Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Språket som inte har tid

"Learn Hebrew in 10 days" - du ser skyltarna överallt i Tel Aviv och Jerusalem. Urvalet är stort och det kan vara svårt att välja. Det handlar ändå om en ansenlig investering. Två veckors ledighet från jobbet, resa och uppehälle och en kursavgift på cirka 8 000 kronor. Vi gjorde lite efterforskningar och valde Ulpan Aviv, de finns i båda städerna och utlovar det mer realistiska "improve your Hebrew".

Vi hade grundat med Judiska Centrets kvällskurs under våren och skulle läsa själva hela sommaren för att förbereda oss. Oj vad fort sommaren försvann! Var la jag nu böckerna i juni?

Lyckligt befriad från självkritik klev jag in i kurslokalen på onsdag och tänkte att detta ska väl gå lätt. Efter det första passet kunde jag ingenting, kändes det som. Att lära ett nytt språk när det är 35 år sedan man senast utsatte sina grå celler för en sådan övning är svårt! Man får huvudvärk! Det känns som om man borrar nya banor i hjärnan. Hjärnan påtalar ivrigt att solen skiner, havet är trettio grader varmt och solstolarna vid stranden har precis rätt vinkel för en eftermiddagslur. Den tycker det dagliga slitet på revisionsbyrån är fullt tillräckligt.

När jag började skolan kunde jag redan läsa och tyckte det där med att ljuda verkade trist. Nu har jag fått pröva på det. Att läsa hebreiska är inte bara att läsa från höger till vänster, utan mer som att slingra sig fram över pappret i en ständig jakt på vokalprickar. Först ljudar man och sen läser man hela ordet igen, och känner sig som en statist i Anderssonskans Kalle eller någon annan 30-talsskildring.

Ett utmärkande drag i hebreiska är att hela språket är kortfattat. Man har liksom inte tid med en massa kringsnack när man ska bygga ett land. Först känns det lite lätt - ani Eva - jag är Eva, man spar ju ett ord. Sen blir det svårare - jag skulle be att få översätta - ani routsa - jag vill ha. Inget fjäsk här. Tänk kort och rakt på, förklarade min kloka lärare Sarai.

Hebreiska har aldrig långt till religionen. Efter första veckan börjar jag kunna hänga upp ord och uttryck på sådant som jag känner igen från gudstjänsten eller sångerna. Det känns som en dörr öppnas på glänt. Vi börjar jobba med genitiv. "Jag har" översätts "yesh li". Sarai förklarar att eftersom vi inte kan äga något av G-ds skapelse betyder uttrycket ordagrant "det finns hos mig".

Sarai är ortodox på ett mer modernt sätt. Vi pratar om våra liv, hennes tid på en kibbutz, det judiska Stockholm, livet i största allmänhet. Hon är en utmärkt pedagog och när det är två dagar kvar av kursen börjar det plötsligt kännas som att detta ska gå att lära sig! Vi börjar böja verb och jag är på mammas gata, äntligen nytta av att ha tragglat tyska och spanska verb i skolan.

Då är det slut men Sarai är också en duktig säljare och övertygar mig om vikten av att fortsätta med deras on-line program. Visst ska jag göra det! Jag ska först öva mer hemma bara. Jag ska börja redan i morgon. Eller i alla fall på söndag....

Eva Stein
Som tillsammans med maken Peter tog en tvåveckors nybörjarkurs. Varje dag innehöll 2,5 timme undervisning, varav 1,5 timme ensam med lärare. Bägge tyckte om kursen, studiematerialet och läraren var mycket bra. De kommer säkert att gå en fortsättningskurs så småningom.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!