Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Ståndpunkten



FN och Israel

Den 24 oktober varje år högtidlighåller 192 länder FN-dagen. I Sverige är det en officiell flaggdag och skolorna brukar ägna dagen åt idén om FN som forum för idealistiskt internationellt samarbete. I de egna högtidliga förklaringarna beskriver sig FN, och det är en beskrivning som brukar eka okritiskt genom den svenska samhällsdebatten, som en organisation där världens länder möts för att verka för hela mänsklighetens bästa. Hur sann är den bilden?

I mitten av september följde jag med den palestinske läkaren Ashraf El-Hagoug och den bulgariska sjuksköterskam Kristyana Valcheva till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. De hade åkt dit för att protestera mot att Libyen har fått en plats som fullvärdig medlem i rådet, genom att berätta inför de samlade medlemsstaterna om den svåra tortyr de utsattes för under åtta år i libyskt fängelse.

Man skulle kunna tro att tortyroffer skulle möta viss förståelse i FN:s pampiga råd för mänskliga rättigheter. I stället utbröt en hetsig debatt i kammaren när de bägge läste upp sina vittnesmål om svår psykisk, fysisk och sexuell tortyr. De blev gång på gång avbrutna av Libyen, som försökte få mötesordföranden att stoppa deras anförande. Iran, Kina och Kuba ställde sig på Libyens sida. Deras vittnesmål, hävdade dessa diktaturer som själva notoriskt bryter mot mänskliga rättigheter, hörde inte till saken, och skulle därför stoppas av mötesordföranden.

FN:s råd för mänskliga rättigheter är en ny skapelse som har förhandlats fram av svenske före detta ordföranden i FN:s generalförsamling, Jan Eliasson. Det nya organet ersatte den gamla kommissionen som till och med den dåvarande FN-chefen Kofi Annan sett sig tvungen att erkänna hade förlorat sin trovärdighet.

I rapporten "In Larger Freedom" konstaterade Kofi Annan år 2005: "Kommissionens förmåga att sköta sina uppgifter har underminerats allt mer av dess försvagade trovärdighet och professionalitet. Särskilt eftersom stater har sökt medlemskap i kommissionen, inte för att stärka mänskliga rättigheter, utan för att skydda sig från kritik eller för att kunna kritisera andra. Konsekvensen är att vi har fått ett trovärdighetsunderskott, som kastar en skugga över hela FN-systemets rykte."

Det nya rådet för mänskliga rättigheter grundades formellt 2006, och Jan Eliasson upprepade att det var befogat att tala om en nystart för FN:s arbete för mänskliga rättigheter. Trots nya skärpta regler för vilka som skulle kunna bli medlemmar i rådet fanns Kina, Ryssland, Kuba, Saudiarabien och Pakistan med redan när de första 47 medlemmarna valdes in 2006. Ett antal diktaturer, bland annat Libyen, har tillkommit sedan dess. Facit över rådets arbete speglar medlemmarnas realpolitiska intressen - att freda sig mot kritik och att klä sin fientlighet mot andra stater i slagord om mänskliga rättigheter.

År 2008 Hade ett enda land varit föremål för kritik i 80 procent av rådets resolutioner riktade mot enskilda länder, nämligen Israel. Nu börjar Israels andel röra sig neråt 50 procent. Av resolutionerna mot andra länder är flera betydligt mildare i tonen, bland annat en mot Sudan angående det pågående folkmordet i Darfur, i vilken landet beröms för sin vilja att samarbeta med det internationella samfundet.

Många av de värsta förbrytarstaterna har sluppit kritiska resolutioner helt och hållet. På så vis har även det nya rådet gröpt ur sin trovärdighet som idealistiskt forum där världens länder möts för att tillsammans verka för mänsklighetens bästa. Dess resolutioner, rekommendationer och uttalanden, bör behandlas därefter.

Paulina Neuding
Chefredaktör för den liberala tidningen Neo

Erbjudande

Menorahs läsare erbjuds tre nummer av tidningen Neo för endast 99 kronor. Ange koden "Menorah" till red@magasinetneo.se eller ring 08-587 898 60.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!