Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Ståndpunkten



Det är dags att ta farväl…

Han har arbetat med tre ambassadörer, varit koordinator för tre Förintelsekonferenser och arrangerat tre av Göran Perssons besök i Israel. Efter fyra år i Sverige har Rafael Harpaz, andreman vid Israels ambassad, lämnat oss. Av Margarete Nudel

Rafael Harpaz När Rafael Harpaz kom till Sverige i juli 1999 slängdes han rätt in i förberedelserna för Göran Perssons förestående besök i Israel 2,5 månad senare. Det var ett historiskt besök. Ingen svensk statsminister hade besökt Israel efter Tage Erlanders visit 1962.

Besöket blev upprinnelsen till den stora Förintelsekonferens för vilken Stockholm var värd januari 2000. Ett stort ögonblick, minns Rafael Harpaz. Israels dåvarande premiärminister Ehud Barak kom, något som heller inte hade skett sedan David Ben Gurion besökte Sverige 37 år tidigare.

- Att titta bakåt i tiden förvånade mig. Hur kunde det komma sig att länder med relativt bra relationer, ekonomiskt utbyte och starka kulturella band till varandra, inte haft besök av varandras statsministrar under en såpass lång tid?
Frågan lämnas hängande i luften.

Åren i Sverige har varit intressanta, utvecklande och lärorika, anser Rafael Harpaz. Att svenska media gått från relativt saklig rapportering från Israel till tydlig anti-israelisk och vinklad journalistik upplever han dock som beklagligt.

- Alla journalister och redaktörer är inte mot Israel, men många. De är dessutom oemottagliga för andra fakta och vinklar än den egna sanningen,

Han delar in de media som kritiserar Israel i grupper; de antisemitiska, de antiisraeliska och de kritiska. Till den första gruppen hör bland annat tidningen Ordfront och tv-programmet Tredje Makten.

- Den gruppen har ökat under min tid i Sverige. Tyvärr ser vi allt mer öppen antisemitism i svensk press och i det svenska samhället idag.

Den antiisraeliska gruppen kallar han även för B-antisemiter. De tycker inte längre att bildandet av staten Israel var en god idé, de fördömer självmordsbombare men tycker att Israel har sig själv att skylla. Och så kommer slagord som ockupationsmakt, förtryckare och angripare. Till den gruppen räknar Rafael Harpaz bland annat Ung Vänster och dess ledare Ali Esbati, ärkebiskop KG Hammar samt alla de som skrev på uppmaningen till bojkotten mot Israel i januari i år.

- För dem spelar fakta ingen roll. De är inte intresserade av att lyssna på våra argument, här handlar det om känslor. I vanliga fall upplever jag svenskar som ett "lagom" folk, men inte på denna punkt. I deras ögon är israelerna de starka och palestinierna de svaga. Således, allt som sker är Israels fel.

Ett av många exempel är tidningen Metro. Trettondagsafton i år utlöste två självmordsbombare sprängladdningar i Tel Aviv. 26 oskyldiga israeler dog. Dagen därpå skrev Metro mycket kort om attacken, däremot hade de en stor bild av två israeliska soldater som kroppsvisiterade två palestinier och en nedlåtande rubrik mot Israel.

Den tredje gruppen består av kritiker av vilka de flesta befinner sig på den politiska vänsterkanten. Trots detta tror han att Medelsvenssons sympati ligger hos Israel.

- Det finns en trötthet i media just nu. Israel bevakas inte lika intensivt nu som för ett år sedan. Man kan ju bara hoppas att redaktionerna kanske börjat inse att det finns en annan vinkel än den palestinska?

Tiden i Sverige har varit intressant och omväxlande. Han har rest från söder till norr, prövat kanelbullar, köttbullar och surströmming. Njutit av Lappland på vintern, Dalarna på sommaren och bevistat fotbollsderbyn mellan stockholmslagen. Och tittat på Kalle Anka på julafton.

Men allt startade med förskräckelse.

Första kvällen gick han för att handla ingredienser till en svensk "fikastund" med frun. Lika snabbt som Shulamit smakade kaffet, spottade hon ut det igen. Vidrigt!

- Jag hade läst lite svenska innan vi kom, men antagligen inte tillräckligt mycket… istället för mjölk köpte jag filmjölk och hällde det i kaffet. Jag trodde att "fil" stod för "extra fet". Konstigt nog älskar vi filmjölk efter det, avslutar Rafael Harpaz leende.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.