Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Idrott

Israel tar nya tag inför nästa Olympiad
- men minnet av München 1972 lever kvar

Text och foto Elmer Eliasson

Det mörkaste kapitlet i den olympiska historien skrevs den 5 september 1972.

Tidigt på morgonen klättrade en grupp idrottsklädda terrorister över staketet till olympiabyn. De gick till Israels förläggning och mördade omedelbart en brottningsledare och en tyngdlyftare. Ytterligare nio israeler togs som gisslan av attentatsmännen som tillhörde den palestinska organisationen Svarta september. Efter drygt tolv timmar gick de tyska myndigheterna med på att transportera terroristerna (och deras gisslan) till en flygplats för vidare färd till Kairo. Men vid flygplatsen öppnade tyska soldater eld och under skottlossningen avrättade terroristerna några i gisslan. De återstående israelerna dödades av misstag av en tysk handgranat, och nyligen (29 år efter tragedin) har offrens anhöriga tilldömts skadestånd från Tyskland. Även fem av palestinierna dödades under eldstriden, men efterspelet är inte lika känt. De tre som överlevde, och ytterligare några som planlagt dådet i OS-byn, spårades upp och mördades av den israeliska säkerhetstjänsten.

Terrorister ska veta att de får betala för sina gärningar, säger Efraim Zinger som är Director General i Israels Olympiska Kommitté. Han tar emot på kontoret som ligger på Shitrit Street i norra Tel Aviv. Strax intill ligger förresten en gata som är uppkallad efter Raoul Wallenberg.

Efraim Zinger
Efraim Zinger är generaldirektör i Israels olympiska kommitté
Zinger berättar att han accepterade att tävlingarna fortsatte i München (men den israeliska truppen åkte naturligtvis hem).

Det var säkert ett svårt beslut för arrangörerna. Våra fiender ville skapa kaos och hade lyckats om spelen avbrutits, resonerar han. Alla delade inte den åsikten. Journalisten Jim Murray i Los Angeles Times skrev "it´s almost like having a dance at Dachau". Även många i Israel var besvikna på den olympiska rörelsen och röster höjdes för att bojkotta spelen 1976.

Vi ställde upp. Majoriteten ville inte ge upp för terrorn, säger Zinger.

De elva offren var aktiva, ledare och domare. Till deras minne har ett konstverk uppförts i centrala Tel Aviv och varje år den 5 september hålls en ceremoni på platsen.

Minnesskulpturen Bronsskulptur i centrala Tel Aviv till minne av de elva israeler som dödades i samband med OS i München 1972. Den är skapad 1973 av Eli Ilan och bär inskriften "WAR BETWEEN THE SONS OF LIGHT AND THE SONS OF DARKNESS".

Även inför varje avfärd till OS har vi en sammankomst med de aktiva och de mördades familjer, tillägger Zinger.

Staten Israel bildades 1948 och debuten i OS var i Helsingfors 1952. Ingen i truppen var i närheten av någon medalj.

På den tiden var det viktigaste att komma med i den olympiska familjen, säger Zinger.

Sedan dess har Israel deltagit i alla sommarspel och 1988 var besättningen i seglingsklassen 470 på väg mot medalj. Men de avstod den sista seglingen eftersom den genomfördes på Yom Kippur och hamnade precis utanför prispallen.

Men fyra år senare i Barcelona var det äntligen dags för medaljer. Den kvinnliga judokämpen Yael Arad blev först med sitt silver i 61-kilosklassen. Nästa dag följde den manliga kollegan Oren Smadja upp med brons i 71 kilo.

De blev nationalhjältar och judon fick ett uppsving. Vi är fortfarande bra i judo, påpekar Zinger.

Sedan dess har det blivit ytterligare två medaljer. Gal Friedman tog brons i windsurfing (mistral) i Atlanta 1996, och senast i Sydney fixade Michael Kolganov brons i kanot (K1 500 meter). Men Israel väntar alltså fortfarande på det första OS-guldet.

Det är bara en tidsfråga. Vi har realistiska chanser i flera sporter, menar Zinger.

Till spelen i Sydney skickade Israel ett 40-tal aktiva. Av dessa var en tredjedel immigranter från den forna Sovjetunionen. Men Israel agerar inte för att locka till sig elitidrottare.

Nej, det är nästan tvärtom. Vi vill inte ha några "liftare" bara för att det är lättare att kvala in i vår trupp. Vi har en regel som säger att man måste ha representerat Israel i VM eller EM minst ett år före OS för att kunna bli uttagen, förklarar Zinger.

Influenserna från Östeuropa märks även på Israels medverkan i vinter-OS. Till tävlingarna i Lillehammer 1994 skickades enbart en konståkare, och till Nagano 1998 sändes tre deltagare i samma sport.

Men i Salt Lake City ska vi förutom två konståkare även ställa upp med två deltagare i short track, berättar Zinger.

Vid alla stora evenemang är det särskilda säkerhetslösningar för Israels trupp. De lokala arrangörerna är ansvariga och brukar samarbeta med israeliska experter. För den olympiska rörelsen skulle det vara en mardröm om något liknande tragedin i München inträffade igen.

Elmer Eliasson är frilansjournalist i Göteborg.


Namnen på de elva aktiva, ledare och domare i den israeliska truppen som dödades i München 1972:

David Berger, Joseph Gutfreund, Moshe Weinberg, Eliezer Halfin, Mark Salvin, Zeev Friedman, Josef Romano, Kehat Shor,Andre Spitzer, Amitzur Shapira, Jacob Szpringer



Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.