Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Ståndpunkten



Den nya tidens antisemitism

Jimmy ringer mig för att försäkra sig om att jag möter honom på avtalad plats. Jag bekräftar att jag dyker upp på uppgjord tid. Han vill inte gå ensam när det är som det är. Det är bättre att vi är två.

Inte förrän vi kommit några meter in på Raul Wallenbergs torg, och det är tung bevakning omkring oss, och alla andra som kommit för att visa sitt stöd för Israel, vågar han låta Davidsstjärnan hänga utanför tröjan i stället för under tröjan. Inte förrän vi är där med ridande polis som skydd vågar han ta bort kassen som är virad runt den israeliska flaggan.

Bara i skyddet av ett säkerhetspådrag kan han känna sig fri och visa sitt stöd för judendomen och för Israel. Bara då känner han sig trygg. Ingen som kan slå, ingen som kan kasta saker och motdemonstranterna är så pass långt borta att orden som rasar från åsiktsmotståndarna inte biter och inte gör ont.

Historien om Jimmy är en liten ögonblicksbild om hur långt det har fått gå i Sverige. En annan jag bär med mig som ett ärr på mitt hjärta visar på hur historien upprepar sig. Efter högtidlighållande av Israel 60 år i synagogan ska vi gemensamt gå på fest på intilliggande Berns.

Eftersom vi firar är stämningen bra. Deltagarna är glada och det hörs skratt på vägen ut ur synagogan. Direkt utanför synagogan blir vi dock stoppade och kan inte ta till vänster för att komma ut på vägen och gå mot Berns entré. Av säkerhetsskäl får vi gå till höger i den i och för sig vackra gången mellan synagogan och Berns. Stämningen blir tryckt och jag vet inte vad jag ska säga.

Jag ser att några av dem jag känner igen, som överlevt Förintelsen, återigen får gå bakvägen till fest. Längs gången finns en stenvägg med namn över en del av dem som inte överlevde och det känns som om historien upprepar sig. De som en gång överlevde historiens värsta brott får med de ickeöverlevandes namn som inramning åter gå bakvägen för att komma in i samhällets fina salonger.

Det sorgligaste av allt är att jag inte hör någon klaga. Stämningen blir tyngre, kanske av respekt för de namn som påminner oss om fasorna under andra världskriget. Men ingen ställer sig upp och skriker av hjärtats lust:
- Jag vägrar låta detta hända!

Jag gör det inte heller. Judarna på plats har blivit vana. De tänker nog inte på det mer än vi andra tänker på att vi ska borsta tänderna på morgonen. Inte heller knorras det när vi ställer upp oss på led för att gå in på Berns. Vi står inte på led för att det är kö in till festlokalen utan för att vi ska igenom en säkerhetskontroll. Med samma självklarhet som vi andra ställer upp oss på flygplatsernas och tar ur nycklarna ur fickan gör judarna i Sverige samma sak när de ska in på sin egen fest.

Dagarna efter letar jag i tidningarna av två skäl; dels för att se vad de skrev om själva festen men också för att se vad de skriver om de enorma övergrepp vi tillåter ske på Sveriges judar. Jag ser någon liten notis om firandet. Inget skrivs om hanteringen av gästerna. Det slår mig att tystnanden är lika talande som den avsaknad av protester jag hörde från de församlade. Detta är deras vardag och har blivit så naturligt att de själva inte reflekterar över det.

Lika tyst är det när den judiska begravningsplatsen skändas eller när judiska barn i Göteborg får rekommendationen att ta av sig Davidsstjärnan för att slippa obehag.

Så långt har den nya tidens antisemitism fått gå i Sverige och fortfarande säger ingen ifrån, näst intill ingen skriver om det, näst intill ingen ser det heller som något märkligt. Den frihet som Sverige erbjuder oss måste omfatta också judar och Israelvänner. Inget annat är acceptabelt. Nu får det vara nog!

Fredrick Federley

Fredrick Federley
Ålder 33 år.
Bor Hammarby sjöstad
Yrke Politiker – riksdagsledamot (C)
Aktuell som Kandiderar 2010 för en period till i riksdagen och för ett mandat i stadsfullmäktige
Läs mer på federley.blogspot.com
Twitter follow@federley



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!