Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Ständigt närvarande

Chava Baruch är säker på en sak:

-Om det inte varit för Raoul Wallenberg hade jag inte funnits. Hon sitter på sitt lilla kontor på skolan för internationella Förintelsestudier på Förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem. Det är en varm och solig våreftermiddag utanför fönstret men det lilla utrymmet under hennes skrivbord upptas av ett värmeelement.
Text & bild Mikael Tossavainen

Vintern har varit osedvanligt lång och kall i Jerusalem i år.

Chava Baruch föddes 1951 i Budapest och flyttade med sin familj till Israel på 1970-talet. Länge arbetade hon som historielärare på ett gymnasium i Rechovot, men nu arbetar hon på Yad Vashem, mest med utländska grupper från Ungern och Rumänien, som kommer till Yad Vashem för att lära sig om Förintelsen.

-Raoul Wallenberg var ständigt närvarande i mitt barndomshem, säger hon.

När den äldre generationen talade om kriget kom hans namn alltid upp. Alla i bekantskapskretsen hade antingen själva räddats, eller kände någon som hjälpts, av den unge svenske diplomaten. Många av den äldre generationens historier om Wallenberg färgades av vemod och till och grämelse över hans tragiska slut.

-Han gjorde så mycket för så många, men när han själv behövde hjälp fanns det ingen där att hjälpa honom, säger hon.

Men det är en insikt som kommit först i efterhand. Många av de judar som räddades av Wallenberg hade ingen aning om vem han var under kriget.

-Han var inte från Ungern. Ingen där hade hört talas om honom före kriget, och han for ju inte runt i god ordning och presenterade sig för dem han hade räddat. Allt var ju kaos.


Chava Barusch
Efter kriget har många av de som har Wallenberg att tacka för sina liv gjort vad de kunnat för att ändra på den saken. Under sin tid som historielärare undervisade Chava Baruch varje år om Förintelsen, och varje år talade hon om Raoul Wallenberg med sina elever. För henne var det viktigt, inte bara för att Wallenberg var en del av hennes egen familjs historia, utan också för att hon tycker att det är viktigt att belysa de få undantagen, de icke-judar som riskerade sina liv för att rädda judar undan Förintelsen.

Yad Vashem delar ut hedersbetygelsen "Rättfärdig bland nationerna" till sådana icke-judar som räddade judar undan Förintelsen. Till dags dato har nästan 24 000 personer fått utmärkelsen, och Wallenberg är en av de mest kända av dem. Han har gator och parker uppkallade efter sig i åtskilliga israeliska städer, som bland andra Jerusalem, Haifa, Tel Aviv, Herzliya och Petach Tikva. I Safed i Galiléen finns dessutom ett museum över de ungerska judarna där Raoul Wallenberg har en central plats.

Muséet grundades på initiativ av makarna Lustig, överlevande från Ungern som, likt Chava Baruchs familj och tiotusentals andra överlevande ungerska judar flyttade till Israel efter kriget. I dag drivs det av deras son Roni. Han menar att Wallenberg, för israeler i gemen och framförallt för dem med ungerska rötter, har blivit en symbol. Han har en central position i israelernas minne av Förintelsen.

-Wallenbergs gärning överdrivs ofta. Besökare kommer ofta till muséet med överdrivna idéer om hur många liv Wallenberg räddade, säger Roni.

Han tror att det beror dels på att folk, framför allt den yngre generationen, inte har så detaljerade kunskaper om Förintelsen, och dels på att många israeler med ungerska rötter vuxit upp med historierna om Wallenberg hemma och därför har svensken antagit nästan mytiska proportioner.

Chava Baruch håller med om att Wallenberg, bland de ungerska judarna, har blivit något av en mytisk figur och att hans gärning, som i sig var betydande, överdrivs ännu mer. Men hon delar inte den optimistiska uppfattningen att Wallenberg skulle vara välkänd bland israeler i gemen.

-Ingen vet vem Raoul Wallenberg är, säger hon med en suck. Det hjälper inte hur många gator och parker som är uppkallade efter honom. För de flesta israeler är Wallenberg bara namnet på en daglig trafikstockning i norra Tel Aviv som de hör om på radion. De har ingen aning om vad han gjorde och hur många människor han räddade. Det gör henne lite ledsen, säger hon, men samtidigt inser hon att det nästan är oundvikligt. Förintelsen har en så omfattande historia att man inte kan ta upp allt utan att förlora förståndet.

-Man måste sätta en gräns någonstans. Livet måste gå vidare. Men för mig är Wallenberg viktig. Jag kommer att fortsätta att tala om hans minne så länge jag lever.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!