Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Flygplanshangaren som en gång byggdes av britterna är fortfarande full av soldater. Men de har bytt de militärgröna jackorna mot jeans och skjorta för att njuta av den lediga fredagskvällen. Vi befinner oss på Gazoz, Tel Avivs populäraste kommersiella nattklubb.
Text David Schreiber  Foto Johanna Schreiber; Noami Fürst

Namnet har klubben fått från drycken gazoz, det vill säga kolsyrat vatten. På femtiotalet var kolsyrat vatten det trendigaste man kunde dricka i Israel, och klubbens namn ska förmodligen visa på någon slags ironisk kitschighet.

Högtalarna i den enorma hangaren pumpar ut amerikansk radiopop, som Rihanna och Lady Gaga.

På upphöjningar ovanför dansgolvet trängs tjejer i korta, färgglada klänningar kring skjortklädda killar som förser dem med vodkadrinkar. Satinet och paljetterna i tjejernas klänningar glittrar till varje gång de råkar hamna mitt i en ljusstråle från stroboskopen. Varje gång någon beställer en ny flaska cava eller vodka fattar bartender-tjejerna i de olika barerna tag i drinkshakersen och dunkar dem mot varandra i takt med musiken så att det metalliska ljudet studsar mellan väggarna.

Uppför den smala trappan, på balkongen som hänger ut över det stora dansgolvet, firar ett gäng en födelsedag. De har bokat en soffgrupp och beställer in drinkbrickor med sprakande isfacklor. Just födelsedagsfester är en stor industri i Israel. Det är viktigt för klubbarnas överlevnad att alla vill ha sin födelsedagsfest just hos dem.

- Vi som jobbar här är bra på att få hit rätt människor. Det är viktigt att ha många vänner på Facebook och få dem att komma hit, förklarar Sivan Bergerzon, 24, som vanligtvis är bartender på Gazoz men ikväll är ledig och festar på klubben.

Även på baren Mendelemos, i närheten av Ben Yehuda, är födelsedagsfesterna i full gång. Men de invändigt teglade väggarna och de små valven skapar en betydligt rustikare känsla än den monokroma hangaren i hamnen. Klockan är strax efter två, och den trånga lokalen är fylld till bristningsgränsen. Glada tjugoplussare i fönstervalven. De flesta har en flasköl i handen, men här och var står en cava-flaska utplacerad. Israeler älskar det billiga, spanska mousserande vinet.

Jag sträcker upp händerna i luften till den gamla househiten "Put your hands up for Detroit". Anat Zilka, 28, står och dansar i ett av valven och ger mig en high-five.

- Jag bor precis i närheten och älskar det här stället! Vad killen jag dansar med heter? Ingen aning! Det är det som är så bra med det här stället, man träffar så mycket grymma människor!

Även på Mendelemos är det populärt att ha födelsedagsfest. Ett gäng amerikanska killar och tjejer som spenderar sommarlovet i Israel har bokat ett stort bord längst in i baren och dansar i fönsterkarmarna, i valven och på borden med blomsterkransar om halsen.

- This is like the best night ever, vrålar tjejen som fyller år när bartendern ger henne en gigantisk mojito som hon mer häller i sig än dricker. Hon kastar sitt mörka, lockiga hår bakåt och gapskrattar när drinken rinner ner för hennes haka, axlar och armar.

I en annan del av av Tel-Aviv, närmare bestämt på Allenby är atmosfären en annan. Det är inte längre soldiers night, som fredagarna kallas, utan lördagskväll. Israelernas motsvarighet till söndag. I den smala hallen till den lilla baren Codray står en gammal tv-apparat som visar tennismatcher från åttiotalet. Ett draperi av rosa, transparenta plastpärlor rasslar till när en av Tel Avivs otaliga hipstertjejer glider igenom det, in till toaletten. Även här dricker gästerna gärna cava. Sittandes på barstolar på den smala, upphöjda uteserveringen eller ståendes på det minimala dansgolvet där Attar Yuval spelar skivor. Hennes CD-samling består mestadels av garage och punk från sextiotalet. Det är hennes pojkvän som har lärt henne hur mixerbordet fungerar, men numera kör hon egna gig utan honom, både på små och lite större klubbar runt om i Tel Aviv. På Codray spelar hon för att hon är kompis med ägarna, och för att stället är så litet och familjärt att hon får spela precis den musik hon själv vill.

Längre ner på en av de små tvärgatorna till Allenby ligger pop-upbaren Teder.fm. Under hundra dagar varje sommar kör radiokanalen Teder.fm sina radiosändningar härifrån, och bjuder in DJ:s av olika kaliber från hela Israel. Det här är så långt från skrikiga Rix FM-festivaler man kan komma. Denna kväll spelas undergroundelectro på behaglig nivå, och klubben fungerar mer som en bar eftersom det är söndag. Trots det är de små runda träborden på uteserveringen fullsatta av israeler som arbetar i mode- och mediebranschen. Vissa besökare har slagit sig ned på trottoarkanten med en Maccabi-öl eller kaffe i handen. Teder.fm har stenkoll på vad deras besökare vill ha eftersom de arbetar mycket med sociala medier. Deras Twitter-feed uppdateras hela tiden av människor som önskar låtar, DJ:s och undrar hur länge Teder.fm har öppet just ikväll. Och för den som inte vill gå hem vid stängningsdags går det bra att ta med sig klubben hem. Varje dag, dygnet runt, kör Teder.fm sändningar med både snack och musik.

I områdena kring Allenby, hänger oftast Boogie Ben, som han kallas. Han har drivit flera barer i området kring Allenby och Rothschild, och älskar nattlivet i Tel Aviv.

- Det är som en kibbutz, men utan kommunism. Det finns olika klickar, och du känner eller känner till alla i den klick du umgås med.

Och det är någonting alla, både killarna och tjejerna som rör sig på gatorna kring Allenby, i trendiga Montefiore eller på de kommersiella klubbarna nere vid hamnen är överens om. Det mest positiva med att vara ung i Tel Aviv: Du springer alltid på människor du känner.
Det sämsta?
- Träffar du en tjej har hon garanterat träffat någon av dina polare också, förklarar Boogie Ben.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!