Till förstasidan

  Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Volontärarbete

Efter 65 år som självständig stat är det väl känt att såväl industrin som vetenskapen blomstrar i Israel. Mindre känt är hur starkt alla israeler engagerar sig i olika ideella organisationer i jämförelse med andra länder. Uppfinningsrikedomen är stor, människor hittar hela tiden på nya och ovanliga sätt att ta itu med samhälleliga påfrestningar som fattigdom, sjukdom och utsatta områden.

Kemach, United Hatzalah, ICare4Autism och Meir Panim är exempel på israeliska organisationer som söker nya lösningar för att förbättra det israeliska samhället och hjälpa utsatta grupper.

De tacklar problem och visar på stor beslutsamhet hos det israeliska folket. De visar också att det inte bara gäller att vara bäst. Utan när man ger, måste man samtidigt ge värdighet åt dem som behöver det mest.

I fyra texter berättar journalisterna Anna Harwood och Daniela Feldman om några av dessa organisationer och i en femte berättar Sima Borkovski om ett unikt projekt.

Restaurang och bonuskort i stället för soppkök

Frivilligorganisationen Meir Panim delade ut närmare 530 000 gratis måltider till behövande israeliska invånare förra året. Men i stället för soppkök, matlådor eller matbanker fungerar Meir Panim som restauranger dit alla israeler, oavsett etnisk tillhörighet eller religion, kan vända sig.

- Det är bra att vi kan hjälpa israeler från alla samhällsskikt, säger David Roth, VD för American Friends of Meir Panim. Vi har specialiserat oss på fria restauranger, ett värdigt alternativ till soppkök och vi erbjuder mat av hög kvalitet i en attraktiv miljö.

Meir Panim finns i sju städer i Israel. De som behöver ett mål mat får det utan att det ställs frågor. Man levererar också luncher till hela skolor för att de barn som har behov inte ska pekas ut.

- Vi vet att det finns ett stort behov av hjälp på många platser i det israeliska samhället så vi försöker nå så många behövande som möjligt, säger David Roth, men vårt yttersta mål är att ingen israel ska vara i behov av mat eller förnödenheter så att vi kan stänga vår verksamhet.

Meir Panim samarbetar bland annat med stora israeliska livsmedelskedjor. Tillsammans har de utvecklat ett kontantkort förladdat med 250 shekel som sedan skickas ut till behövande familjer varje månad, inför påsk och de stora judiska helgerna. Kortet kan inte användas för alkohol eller tobak. Förra året fick 7 500 familjer matkort från Meir Panim.

Internet är fantastiskt på många olika sätt och används det på rätt sätt kan det hjälpa många. Organisationen Kulam B'Seder ville säkerställa att ingen ska behöva tillbringa Pesach, den judiska påsken ensam. Tillsammans med Meir Panim skapade de en internetkampanj där man enkelt kunde erbjuda en plats eller två vid Pesachbordet till en granne eller någon i behov av en måltid.

Under de senaste två åren har dessa online organisationer hjälpt minst 12 000 personer.

- Genom online-nätverk har unika sociala interaktioner skapats mellan givare och mottagare på en lokal nivå, berättar Shmuel Levy, logistikchef för Meir Panim.

- Människor lär känna varandra och bygger upp personliga relationer. Detta motverkar även stigmatisering mot fattiga genom att givarna inser att även människor i deras egna bostadsområden kan behöva hjälp. Vi har hört från donatorer att de känner delaktighet i det här programmet.

Rädda liv och bygga broar

- Omkring tolv minuter, säger Eli Beer, grundare av United Hatzalah of Israel, när han får frågan om vad som skiljer hans organisation från andra ambulansorganisationer.

- Det finns omkring 100 ambulansföretag i Israel. I 85 procent av fallen är vi först på plats.

United Hatzalah of Israel är den enda ambulansorganisationen i Israel som inte tar ut en avgift för sina tjänster. Med ett team på över 2 100 volontärer svarar de först på alla samtal och anländer inom tre minuter på de cirka 200 000 nödsamtal de får varje år.

- Jag var sex år gammal när jag såg min första terroristattack. Jag var femton år när jag först gick med i israeliska ambulanstjänsten som volontär, förklarar Beer. Jag visste tidigt att människor dör när de väntar på hjälp och jag ville ändra på det.

Beers insatser har inte gått obemärkta förbi. Under 2011 fick organisationen the Presidential Award för Volunteerism och förra året fick Beer Young Global Leader Award vid World Economic Forum i Davos, Schweiz.

Där stod han sida vid sida med affärsmän, en fredspristagare från Bangladesh och politiker från hela världen och förklarade hur Israels förstahjälpen-insatser överskrider ras, religion och politik på välgörenhetsbasis.

En vanlig dag på Hatzalah kan en ultra-ortodox person rädda livet på en sekulär person, en arab kan rädda livet på en jude och vice versa. Muhammad Aslis far dog när han fick vänta i 75 minuter för att en ambulans skulle hitta fram till rätt adress i östra Jerusalem. Han bestämde sig för att gå med United Hatzalah of Israel för att de boende i hans område skulle få bättre hjälp.

- Våra stadsdelar saknar gatuadresser så även om vi ringer på en ambulans skulle de inte veta var vi finns, berättar Asli. Men om du är från området, då vet du exakt vart du ska ta vägen.

Asli hjäper dock inte bara dem i sitt eget område, han var en av de första som svarade på samtalet efter en terroristattack mot ett kongresscenter tillsammans Binyanei Ha'Uma. I dag finns över hundra araber som volontärarbetar för Hatzalah i östra Jerusalem tillsammans med israeliska volontärer.

- När du räddar liv tillsammans bryts barriärer ner, säger en israelisk volontär.

Förutom livräddande och brobyggande har United Hatzalah utformat ny teknik som säljs över hela världen. Systemet "LifeCompass" knyter samman alla de tusentals frivilliga med en central databas, så att alla, via sina mobiltelefoner, oavsett om de köper falafel eller leder ett affärsmöte, snabbt kan kallas till en närliggande nödsituation.

- Säg att ett barn sätter i halsen i en restaurang i Tel Aviv och håller på att kvävas, demonstrerar Beer. De fem närmaste frivilliga sjukvårdarna kommer att kontaktas. En kan befinna sig på ett närliggande café, en kan sitta i en bil. Tekniken vägleder dem till rätt plats, tar "över" mobilen och ser till att de kommunicerar samtidigt med räddningstjänsten. De kan uppdatera sin, och sin patients, status genom enkla knapptryck. Telefonen blir samtidigt även en Walkie-Talkie vilket gör det möjligt att lätt hålla kontakt.

Förutom snabba utryckningar har United Hatzalah arbetat fram en modell för förebyggande medicin, även den på volontärbasis. När de inte svarar på nödanrop besöker de utsatta och äldre veckovis för att kontrollera blodtryck, blodsocker och medicinering.

- Ett 25-minuters besök kan betyda skillnaden mellan ett självständigt liv och ett vårdhem, säger Beer.

Med autism i centrum

Samtidigt som israeliska forskare vinner erkännande över hela världen för nyskapande och nytänkande har en annan, lite annorlunda, organisation dragit till sig internationell uppmärksamhet för sitt fokus på autismforskning, utbildning och behandling.

2004 grundade Dr Joshua Weinstein ICare4Autism vars syfte är att skapa en global organisation som samarbetar kring utbildning, forskning och politik kring varje aspekt av autism. Jerusalem ska bli världshuvudstad för autismforskning genom inrättandet av autismcenter vid Hebreiska Universitetet.

- Det som är unikt, berättar han, är att organisationen är den enda i sitt slag som samarbetar med alla världens organisationer och att vi kommer att samarbeta och utveckla bästa praxis för att lära tillsammans och utveckla ännu bättre program.

ICare4Autism driver för närvarande omfattande forskning och utbildningsprogram i 25 länder.

Organisationens huvudområden är genetisk forskning, tidig upptäckt och diagnos, medicinsk och pedagogisk forskning, utbildning och en akademi. Ett exempel är utvecklingen av International Computer Analysis Program (ICAP), världens mest omfattande databas med all tillgänglig forskning på området. Målet är att göra uppgifterna tillgängliga för forskare, läkare och lärare i hela världen så att de kan samarbeta om relevant forskning och behandling.

ICare4Autism arbetar dessutom med Världshälsoorganisationen för att bygga en "one-stop-website" med all tillgänglig information om autism när det gäller tidig upptäckt, diagnos, program, kliniker, forskning, utbildning, teknik och andra program.

- Det slutliga målet är att erbjuda rätt utbildning så att alla med autism får möjlighet att växa och bli meningsfulla samhällsmedborgare, säger Weinstein och tillfogar:

- Jag tror att när man lär sig att kommunicera blir det lättare att få, och ge, det som behövs bäst.

Studera bör man

En annan isralisk välgörenhetsorganisation är "Im Ein Kemach Ein Torah", utan näring finns ingen Torah. Stiftelsen bildades 2007 av en grupp filantroper för att bättre ge en helhetssyn på de många utmaningar som följer som en brist på deltagande från det ortodoxa samfundet.

16 procent av de arbetsföra, strikt ortodoxa judarna i Israel arbetar och av dessa arbetar över 35 procent deltid. Samtidigt som den genomsnittliga inkomsten i Israel ligger på 4 000 dollar/hushåll är samma siffra för de ultraortodoxa 2 000 dollar. Och inte nog med att gruppen har en lägre sysselsättningsgrad och lägre medelinkomst, deras anställningar är oförutsägbara. Låg intjäningspotential i kombination med statligt stöd ger otroligt lågt incitament att börja arbeta.

- Den enda genomförbara lösningen på problemet måste komma inifrån gruppen själv, förklarar Moti Feldstein, ansvarig för Kemach. Vi förstår nyanserna av de olika grupperna inom den ultra-ortodoxa gruppen och har en bättre förståelse för var problemet ligger. Vi behövde hitta ett sätt att ge dem något att sträva efter och i dessa tider får man det genom kunskap och utbildning. Kemach har startat utbildning, karriärrådgivning och finansiering av kurser för den ultra-ortodoxa gruppen.

Mendy Zilbershlag har sett med egna ögon hur viktigt Kemachs arbete är.

- De går så mycket längre än att bara dela ut stipendier, berättar hon. Om de bara delade ut pengar utan rådgivning skulle pengarna bli värdelösa i slutänden. Kemach hjälpte till med utvärderingar, psykologiska bedömningar och jag fick en uppsjö av karriärråd innan jag beslutade mig för att studera till socialarbetare.

Mendy Zilbershlag studerar vid Chareidi College i Jerusalem som fungerar som ett campus för kurser från en rad av Israels främsta universitet. Hennes kurs ges av Bar Ilan-universitetet och vid colleget undervisas män och kvinnor separat. Trots de justeringar som gjorts för att möta de ultra-ortodoxa, inklusive alternativt kursmaterial, säger Zilbershlag att utan ytterligare stöd från Kemach skulle hon inte klarat av det. När hon började sin utbildning var de 40 elever, nu finns bara tio kvar.

- Många ortodoxa familjer är mot akademiska studier och utövar enorm press på att studenterna ska återuppta Kolel (religiösa studier på heltid). Dessutom innebär de finansiella åtaganden som en stor familj har under studietiden, även om det handlar om deltidsstudier, en alltför stor påfrestning på många studenter.

Kemach ger både ekonomiskt och känslomässigt stöd till alla studenter som är inskrivna på seras kurser. Enligt Feldstein, har minst 13 000 ultra-ortodoxa närmat sig Kemach under de senaste fem åren och flera hundra använder sig av dem varje månad.

Att göra gott är enkelt

Adoptera en mormor är ett av de projekt som är så genialt i all sin enkelhet; unga nyanlända invandrare som inte har någon familj i Israel "övertar" en överlevande från Förintelsen. Ingen behöver längre vara ensam. En "win-win situation".

Text och bild Sima Borkovski

Liksom många goda initiativ startade "adopt-a-safta" (adoptera en mormor) från en personlig upplevelse. När Jay Shultz, 37, anlände till Israel från New York för cirka sex år sedan insåg han snart att hans familj inte längre fanns nära honom på shabbat eller de judiska helgerna. Han hittade dock sin farfars syssling från Polen, Csilla Dunkleman, en äldre överlevande som bodde ensam i Haifa.

- Csilla dog för två år sedan men det gav mig mycket nöje att besöka henne och samtala med henne då och då. Hon å sin sida var nöjd med sitt nyfunna "barnbarn". Detta inspirerade mig till att grunda "adopt-a-safta" projektet, förklarar Shultz.

-Från stiftelsen "Benefit of Holocaust Victims" fick jag namnen och utbildningsmaterial som vi har översatt åt våra volontärer. Nu matchar vi människor beroende på vilket språk de talar. Våra volontärer talar jiddisch, ryska och även svenska men de flesta av dem talar engelska tillsammans. I början fanns cirka 80 volontärer, i dag har vi hundratals.

Projektet startade i Tel Aviv men finns nu även i Jerusalem.

Trots regeringens goda intentioner lever cirka 200 000 överlevande från Förintelsen i fattigdom och ensamhet.

- Denna grupp äldre judar är så värdefull och vi kan inte längre ta dem för givna. Schultz betonar och tillägger att de frivilliga via dem dessutom lär sig om staten Israel från den generation som var med och byggde landet. Något som också hjälper dem att utveckla sin judiska identitet.

Sara Channa Eisenmann bor i en tvårummare i den pittoreska stadsdelen Nachlaot i Jerusalem. Eisenmann överlevde Andra Världskriget som barn, den enda i en familj på 38 personer. Hon är en erkänd konstnär och författare som publicerat två böcker under det litterära namnet Annika Tetzner (Eisenmann är hennes mors efternamn medan Tetzner är hennes fars namn). Hennes målningar och böcker beskriver hennes barndom under Förintelsen, först i Theresienstadt och efteråt i Auschwitz-Birkenau, där hon var ett av "Mengeles barn".

På väggarna i hennes lilla lägenhet hänger mycket färgstarka målningar men det som verkligen fångar ögat är hennes rika samling av dockor. De finns överallt. Gamla dockor, några av dem 40 år, en är 100 år. Dockorna stirrar på besökarna med sina ihåliga runda ögon som en symbol för Saras förlorade barndom. Sara deporterades till Theresienstadt tillsammans med sin familj när hon bara var två år gammal. Det finns inga dokument som visar Saras födelsedatum eftersom hennes mamma valde att inte registrera henne när hon föddes.

Liksom många överlevande från Förintelsen lider hon av ensamhet. Hon är änka och hennes fem barn och barnbarn bor i Europa. Sara behöver en käpp för att gå och hennes enda sällskap är en liten svart hund som går under namnet Troli.

När hon tillfrågas om sina erfarenheter med "adopt-a-safta" projektet ler hon genast.

- De behandlar mig som en människa, inte bara en överlevare. Stephanie, som är min volontär, är en väldigt söt tjej och jag älskar våra möten.

- Vi brukar träffas på måndagar och hon hjälper mig handla eller fylla i blanketter om jag måste. Hon underlättar verkligen mitt liv.

Stephanie Schneider, 28, flyttade till Jerusalem från Colorado, USA och har varit Saras volontär i flera månader nu.

- Jag gillar verkligen våra möten och ser alltid fram emot att träffa henne. Min mormor är också en överlevande från Förintelsen. Jag hade önskat att liknande projekt fanns på andra ställen i världen.

Jonathan Josephs kommer från Montpellier, Frankrike och trots en framgångsrik karriär där han delar sin tid mellan Paris och London, är han glad för sitt uppdrag som frivillig koordinator för projektet.

- Min mormor, Tony Fishman, kommer från Rumänien, och är 80 plus. Tyvärr är hon inte så frisk längre. Jag besöker henne tillsammans med en volontär från Spanien och tillsammans försöker vi muntra upp henne. Jag vill att hon ska veta att det fortfarande finns människor som bryr sig om henne.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!