Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel Sionism - 100 år 2-97 s.6 En programförklaring inför 100-årsjubileet*) Min vision av sionismens framtid Den sionistiska rörelsen har kommit till ett vägskäl. De som kritiserar den vill hålla dess nekrolog medan rörelsens supportrar är generade och tysta. Vi har fångats i framgångens fälla: Sionismen av igår lyckades i sina föresatser och triumferade över dem som motsatte sig den. Se er omkring. Ett oavhängigt folk i sitt eget land, en stark nation, judar som kommer hem ur exilen, med hebreiska som ett levande språk vilket bildar en kulturell bro mellan oss idag och mellan oss och tidigare generationer. I dessa tider, mitt framför våra ögon, fullbordas uppgiften att fysiskt rädda det judiska folket. Från den forna Sovjetunionens vidder, från bortom Islams ridåer, från länder i nöd, för vi hem judarna ur fångenskap. Varför är vi då så uppgivna? Varför tvivlar vi? Redan nu kan vi se nästa utmaning - kampen mot assimilation. Är vi beredda att leda även denna kamp? Vi konfronteras med en fiende utan ansikte, utan ledning, utan ideologi. Den har ingen organisation och inga resurser. Ändå är det en fiende som berövar oss en stor del av våra bröder och systrar. Hur kan vi tackla denna fiende som heter andlig förintelse? De gamla recepten, gårdagens ideologi, har ej tillräcklig kraft för att möta utmaningen. Det är vår skyldighet att stå fast, här och nu, för en livskraftig judisk existens. Den största utmaningen som skulle möta oss efter det att sionismens första era kommit till sitt slut beskrevs redan av sionismens visionär Theodor Herzl. Här vid hans grav återkallar vi hans ord: "Jag tror att även efter det vi har nått vårt land, kommer sionismen ej att upphöra att vara vårt ideal, eftersom sionismen som jag uppfattar den inte endast innefattar längtan efter det Förlovade Landet för vårt förtryckta folk, men också en längtan efter en moralisk och andlig helhet." ... Den sionistiska drömmen kan uttryckas i tre avsnitt: Det första var visionen. Det andra var visionens förverkligande. Det tredje kapitlet måste handla om våra livs moraliska innehåll som jag vill definiera med gemenskapen som måste byggas upp, kampen för den judiska kvinnans status, social tolerans, religiös pluralism. Denna nya sionism har ännu inte fått tränga fram överallt. Vi ska bygga en bro mellan historien och framtiden. Vi här kommer att vara nästa generations ideologiska föräldrar. Det ligger i vår uppgift att skapa en värld den kan leva i. En sionistisk rörelse som inte sätter ungdomen i centrum är dömd att dö. Jag säger detta inte för att det ska låta bra utan menar att viktiga ändringar krävs i fråga om representation, resurser, handlingsplaner och överlämnande av ansvar. Sionism utövas inte på ett kontor Den förverkligas ute på fältet där saker verkligen händer. På universiteten, i synagogan, på sommarlägren och i skolan. Alla är våra partners i den mänskliga och ideologiska bro vi vill bygga - traditionalister och förnyare, kvinnor och män - som jämlika. Hur gör vi det? Hur vänder vi en organiserad mekanism till att utföra ett socialt underverk? Jag drömmer om en partilös rörelse som växer upp bland oss. En rörelse av alla dem som bryr sig om det judiska folket som helhet, och alla dem som känner den enskilde judens betryck... Vi möts av en enorm uppgift, inom det israeliska samhället och i judiska församlingar runtom i världen, uppgiften att skapa inre harmoni. Mellan ortodoxi och reformjudendom, mellan traditionell konservatism och sekularism, mellan religiösa förnyare och de bokstavstrogna. Mellan olika grupperingar och strömningar... *)Utdrag ur ett tal hållet på Herzl-berget i Jerusalem den 16 juni 1996 inför Zionist General Council. Av Avraham Burg, ordförande i World Zionist Organization (WZO) och Jewish Agency for Israel. Översättning och bearbetning: Franz T Cohn Textlänkar Till framsidan Till arkivet © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.