Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel Sionism - 100 år 2-97 s.12 I år firar den sionistiska rörelsen sitt 100-årsjubileum, och därför gick vår medarbetare Janet Moshe ut och pejlade vanligt folks åsikter om sionismens betydelse Israeliska röster Menorah har frågat ett antal personer i olika åldrar och fått följande svar: Ophira Shtotland, 47, ursprungligen från Kiev arbetar som bokhållare i Haifa. -Jag är pessimistisk. Jag kan inte se någon fred inom en nära framtid, och det är den största svårigheten som vi dag för dag måste leva med. Det kommer några få nya immigranter, men vanligtvis är skälet bara att de har egna ekonomiska svårigheter. (Det kommer ca 70 000 även 1997. Red anm.) Henri Noach, 42, föredragshållare och pedagog av belgiskt ursprung. -Det är viktigt att göra de judiska ungdomarna i Israel medvetna om varför de lever här. De får aldrig glömma hur betydelsefullt det är att vara israel ur ett judiskt perspektiv och inte bara av nationalistiska skäl. Dessutom vill jag påminna de judar, som fortfarande bor utomlands, om att Israel måste stå i fokus för judisk självmedvetenhet för alla i Diasporan. Bara så kan de hjälpa till att hejda vågen av assimilation. Dotan Avraham, 14, Kibbutz Geva. -Vi har pratat mycket om sionism i skolan det här året. Jag tycker det är viktigare för de judar, som bor utomlands, än för oss israeler. Vi lever ju här, så vi ä r levande sionism. Avi Moshe, 23, går sista året i Hesder Yeshiva i Ma´alot - ett program som kombinerar yeshivastudier med armétjänst.- Hundra år har krävts för att bygga upp de sionistiska idealen, och nu hoppas och ber jag i mina böner att återlösningen skall komma - den som ska vara kännetecknet för det judiska folkets sanna fröjd i sitt eget land. Adela Cyrulnick, 84 år, Tel Aviv. Gick på alija från Polen l934 efter avslutade universitetsstudier. -Jag önskar att det israeliska folket kunde vara lika hängivna livet här, med samma nybyggaranda som vi hade för 50 år sen. Vi var bara lyckliga över att vara här. Vi var lyckliga över vad vi hade och även över vad vi inte hade. Vårt mål var verkligen att bygga vårt eget land. Jag hoppas att mina barnbarn har samma känsla av att höra till här som jag hade. Daphne Shipper, 36, apotekare i Jerusalem. -Först av allt måste vi erkänna att sionismen har varit en mycket framgångsrik rörelse. Jag använder termen Sionism utan reservationer, för det är verkligen en del av mitt liv. - Judar bor överallt från Metulla till Eilat, teknologiska framsteg görs varenda dag, och vi införlivar hundratusentals nya immigranter. Eftersom jag är en religiös kvinna, är Israel för mig det utlovade landet, och min relation till detta land är mycket stark. Men jag inser dock att vi inte kan regera över ett annat folk. Vi måste komma fram till någon form av politisk lösning. Malka Yona, 44, husmor i Nathanya och mor till sex barn. -Israel är inte ett land som alla andra. Det finns i sanning en mycket speciell känsla för detta land. Jag tror att vi inom de närmaste 100 åren med största säkerhet får uppleva Messias ankomst. Nechama Shefron, 49, reseguide och dotter till pionjärer som hjälpte till att utveckla Rishon le-Zion på 20-talet. - Vi kanske först måste definiera våra begrepp. Vad är Sionism? Om det bara är en rörelse, som ska få folk att komma till Israels land och utveckla det, då kanske vi är färdiga nu. Vi är ju här mer än sex miljoner, det israeliska folket. Jag tror att den framtida sionismen måste uppmuntra judar i Diasporan att sätta värde på sin judendom och kämpa för att sätta stopp för assimileringen. Uri Abadi, 38, polisofficer i Beersheva. -Låt oss hoppas och arbeta på att göra livet litet bekvämare för alla och envar. Det finns en så stor klyfta mellan de religiösa och de icke religiösa idag. Vi behöver vädja till alla om litet mer tolerans för att kunna säkra ett bättre liv. Ilan Michel, konservativ rabbin och pedagog, som gick på alija från Frankrike. - Statistiken för alija (invandring) från Frankrike visar en ökning till det dubbla jämfört med för åtta år sedan. Det finns problem med antisemitism i Frankrike idag, men jag tror att skälet till den kraftiga ökningen av alija främst ligger i den franska ekonomiska situationen just nu. För närvarande har Frankrike en 12-procentig arbetslöshet, nästan dubbelt mot vad vi har i Israel. Kort sagt: livet blomstrar i Israel, och vi måste hålla fast vid denna känsla av tillväxt och potential. Översättning Norma Wiel-Berggren Textlänkar Till framsidan Till arkivet © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.