När Israel skickade atleter till OS för första gången var det inte för att vinna medaljer, utan för att visa upp sin flagga. Den attityden har helt ändrats. Nu skickas enbart de israeler som har en sportslig chans att ta medalj till Aten och med lite tur, så kommer några att göra det.

Israels första försök att delta i de Olympiska Spelen var 1948, strax efter det att den judiska staten hade grundats. Då vägrade värdlandet Storbritannien med argumentet att Palestina hade upphört att existera och den Israeliska Olympiska Kommittén ännu inte hade erkänts av de andra länderna. Så det var först fyra år senare i Helsingfors som flaggan visades upp vid ländernas inmarsch.

Det skulle dock dröja många decennier ytterligare innan en israel tog hem en olympisk medalj. Det skedde 1992, vid Olympiaden i Barcelona. Yael Arad tog silver i judo och Oren Smagda tog brons i samma gren. Ytterligare en bronsmedalj vanns fyra år senare i Atlanta 1996 av Gal Friedman i windsurfing och påföljande Olympiad rodde Michael Kalganov in på tredje plats i sin kajak.

Innan dess hade Israel fått liten tröst i de Asiatiska Spelen där ett dussintal medaljer togs i segling, skytte och friidrott innan landet stängdes ute från spelen av politiska skäl i mitten av 1970-talet.

Värdlandet Storbritannien vägrade låta Israel delta med argumentet att Palestina hade upphört att existera och den Israeliska Olympiska Kommittén ännu inte hade erkänts av de andra länderna.

Nu hoppas folk i Israel dock att spelen i Aten ska bli en vändpunkt såväl i antal medaljer som i grenar. I simning och friidrott finns goda chanser att Israel hamnar på den övre pallen för första gången. Programmet "Cash and Coaching" hjälper förväntansfulla idrottsmän att förverkliga ett deltagande i en olympiad genom stipendier som delas ut i samarbete mellan regeringen och Jewish Agency. Idrottsmännen får ett blygsamt bidrag för att kunna träna och få den ledning de behöver för att lyckas.

Denna typ av arrangemang är speciellt viktig för dem som kommit till Israel från forna Sovjetunionen. I den gruppen finns en mängd utbildade tränare och sjukgymnaster som nu får en möjlighet att använda sina talanger. Den Israeliska Olympiska Kommittén ser också till att hålla träningsmöjligheter vid Wingate Institute, nära Netanya, tillgängliga såväl som ett friidrottscenter i Tel Aviv, en skjutbana i Herzliya och en ishall i Metulla, nära den libanesiska gränsen.

För att kvalificera till ett stipendium måste de israeliska atleterna nå högre än de olympiska gränserna. Dessutom får de extra bonus om de kommer hem med en medalj från ett stort mästerskap.

Landslaget i Aten kommer osvikligen att påminnas om de elva israeler som mördades brutalt vid spelen i München 1972. Då trodde världen att terrorism var ett israeliskt problem, något verkligheten visar inte stämmer. Detta år i Aten finns det inga illusioner kvar och antalet säkerhetspersoner vid Olympiaden kommer att med råge överstiga antalet atleter.

Den israeliska truppen kommer att bestå av 30 idrottsmän och kvinnor men ingen i Israel förväntar sig att de kommer hem med 30 medaljer, inte ens en fjärdedel.

Vissa har dock större chans att lyckas än andra. Till dem räknas bland annat Gal Friedman som tog brons i windsurfing i Atlanta 1996 och gjort ännu bättre ifrån sig sedan dess i olika internationella tävlingar. Vid värlsmästerskapen i Thailand blev han exempelvis etta.

Alex Averbuch, stavhopparen, vann guld vid EM i München 2002 och tros ha goda möjligheter att ta medalj nu.

Värd att nämnas är även brottaren Gocha Ziziashvilly. Han kröntes till världsmästare i grekisk-romersk stil i 84-kilosklassen efter vinst mot svensken Ara Abrahamian under 2003. Gocha delar sin passion för sporten med sin bror och svåger. Alla kommer ursprungligen från Georgien och de är stoltheten för de immigranter som kommer därifrån.

Löparna Habtmau Kekele, Assaf Bimro och Zvadia Wodags kommer att representera Israel i långdistansgrenarna. Alla är de immigranter från Etiopien, hemlandet för många av världens bästa löpare.

Israels Olympiska Kommitté har gjort ett strålande arbete med att dra samman resurser för att hjälpa israeliska idrottare att ta sig till Aten, man hoppas naturligtvis att utövarna ska nå framgång och sprida ett medaljskimmer över landet. Men Kommittén har inte, och kan inte, göra det som verkligen krävs om Israel ska nå framgångar i spelen i Beijing 2008 och framtida spel. Det krävs en total revolution i sättet den israeliska skolan ser på sport, ett ämne som är helt åsidosatt. Och även om skolan bryr sig, är förhållandena usla och det saknas resurser. Jag hade förmånen att växa upp i Kalifornien där även den fattigaste skolan hade basketbollplan, handbollsplan, idrottsplats, fotbolls- och/eller basebollplan samt tillgång till simbassäng. Här har mina barn, precis som de flesta, gått i skolor där gårdarna varit knappt mer än cementområden. Det har dock blivit bättre de senaste åren, i alla fall för de mest begåvade barnen. De tas ut till specialträning på Wingate Institute. Detta år, delvis tack vare invandringen från östra Europa, kan Israel räkna med en respektabel nivå av framgångar i Aten men till framtida olympiader måste hoppfulla kunna träna i Haifa och Tel Aviv, inte i Moskva och Kiev. Nechemia Meyers, frilansjournalist

Stöd till invandrade olympier Jewish Agency har beslutat att stödja nyinvandrade israeler från forna Sovjetunionen och Etiopien som lyckats kvalificera sig till Israels trupp till Olympiska Spelen i Aten. - Våra nya idrottande medborgare är utvalda representanter för det judiska folket och de medaljer de kommer hem med från Aten kommer att tjäna som en källa till glädje och inspiration för fler att flytta till Israel, säger Sallai Meridor, ordförande för Jewish Agency. Bidraget är dock inte helt okontroversiellt. Protester har inkommit från dem som inte kommer få finansiellt stöd. Stavhopparen Alex Averbuch skulle tycka det vore bra om alla kunde få extra bidrag men tillägger "De infödda israelerna får in mycket mer sponsorpengar än vi gör, och du hör aldrig oss klaga på dem". Totalt kommer tolv idrottare att få ett stipendium på 1 500 usd varje månad från mars till december detta år.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet