Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Israeliskt mode

Stan är fylld av nya butiker öppnade av unga designers med eget formspråk. Med finns det något som kännetecknar israelisk design? Anna Kopito möter tre designers; Inbal Gvili, Kiki Almqvist och Chen Nevo för att prata om politiskt mode, kulturkrockar och frihet.
Text och bild Anna Kopito

För några år sedan kunde jag och mina vänner elakt nog skratta åt israelernas stil. Vi gjorde det förstås med kärlek, men vi tyckte det var underhållande att de hade på sig neongröna crocs, platåskor med tjocka sulor och batik. När vi väl fick vistas här under en längre period insåg vi hur fel vi hade. Tjejerna i Tel Aviv kunde vara minst lika inspirerande och moderiktiga som därhemma, även om brudklänningarna i skyltfönstrena på Dizengoff fortfarande gjorde oss tveksamma.

I Israel säger kläderna och utstyrseln mer om befolkningen än vad den gör i Sverige. Även om det förstås kan vara totalt missvisande kan personens stil ge oss ett första intryck och vi kan skapa oss en föreställning om vad personen har för intressen. I Israel blir detta faktum ännu tydligare, då ens klädesplagg kan visa politiska åsikter och var man bor i landet.

Detta konstaterade den svenska designern Kiki Almqvist när hon studerade på designskolan Bezalel i Jerusalem.

- Jag älskade Bezalel. Det var som en färgklick i Israel. Konsten och designen var annorlunda, mer politisk. I Sverige kunde man gå med långkjol för att det är mode, men här betydde det mer än så.

Kiki Almqvist påpekar även friheten en designer har i Israel.
- Det är ett nybyggarland, där flera kulturer och folk möts. Man har ingen direkt kulturell bakgrund att falla tillbaka på, som i Europa. Ingen tänker i termer "man bör" eller "man bör inte". Det finns ingen israelisk designtradition, här finns mer experimenterande.

Inbal Gvili håller dock inte med. Hon tycker inte att israelerna känner sig fria att uttrycka sig genom mode. Efter fem år i London tycker hon att alla israeler klär sig likadant. Hon menar att de olika kulturerna och folken gör att folk härmar varandra stilmässigt.

- I Israel ser man inte lika många unika stilar som i London. Eftersom ingen egentligen är en riktig "israel", och våra traditioner och kulturer skiljer oss åt, behöver vi något gemensamt som gör att vi känner oss som israeler. Genom att klä sig som alla andra kan man känna gemenskap.

Chen Nevo har en studio på Basel Square i Tel Aviv. På väggen finns hennes moodboard, en inspirationsvägg där hon sätter upp bilder som ska ge henne idéer för hennes kommande kollektion. Jag ser ballonger, makaroner, karuseller och fruktdrinkar i tuggummifärger. Hon beskriver sina kollektioner som en kombination av nostalgi och bas. Hennes önskan är att kvinnor ska känna sig bekväma, feminina men framförallt lyckliga.

Och det är klart att den där aprikosfärgade blusen med vita stora prickar lyfter ens humör jämfört med den svarta, stilrena toppen jag är van vid hemma i Stockholm. Hos henne blir kontrasten mellan svensk och israelisk design tydlig, tänker jag, någonstans bland pastellfärgerna och min svarta klänning.

Innan jag avslutar mitt möte med Kiki Almqvist frågar jag henne vad hon tagit med sig från Sverige i sin design här i Israel. Hon pratar om kvalitetskänslan.

- I Sverige är man mer medveten om tygerna och plaggen, även om man inte är designer. Folk reagerar positivt när jag säger att jag är svensk, för då vet de att de kan lita på att kvaliteten är bra. Volvo, Ericsson och IKEA är positivt vilket är bra för mig. Jag strävar efter att kombinera svensk kvalitetskänsla med israelisk frihet.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!