Inte på grund av kärlek till sionism eller av filosemitism utan därför att Israels ekonomi numera är så intressant att där går att tjäna bra med pengar. Den sortens normalisering finns all anledning att välkomna.
Peter Stein

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet