Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



40 år har gått

Nederlaget verkar överhängande. Syriens massiva frontalangrepp i "sovjetisk stil" gör att de israeliska frontlinjerna nästan kollapsat. Den israeliske generalen för hela fronten överger sitt nästan helt omringade högkvarter och drar sig tillbaka till en provisorisk befälsbefattning några kilometer bort. Två syriska brigader avancerar mot högkvarteret och inga israeliska reserver är i sikte. Högkvarteret försvaras av infanterister och två tanks inkallade från lägrets reparationsverkstad. Läget verkar hopplöst.
Av Gary Rashba  Foto Israel Press Service

Det är måndag den 6 oktober 1973 och Yom Kippur, Försoningsdagen, den heligaste dagen i den judiska kalendern. Israel är stilla. Ramadan, den muslimska fastemånaden, pågår i grannländerna. Klockan 14.00 korsar egyptiska och syriska styrkor vapenstilleståndslinjer och går in i den Israelkontrollerade Sinaihalvön i söder och Golanhöjderna i norr, platser Israel erövrade under Sexdagarskriget 1967. Det är ett överraskningsanfall och Israel står inför ett tvåfrontskrig.

Konflikten 1973 handlar om heder. I Sexdagarskriget 1967 tar Israel Golanhöjderna från Syrien och sopar undan det syriska försvaret. Därmed sätts stopp för de syriska trakasserierna som drabbat civila israeler i Huledalen och byarna i norr. Förlusten av Golanhöjderna är förödmjukande för Syrien och mellan åren 1967 och 1973 förekommer täta skärmytslingar längs eldupphörlinjen. Månaderna innan attacken ökar den syriska armén sin beredskap till fullt mobiliserad styrka.

Eftersom israelerna är vana vid de syriska styrkeuppvisningarna läggs inte speciellt stor vikt vid den och Syrien kan förbereda sig för ett angrepp utan att Israels underrättelsetjänst är märkbart orolig. Från israeliskt håll är man mer orolig för vad som kan hända om man själv börjar mobilisera. Kan Syrien misstolka detta som en förberedelse för ett angrepp och därmed provoceras att anfalla?

Golanhöjdernas geografi medger begränsad rörlighet. 1967 ser Israel till att nå en försvarbar linje på toppen av en slocknad vulkan med strategisk vy över Syrien. Efter 1967 bygger det israeliska försvaret 17 bemannade observationsplatser. Israel har dessutom grävt ett 30 km långt anti-tanksdike som ska hindra de syriska trupperna.

Israels felaktiga bedömning är att 170 stridsvagnar och 70 artilleripjäser på Golan ska vara tillräckliga för att motstå alla syriska hot, åtminstone de 72 timmar det tar tills reserven hinner fram.

Mot denna jämförelsevis lilla styrka sätter Syrien in fem divisioner inklusive cirka 1 400 stridsvagnar. Cirka 400 av dessa är T-62s, dåtidens mest moderna sovjetiska tanks utrustade med en 115 mm slätborrad pistol och infraröd natt-fighting förmåga. Resten är beväpnade med 100 mm kanoner.

Syrien öppnar en enorm spärreld längs hela fronten. De sätter in minröjare för att undanröja hinder och tar över alla de broar som spänner över Jordanfloden, målet är att slå ut alla israeliska hinder. Stridsvagnarna är den sjunde israeliska brigadens första mål men de syriska marktrupperna trotsar den intensiva elden från Golanhöjderna och rusar fram. Israel slår ut varje syriskt fordon de får i sikte men med 500 stridsvagnar och 700 bepansrade fordon mot sig är det svårt. Israeliska stridsvagnar slås ut. Trots ett enormt underläge håller Israel fienden stången. När mörkret faller har Israel inget att sätta emot Syriens mörkerseende armé och fienden avancerar. En kontraattack från en liten grupp israeliska, svårövervunna, soldater tvingar dock syrierna tillbaka.

Vid samma klockslag som Syrien anfaller Israel från norr, går den egyptiska armén över Suezkanalen och anfaller de israeliska ställningarna. På ganska kort tid tar den sig tio kilometer förbi kanalen. De första israeliska motattackerna misslyckas.

Israel drabbas till en början av svåra förluster då de inte räknat med att Egypten har fått avancerade luftvärnsrobotar och pansarvärnsrobotar från Sovjetunionen.


Försvarsminister Moshe Dayan och premiärminister Golda Meir.
Striderna rasar på två fronter. Under eftermiddagen den 9 oktober har den israeliska sjunde brigaden krympt till sex stridsvagnar som skyddar vägen in i norra Israel. Precis när den sjunde brigaden gör sig redo att dra sig tillbaka kommer hjälpen. 15 stridsvagnar. Syrien tror att det är Israels reservarmé som anländer och att klockan nu är slagen för dem. I själva verket är det en brokig samling reparerade stridsvagnar som kommit till undsättning med överstelöjtnant Yossi Ben-Hanan i spetsen.

Ben-Hanan är en erfaren befälhavare, som efter att ha hört om krigsutbrottet, skyndar hem från sin bröllopsresa utomlands. Tack vare hans timing räddas den sjunde brigaden. Den syriska armén, helt uttömd på krafter, verkar omedveten om hur nära seger de faktiskt är, och går till reträtt.

Löjtnant Zvi Gringold, mer känd som löjtnant Zvicka, skriver in sig i den israeliska militärhistorien som nationalhjälte. På mer eller mindre egen hand, förstör han 20 (säger han själv) till 60 (säger cheferna) syriska stridsvagnar i en egen gerilla-stil. Hans mod gör att Syrien tror att de har en stor israelisk styrka framför sig och efter att ha fått tio av sina stridsvagnar förstörda, beslutar den syriska kolonnen att vänta med att anfalla tills dagsljuset återkommer. Då har israliskt understöd kommit fram.

Ankomsten av de israeliska reservisterna är början till till slutet för Syrien. Israel fortsätter sin framryckning tills de närmar sig Damaskus och en vapenvila inträder.

Den 14:e oktober beslutar sig Egypten för att fortsätta österut, något de blir tvungna att göra utan skydd av luftvärnet. Nu är de sårbara för israeliska flyganfall och operation Gazell, ledd av Ariel Sharon, utnyttjar ett glapp mellan den egyptiska 2:a och 3:e armén. De slår sig fram till Suezkanalen som de korsar den 15 oktober. Vägen till Kairo är öppen.

En FN-sanktionerad vapenvila träder i kraft den 23 oktober efter påtryckningar från USA och Sovjetunionen. Parterna ingår ett avtal om eldupphör.

Trots att kriget slutar med att israeliska styrkor är på väg mot den syriska huvudstaden Damaskus och att den israeliska armén är fast förankrad i Egypten, nära Kairo, krossar Yom Kippurkriget myten om den israeliska oövervinnerligheten. Syriens framgångar i den initiala attacken med överraskningsmomentet hjälper landet att återfå en del ära de förlorade i samband med förlusten 1967.

Kriget är slut men Israel har vunnit en pyrrhusseger med stora egna förluster av bland annat den 188:e Barakbrigaden. 2 222 soldater dog i oktober 1973 och 7 251 sårades. Det yttersta priset för landets överlevnad.

I Israel är kritiken hård mot att landet kunde tas med överraskning och regeringen med premiärminister Golda Meir i spetsen avgår i maj 1974.

Efterspelet

Yom Kippurkriget orsakade stora förändringar i världsekonomin. OPEC stoppade alla oljeleveranser främst till USA och Holland. Efterkrigstidens stora ekonomiska framgångar upphörde.

Den 9 november 1977 förklarade den egyptiske presidenten Anwar Sadat i det egyptiska parlamentet att han var beredd att förhandla om ett fredsavtal med Israel och att han var beredd att själv resa till Israel för att göra det möjligt.

Den 19 november kom han till Jerusalem där han inför det samlade israeliska parlamentet Knesset erbjöd sig att inleda fredsförhandlingar. Förhandlingarna gick dock dåligt och USA:s president Jimmy Carter bjöd parterna till presidentens lantställe Camp David där de svåra frågorna löstes i september 1978.

Då hade Egypten släppt kravet på ökat palestinskt självstyre och Israel släppte kravet att judiska bosättningar i Sinai skulle få vara kvar. Fredsavtalet mellan Israel och Egypten skrevs under den 26 mars 1979. Sadat och Israels dåvarande premiärminister Menachem Begin tilldelades Nobels fredspris 1978.

Sadats separatfred med Israel var dock impopulär bland egyptierna och han mördades av islamister 1981.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!