Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Israeliska valet - tre alternativ

Benjamin Netanyahus Likud-Israel Beiteinu blev som väntat det största partiet i valet till Knesset den 22 januari i år. Men trots detta var premiärministern långt ifrån nöjd på valnatten. Netanyahu sitter av allt att döma kvar, men valalliansen mellan hans Likud och Israel Beiteinu lett av den före detta utrikesministern Avigdor Lieberman fick bara 31 av de 120 mandaten i Knesset - hela 11 mandat färre än man hade före valet. Nu står Netanyahu inför stora problem att bilda en ny regering. Han har tre alternativ.

Det första alternativet är en regering baserad på högern och de ultraortodoxa partierna. En sådan koalition, bestående av Likud-Beiteinu, Habayit Hayehudi, Shas och Yahadut Hatorah, skulle vara snarlik den regering Netanyahu lett under förra mandatperioden. Med den skulle han kunna bedriva samma politik som hittills med fortsatt stöd till de ultraortodoxa och bosättarrörelsen.

Problemet är att en sådan regering skulle vara mycket instabil, baserad på bara 61 mandat av 120. Det skulle betyda att samtliga partier i koalitionen skulle kunna fälla regeringen när de vill och därmed utlösa nyval, något som hänt åtskilliga regeringar i det förflutna. Netanyahu vet att en så smal regeringsbas skulle göra honom alltför sårbar för politisk utpressning från sina koalitionspartners, och det är en situation han helst vill undvika.

Det andra alternativet vore en bredare regering som skulle ge större stabilitet. Så snart inget enskilt parti kan fälla hela regeringen genom att lämna den, har de små partierna mindre möjlighet att tvinga igenom sina egna hjärtefrågor. Arbetarpartiet under Shelly Yechimovicz har redan kategoriskt avvisat idén om att ingå i en sådan bred samlingsregering ledd av Netanyahu, men potentiella partier som skulle kunna bredda koalitionen är mittenpartierna Yesh Atid, Kadima och Hatnua. Problemet är bara att dessa partier, i alla fall Yesh Atid och Hatnua, skulle kräva en omfattande omläggning av regeringens politik för att gå med på att ingå i koalitionen.

Om man bara tar mandatfördelningen med i beräkningen vore Yesh Atid det mest logiska alternativet. Det nystartade Yesh Atid och dess ledare Yair Lapid var valets stora vinnare. Lapid gick till val på att förbättra levnadsvillkoren för vanliga israeler och bryta den ultraortodoxa befolkningens priviligierade situation som undantar dem från militärtjänst och låter dem studera på yeshivor hela livet istället för att arbeta och försörja sina stora familjer. Yesh Atid fick 19 mandat och blev näst största parti i Knesset. Därmed kommer det att bli svårt för Netanyahu att bilda en bred koalition utan Lapid.

Men om Netanyahu släpper in Yesh Atid i regeringen och förändrar sin politik i den riktning som Lapid vill, kommer han oundvikligen att hamna på kollisionskurs med sina naturliga koalitionspartners i de ultraortodoxa partierna Shas och Yahadut Hatorah. Det andra alternativet vore att vända sig till Tzipi Livni och hennes parti Hatnua, men Livni har meddelat att hon inte tänker sätta sig i regeringen om Netanyahu inte startar fredsprocessen med palestinierna igen. Men ett fredsavtal, eller ens allvarliga fredssamtal, vore oacceptabelt för det starkt nationalistiska och religiösa partiet Habayit Hayehudi. Partiet, som gick starkt framåt till tolv mandat från tidigare sju, har sitt starkaste stöd bland bosättarna på Västbanken - en väljargrupp där Likud tappade många röster i det här valet. Habayit Hayehudi under sin karismatiske ledare Naftali Bennet skulle förmodligen genast lämna en regering som började skicka ut uppriktigt menade fredstrevare till palestinierna. Dessutom skulle stora delar av Netanyahus eget parti förmodligen också revoltera mot en förnyad fredsprocess.

Netanyahu sitter alltså i en rävsax. För att få ihop en stabil koalition måste han inkludera så motstridiga viljor i regeringen att det är svårt att se hur den skulle kunna bedriva någon politik överhuvudtaget.

Det tredje alternativet är nyval. Om Netanyahu inte lyckas få ihop en koalition som har en chans att överleva kan han välja att gå till nyval. Igen. Men att gå till nyval vore en chansning, och taktikern Netanyahu ogillar chansningar. Han kommer med andra ord förmodligen att försöka bilda en så bred koalition som möjligt samtidigt som han med lock och pock kommer att försöka förmå sina koalitionspartners att ställa så små krav som möjligt.

Det är en svår, för att inte säga omöjlig, uppgift. Även om nyvalet är den minst sannolika valmöjligheten i dagsläget är det svårt att se hur den nya regeringen, hur den än kommer att se ut, har särskilt goda förutsättningar att överleva mandatperioden ut.

Mikael Shainkman



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!