Av Carl Alpert

Haifa - När Uzia Galil förra året meddelade att han skulle avgå som chef för den högteknologiska Elron-koncernen, kunde han se tillbaka på en 38-årig karriär under vilken han blivit allmänt känd som den israeliska högteknologins fader. Hans bolag startade som ett garageföretag, men har idag 7 000 anställda. Han har belönats med The Israel Prize. Det blev en verklig framgångshistoria för tonårspojken som helt ensam kom till Israel från Rumänien, med ett enda mål i tankarna - att få en utbildning . När vi intervjuade Galil 1980 förutsade han att Israel stod i början av ett väldigt teknologiskt framåtskridande. Då var det många som var skeptiska. Nu, tjugotvå år senare, när mer än en tredjedel av Israels export ligger inom högteknologiska områden, har vi sökt upp honom igen, med en mängd frågor. Han var mycket tillmötesgående mot oss, och det han hade att säga om det förflutna, nuet och framtiden var både klargörande och hoppingivande.

Kollapsen dessa dagar på finansmarknaderna oroar honom inte. Företag med föråldrade produkter kommer att försvinna, menar han, men de kommer att ersättas av nya där nya idéer tas tillvara. Världen kan inte klara sig utan högteknologin, och utvecklingen i framtiden kommer att ställa det förflutna i skuggan. Vi har insett att det som en gång var omöjligt helt säkert blir möjligt i morgon. Människan har lärt sig att utnyttja kunskapen, och detta sker i snabb takt. Idag sker framstegen inom Internet och telekommunikationer. I morgon kommer det att vara inom bioteknologin, och därefter i genetiken.

Israel intar en ledande ställning i världen och kommer att göra det även i framtiden. Varför? Judiska gener, judiska hjärnor? Han drog på svaret. Två faktorer har haft en dominerande roll när det gäller Israels framsteg på detta område. Den ena var landets säkerhetsbehov, som ledde till att man skapade forskningsmiljöer där initiativ och originalitet fick komma till sin rätt. Kraven på det nationella försvaret gjorde det möjligt att få de stora anslag som behövdes, något som ledde till nyskapande framsteg inom elektroniken. Den andra viktiga faktorn var Technion, Israels Teknologiska Institut, som redan innan staten Israels tillkomst hade börjat släppa ut ingenjörer och teknologer av högsta klass. I början av sin karriär hade Galil varit ansvarig för elektronikprogrammet under dess pionjärtid. De flesta av toppmännen inom Israels mirakelindustrier har examen från Technion. Men finns det inte en brain drain? Går inte Israel miste om många av sina största förmågor, när dessa får bättre erbjudanden från USA?

Nej, det finns ingen brain drain, hävdar Galil bestämt. Många begåvningar som lämnat landet har idag återvänt till Israel, berikade av den utlandserfarenhet de fått. Israels löner inom high tech är konkurrenskraftiga, jämfört med utlandets. Framgången för de israeliska företagen beror bl.a. på att det inte finns någon tillräckligt stor lokal marknad, så att de därför tvingas söka marknader utomlands. Israel var faktiskt en pionjär inom det som idag kallas globalisering. Det var ingen lätt utveckling. Israelerna hade idéerna och produkterna men inte det nödvändiga kunnandet i fråga om företagsledning och marknadsföring. Galil berättade hur hans bolag redan 1968 hade tagit fram Elbit 100, en av de första minidatorerna. Stolt visade man upp den på utställningar och mässor utomlands. Men responsen var obetydlig: man hade inte annonserat och marknadsfört den tillräckligt. Man lärde sig av misstaget, och idag ligger tonvikten på vad Galil kallar tvåbenta bolag, där det ena benet utgöres av talang och skicklighet och tillverkning i Israel, det andra av kunskap och know-how om marknadsföring i de amerikanska bolagen.

Galil ser med stor optimism på framtiden. Innovatörerna är oftast unga och därför djärvare. De använder bromsen mindre. Erfarenhet kan nog vara viktigt, men man måste också ha en vision, och får inte vara bunden av det förflutna. Man kan fortfarande få fram kapital om man har en idé, även innan produktionsstarten. På engelska talar man om venture funds, på hebreiska lite mer tvekande om sikun, risk.

Om nu framtiden är så lovande, varför drar han sig tillbaka? Framtiden hör ungdomen till, svarar han, men han har inte slutat arbeta än. Idag ägnar han sin vision och sin talang åt att uppmuntra och vägleda ungdomar, och han har bildat ett paraplybolag under vars skyddande tak nya unga företag ska få råd och stöd så att de lär sig spela bland de stora. Passande nog är namnet på Galils nya pionjärinsats Uzia, Yizum V'nihul, på svenska Uzia, Initiativ och Företagsledning.

Översättning: Staffan Danell

Textlänkar

Till framsidan

Till arkivet