Kippa

Judiska symboler Ewa Wymark

Det är i stort sett otänkbart för en jude att be eller vistas på heliga platser utan kalott (jarmulke på jiddisch och kippa på hebreiska). I ortodoxa kretsar anser man att ingen bör gå någonstans alls utan att täcka huvudet.

Kippan finns i många färger och utföranden.

Bruket att bära huvudbonad är så integrerat med judisk tradition att det är svårt att skilja sedvänjan från verkliga bibliska påbud. Ändå var det först under medeltiden som huvudbonaden vann spridning som ett tecken på fromhet. Idag är det ett erkänt judiskt sätt att visa vördnad inför Gud.

Medan männen täcker sitt huvud för att visa underkastelse inför Gud, täcker kvinnan främst sitt hår som ett tecken på anständighet då Bibeln skriver att hennes hår kan vara en frestelse för mannen. I äldre bibliska texter finns det ingen uppgift om att det var brukligt för kvinnor att täcka sitt hår, men i Mishna (den muntliga läran, nedskriven på 200-talet) framstår det som en allmänt vedertagen regel. I början var det inte kvinnans gifta eller ogifta status som styrde regeln, först senare kom den främst att gälla den gifta kvinnan. Judiska kvinnor som i allmänhet inte ständigt täcker sitt hår, respekterar oftast regeln i synagogan eller på andra heliga platser.

Vilken typ av huvudbonad som bäraren väljer har ofta att göra med vilken religiös grupptillhörighet man har. En ultraortodox litauer utmärker sig exempelvis genom sin svarta bredbrättade hatt. På helgdagar bär chassidiska män en vid pälsbrämad hatt, en så kallad spidic streimel, och de gifta kvinnorna en vit huvudsjal. I modern tid har många chassidiska kvinnor valt att använda peruk, ett bruk som i vissa kretsar är omdiskuterat.

Den annars vanligt förekommande kalotten kan vara både färggrann och förekomma i olika mönster.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet