Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Nyval - igen!

Varje val i Israels historia har handlat om en huvudfråga: krig och fred. Säkerheten har tillåtits sätta agendan ända sedan 1948, men kanske kan det bli annorlunda i valet till det nittonde Knesset som genomförs 22 januari 2013.

Under det senaste decenniet har den israeliska ekonomin succesivt stärkts, men endast en liten del av befolkningen har känt av det ökande välståndet. Majoriteten av israelerna har i stället fått allt lägre reallöner, högre skatter och mindre samhällsservice för sina skattepengar. Sommaren 2011 exploderade missnöjet i sociala protester som samlade hundratusentals demonstranter runt om i landet, och trots att protesterna mattats av ekar de fortfarande i de stängda rum där israeliska politiker planerar sina valkampanjer.

Premiärminister Benjamin Netanyahus taktik går ut på att försöka tiga ihjäl de sociala protesterna. I stället talar han så mycket som möjligt om säkerhet och hotet från Iran. Han har mest att förlora om ekonomin hamnar i fokus för valet. Under hans ledning har medelklassen fått det allt sämre, medan den växande ultraortodoxa befolkningen fått allt fler statliga subventioner för skola och boende, något som vanliga israeler är i stort behov av. Dessutom slipper de ultraortodoxa fortfarande göra den treåriga värnplikten som försenar andra israelers insteg på universitet och arbetsmarknad. Netanyahu har inte kunnat röra de ultraortodoxa privilegierna eftersom han behöver deras röster, och det sefardiska ultraortodoxa partiet Shas har varit en viktig partner i Netanyahus koalition.

Oppositionen gör dock vad den kan för att rida på missnöjesvågen. Arbetarpartiet under ledning av den tidigare journalisten Shelly Yechimovitch har prioriterat ekonomiska frågor i stället för att som tidigare tala om att föra fredsprocessen vidare. Även Yair Lapid, också han före detta journalist, försöker dra nytta av folks missnöje. Hans nystartade parti, Yesh Atid, "Det finns en framtid", försöker fånga upp väljare som är missnöjda med Netanyahus ekonomiska politik men som tycker att Arbetarpartiet är för vänster. Lapid förväntas också locka en del antireligiösa väljare, eftersom hans far, Tommy Lapid, ledde det antireligiösa partiet, Shinui "Förändring", till valframgångar vid millennieskiftet.

I ett försök att neutralisera den växande oppositionen har Netanyahu slagit ihop sitt parti Likud med Israel Beiteinu, "Vårt hem Israel", dominerat av invandrare från före detta Sovjetunionen och lett av utrikesministern Avigdor Lieberman. Israel Beiteinu är ett hierarkiskt och auktoritärt parti som vissa politiska bedömare kallar högerextremt, och flera av partiets förslag har kritiserats som rasistiska. Sammanslagningen godkändes 30 oktober, och opinionsmätningar samma dag gav Likud/Israel Beiteinu 35-45 av Knessets 120 mandat. Det skulle göra partiet till det i särklass största och i princip garantera att Netanyahu får regera vidare efter valet.

Det största partiet i Knesset i dag, Kadima, "Framåt", förväntas mer eller mindre utplånas i valet 2013. Men dess förra ledare, Tzipi Livni, är populär och flera oppositionspartier försöker övertala henne att ansluta sig till dem. Både Arbetarpartiet och Yesh Atid har visat intresse, men Livni tvekar in i det längsta. Även den förre premiärministern Ehud Olmert , Livnis företrädare som ordförande för Kadima sägs överväga en politisk comeback, men ingen vet säkert hur det skulle påverka det politiska landskapet.

Israeliska politiska partier är betydligt instabilare än svenska, och israeliska val brukar vara svåra att förutse. Men osäkerhetsfaktorerna är fler än vanligt inför valet i januari 2013, inte minst om den ständiga raketbeskjutningen från Gaza skulle trappas upp ytterligare under vintern och därmed återföra frågan om säkerhet till fokus för den politiska debatten. Ett mer spänt läge, antingen i Gaza eller på gränsen mot Syrien eller Libanon, förmodas gynna Netanyahu. Även om säkerhetssituationen inte förvärras före valet, tyder det mesta på att Netanyahu kommer att sitta kvar som premiärminister. Men Likud/Israel Beiteinu kommer inte att få egen majoritet, och frågan om vilka partier som kommer att ingå i koalitionen och hur de kommer att påverka regeringens politiska inriktning är långt ifrån avgjord.

Mikael Shainkman



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!