Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Skyddsängeln

Historien om Asher Kaller är en av tusentals historier om de ungerska judarna som räddades till livet under Andra Världskriget tack vare de skyddspass som Raoul Wallenberg utfärdade. Han blev deras skyddsängel under en mörk tid av förtvivlan och misströstan.
Text och bild Sima Borokowski

Asher Kaller är åttio i dag, en imponerande man med reslig figur och perfekt kammat vitt hår. Samtidigt som han kokar en kopp kaffe åt mig, ber han om ursäkt att han inte kommer att hålla mig sällskap.

- Det är på grund av dysenterin jag fick under kriget, förklarar han och letar efter några kakor.

Asher Kaller bor med sin fru Agi i Ra´anana, och har den svenska diplomaten Raoul Wallenberg att tacka för sitt liv. Det var tack vare honom som Ashers familj fick en tillflyktsort när de ungerska judarna förvisades från sitt hemland och skickades mot koncentrationslägren. Asher är en av dem som fortfarande kan vittna om det som hände.

Asher Kaller växte upp i en ortodox judisk familj i Budapest som det femte av sju barn. Som ett mirakel överlevde nästan hela familjen bortsett från en äldre bror. Hade det inte varit för Raoul Wallenberg, så hade inte Asher överlevt.

Men, det var även hans egen magkänsla, mod och intuition som hjälpte honom att rädda sig själv och sin familj. Eller som han själv uttrycker det:

- Jag tappade aldrig mitt fokus.


Asher Kaller
Ashers historia börjar när fascisterna tog över regeringen i Ungern, den 15 oktober 1944. Redan nästa dag beordrades alla män mellan 17 och 55 års ålder att lämna sina hem. Asher var då sjutton år.

- Vi hade inte mycket tid på oss. Min pappa och jag tog bara med oss en filt, lite bröd och några konserver. Vi var säkra på att vi någon gång under kvällen skulle få något att äta, berättar han.

Föga kunde de ana att de skulle tvingas leva nästan utan mat och dryck i en hel månad medan de arbetade på fälten runt Budapest. Många män dog under den här perioden, av utmattning och hunger. Vilket precis var deras ungerska förföljares intentioner.

Gruppen av män genomförde en lång resa som slutade vid Österrikes gränser. Några nätter innan dess, förenades Asher oförklarligt med sina två systrar. Nu var åtminstone en liten del av familjen tillsammans.

- Det var i en stor lada och vi kom dit sent på kvällen, det var svårt att urskilja någon. Plötsligt hörde jag min yngre syster Evas röst. Det var svårt att tro på att vi hade hittat varandra.

Så småningom korsade gruppen österrikiska gränsen och det är då Raoul Wallenberg kliver in i bilden.

- Vi blev förda till en stor fotbollsarena där det redan fanns runt 600 personer samlade. Jag la märke till att det satt tyskar vid bord som antecknade saker. Inte långt från dem stod en präst som efter ett tag närmade sig oss och sa att alla som hade någon form av brev eller papper från en ambassad skulle kliva åt sidan. I den sekunden tog jag beslutet att kliva åt sidan, även om jag inte hade något brev, minns han.

Asher sa åt sina systrar och pappan att göra samma sak men pappan vägrade först. Han ville inte ljuga. Till gruppen sällade sig även Lili, familjedoktorns dotter och ytterligare en kvinna. Prästen tog oss åt sidan och sa till soldaterna att dessa personer har brev från den svenska ambassaden. De blev inte glada men de lät oss gå.

Prästen tog dem åt sidan och de fick lite bröd och en kopp te.

- Du kan försöka föreställa dig hur gott det kändes efter en så lång period utan mat, säger han med ett leende. Det var då jag träffade Raoul Wallenberg för första gången också.

Senare fick de reda på att prästen var Raoul Wallenbergs budbärare.

- Jag förstod det på sättet han pratade, han förklarade hur och vad vi skulle göra även om vi inte hade några papper. Dessvärre, så förstod inte alla hans ledtrådar, och bortsett från vår lilla grupp var det ingen annan som lämnade leden, minns han.

Gruppen växte till att omfatta cirka 20 personer och så småningom befann de sig på tåget tillbaka till Budapest.

Wallenbergs äkta omtanke för dem visade sig vid många tillfällen. Medan de väntade på vagnarna, såg han till att de fick något att äta igen, och familjen Kaller fick även njuta vindruvor mitt i vintern.

- Min far var en väldigt imponerande man; han var stilig och såg ut som en diplomat. Jag minns att Wallenberg kom och letade efter honom, med vindruvor i handen, som han räckte honom. Att vi fick se vindruvor, mitt i vintern, var för oss inget annat än ett under.

I Budapest förde Wallenberg gruppen först till tågstationen, där de fick möjlighet att duscha och byta kläder. Åter igen var det Wallenberg själv som eskorterade dem hela vägen och såg till deras behov.

- Det var min första dusch på två månader, du kan själv föreställa dig hur jag kände mig, ler Kaller lite bittert och avslöjar att han inte alls var rädd för att 'låna' lite kläder som hade tillhört en tysk soldat. Väl tillbaka i Budapest, skyndade Ashers far på honom att försöka ta reda på vad som hänt mamman och den äldre systern och hennes två år gamla barn.

- När vi fick reda på gruppens nästa stopp lyckades Asher med stort mod sammanföra mamman, systern och babyn med resten av familjen.

- Vår tillflyktsort låg i Budapests södra delar. På väggen fanns en skylt som deklarerade att lokalen var under jurisdiktion av den svenska ambassaden. Det kändes som en trygg hamn mitt i en storm. Wallenberg hade sett till att vi fanns med på en lista som skulle skydda oss från de ungerska fascisterna.

Ungrarna blev dock misstänksamma, det fanns för många "tillstånd". De kom till vår källare, hämtade personer som skulle arbeta för dem, men sköt dem slutligen. Familjen Kaller hade tur, familjens läkare fanns med i gruppen. Han gömde dem i sjukrummet.

Asher Kaller beskriver Raoul Wallenberg som en ung man, oansenligt klädd med jacka, utan överrock och slips.

- Han var väldigt trevlig och behandlade oss alltid bra och med respekt. Det verkade som om han inte var rädd för de ungerska soldaterna. Han var väldigt bestämd när han förhandlade med dem.

- Jag tror han hade en äkta själ. Han kunde inte stå vid sidan av och se hur människor dödades utan anledning, när deras enda synd var att de var judar. För mig, så är Wallenberg symbolen för mänsklighet. Jag har bilder på honom inne på mitt kontor, för att påminna mig om att det är tack vare honom som min familj räddades.

När kriget var över fick Kaller veta att Raoul Wallenberg blivit tillfångatagen av ryssar.

- Men vi kunde aldrig tro att de skulle skada honom. Hade fler av oss vetat om hans öde, så hade vi försökt göra mer. Han gjorde allt för oss, konstaterar han.

Asher Kaller träffade Raoul Wallenberg fyra gånger men kunde aldrig kommunicera med honom eftersom han inte talade något annat språk än ungerska.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!