Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Den nya kibbutzen
- liten, socialistisk och mitt i stan

Glöm allt du tidigare visste om kibbutzer. Migvan har inga öppna fält, inget jordbruk och inga volontärer. Den gemensamma matsalen finns i och för sig kvar, men var och en måste diska sin egen tallrik. Migvan är stadskibbutzen som lyckats där traditionella kibbutzer gåt bet.
Text och bild Sima Borokowski

Det finns inga vägskyltar som pekar mot Migvan, stadskibbutzen i Sderot som ligger på en av stadens lugna gator. Det finns förresten ingenting i kvarteret som tyder på att det ligger en kibbutz där. Men stadsmiljön till trots, människorna som bor i husen tillhör ett kollektiv och fungerar som en ekonomisk enhet.

Här delar 20 personer ett och samma bankkonto, bostadslån och de litar på att den andre inte förskingrar de gemensamma tillgångarna. I en tid när de flesta kibbutzerna i Israel privatiseras och ger upp sina socialistiska idéer har stadskibbutzen Migvan lyckats med att realisera just dessa idéer.

Migvan grundades 1987 av sex unga pionjärer, alla tidigare medlemmar av traditionella kibbutzer. De ville behålla de gamla tankarna men applicera dem i dagens samhälle på ett nytt sätt. För närvarande består Migvan av 50 personer, varav tolv är barn. Kärnan är åtta familjer som lever som en ekonomisk enhet. Därtill kommer ytterligare åtta familjer som enbart tar del av kibbutzens sociala nätverk.

- Jag har burit på denna tanke i många år, berättar Nomika Zion, en välklädd kvinna med långt lockigt hår, tillika en av grundarna av kibbutzen och dess talesperson. Sderot kändes som precis rätt stad för oss. Här kan vi bidra till, och påverka samhället.

I början fanns kollektivet inhyst i ett stort lägenhetskomplex, minns Amram Shlomi, en smal man i 40-årsåldern. Shlomi är kibbutzens trädgårdsmästare men tar även hand om många andra trädgårdar i staden.

- I området bodde många med svag socio-ekonomisk bakgrund; ensamma mammor och drogmissbrukare var vanliga. Vi ville inte tränga oss på dem med våra idéer så under det första året betraktade vi mest och lärde känna dem som bodde där. År två började vi med våra utbildnings- och upprensningsprojekt. Områdets invånare hade förlorat förtroendet för myndigheterna och hade svårt att ta till sig att någon faktiskt brydde sig om dem.

Efter det första året växte gruppen från sex medlemmar till 13.

Det är inte bara traditionella kibbutzmedlemmar som har svårt att förstå sig på denna nya form av kibbutz. Medlemmarna möts ofta av frågor som "om ni vill starta en kibbutz, varför gör ni det i en stad?"

- Men för oss var det, och är fortfarande, ett val baserat på ideal. Vi valde Sderot för att vi ville börja med något helt nytt samtidigt som vi kunde bidra till samhället, förklarar Shlomi.

Den nya kibbutzen skiljer sig väldigt från traditionellt kibbutztänkande: de har etablerat sig i en stad och inte på landsbygden och här ligger tonvikten på individen och inte på kollektivet. Varje medlem har rätt att förverkliga sig själv även om det blir "dyrt" för kibbutzen. Till exempel uppmanas man att ta sitt drömjobb även om det kanske inte ger lika stor intäkt till kibbutzen som ett reguljärt jobb. Det är också en av anledningarna till att man väljer att inte utvidga antalet medlemmar för mycket. Hellre få och känna varandra väl än många i anonymitet.

År 2000 flyttade kibbutzen till sin nuvarande plats efter en längre byggprocess där det gemensamma Allhuset uppfördes. Det är ganska dyrt för Migvans medlemmar. Till skillnad mot traditionella kibbutzer som får sin mark av staten, var Migvan tvungna att köpa alla bostadshus och även marken för Allhuset. Idag betalar medlemmarna dels låneränta för den egna bostaden men även för Allhuset som är en tvåvåningsbyggnad.

På första våningen finns ett stort gemensamhetsutrymme som fungerar som en enkel matsal med ett kök. Där samlas kibbutzens medlemmar till lunch (som lagas av en anställd kock). Alla diskar upp efter sig själv. I den bakre delen av rummet finns ett stort kylskåp där alla kan ta vad de känner för. Frukt och grönsaker står framme på ett intilliggande bord.

Kibbutzen bidrar stort till staden och driver fler än 40 projekt för närvarande som över 2 500 personer i Sderot och närområden tar del av.

Det är tydligt att den dröm som tog Nomika Zion och hennes kollegor till Sderot har realiserats långt över förväntningarna.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!