Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



På 80-talet var Israeldalen ett populärt tillhåll för svenska kibbutzvolontärer, i dag är utländska turister sällsynta. Men den som ska besöka de historiska platserna runt Genesarets sjö eller på Golanhöjderna gör rätt i att planera in några stopp på vägen. Västra Israeldalen är en grön, vacker och harmonisk region med både en ärorik historia och en viktig roll i uppbyggnaden av den moderna israeliska staten.

Frilansjournalisten Anna Veeder, inbiten lokalpatriot, ger tips om sevärdheter, shopping och badmöjligheter.

Israeldalen runt

Sedan Israels första avgiftsbelagda väg ”Road 6” blev klar tar det mindre än två timmar att ta sig från Jerusalem till norra Israel, förutsatt att man inte har otur och fastnar i en av landets berömda trafikstockningar. Vägen slutar vid avfarten Ein Tut några kilometer väster om Yokneam, en före detta ”utvecklingsstad” som de senaste tio åren har upplevt ett stort uppsving tack vare hitechindustrin i området.

Här öppnar sig den västra delen av Israeldalen med sina gröna fält, vattenreservoarer och fruktodlingar. På biblisk tid tjänade slätten som kornbod och ibland också som slagfält. Under den heta sommarsäsongen (maj-september) täcks fälten av ett fuktigt dis, men klara vinterdagar ser man tydligt både Gilboas berg i öster och de jordanska bergen på andra sidan Jordanfloden. Både romare och britter använde dalen som genomfartsled österut.


Tågstationen Tel Shamam
Strax utanför moshaven Kfar Yehoshua (grundad 1927) ligger tågstationen Tel Shamam som mellan 1905 och 1948 var en av de viktigaste stationerna längs sträckan Haifa-Damaskus och populärt kallades ”Emek-tåget” (rakevet ha’emek). Emek-tåget hade stor betydelse för handel och transport i Israel- och Jordandalen fram till självständighetskriget våren 1948 då Haganah-trupper (motståndsrörelsen mot britterna) attackerade järnvägsnätet i syfte att förhindra arabiska truppförstärkningar. Fram till år 2005 stod byggnaderna på Kfar Yehoshua/Tel Shamam-stationen öde och förfallna men har sedan dess renoverats. I stationshuset finns en utställning med fotografier, kartor och föremål från ”Emek-tåget” och besökare kan också se en kort film som ger en levande och intressant beskrivning av järnvägslinjen och dess betydelse för de tidiga sionisterna i Israeldalen.


Sheikh Abrik, en helig plats för muslimer.
På en kulle söder om Kiryat Tivon, med fantastisk utsikt över hela Israeldalen, står en mäktig staty av Alexander Zayid, en av de första sionistiska pionjärerna i området. Han grundade även väktarorganisationen ”Hashomer” och var även den person som upptäckte det gamla Beit Shearim. Hans barn och barnbarn bor fortfarande i området, driver lantbruk och säljer utmärkt getost till besökare. Alldeles intill ligger Sheikh Abrik, en låg, kupolförsedd byggnad som är en helig plats för muslimer. Enligt lokal muslimsk tradition var Sheikh Abrik en djupt religiös muslim som arbetade på fälten, men gjorde paus för att be fem gånger om dagen efter att ha tvättat händer och fötter i en kruka (abrik = kruka på arabiska). En gång blev jordägaren arg på honom och slog sönder krukan och på platsen sprang en helig källa upp. Källan, som sägs ha helande egenskaper, ligger nere i dalen, strax söder om moshav Sde Yaakov.


Ruinerna efter staden Beit Shearim.
På andra sidan kullen ligger ruinerna efter staden Beit Shearim, ett viktigt judiskt kulturellt centrum i Galiléen på 200-talet f v t efter att romarna fördrivit judarna från Jerusalem. De arkeologiska fynden i området inkluderar bl a bostadshus, en stor synagoga och en olivpress, och lämpar sig utmärkt för en picknick.

Strax nedanför ligger nationalparken Beit Shearim, där arkeologer har hittat 20 katakomber med över 200 stenkistor från 200-400-talen. Många av kistorna har inskriptioner på grekiska, hebreiska eller arameiska och bär vittnesmål om det rika judiska kulturella livet under denna tidsperiod. Rabbi Judah ha-Nassi, en av den rabbinska judendomens viktigaste gestalter, ligger begravd här.

Restaurangen Shalev Bayaar i Kiryat Amal
Mat då? Restaurangen Shalev Bayaar i Kiryat Amal serverar underbar mat i rofylld skogsmiljö; från i maj även på det stora trädäcket utomhus (enbart kvällstid). På andra tider av dygnet har köpcentret Allonim ett större utbud med caféer, snabbmat och restauranger plus livsmedelsaffär, post och liten lekplats. På fredag förmiddag även marknadsstånd med drusisk mat (stora flatbröd, vindolmar och baklawa), träleksaker, ekologisk olivolja och marmelader, babykläder och blommor. Allonim är ett väldigt mångkulturellt köpcentrum. Många av väktarna är beduiner som gjort frivillig militärtjänst, i kassorna sitter ryska kvinnor från Migdal Haemek och beduinska kvinnor från Basmat Tivon och samtalar på hebreiska med varandra. Besökarna kommer från alla sektorer i det israeliska samhället.

Börjar det bli lite för varmt rekommenderas ett besök på kibbutz Allonim ovanför köpcentret. Kibbutzens stora utomhusbassäng, med underbar utsikt över Israeldalen, är öppen under sommarsäsongen 1 juni-30 september alla dagar utom söndagar. Inträde cirka 50 kronor per person. Glass, pommes frites och simglasögon kan handlas på plats.

Några kilometer ovanför kibbutz Allonim, på slutet av en vindlande väg, ligger Beit Lehem Haglilit, det ”galileiska Betlehem”. Likt Beit Shearim var Beit Lehem Haglilit en judisk stad under tiden för det andra Templet. På korstågstiden hade staden kristen befolkning och tillhörde kungadömet Jerusalem. De fyrkantiga stenhusen byggdes 1906 av tyska godtemplare som under andra världskriget internerades av britterna och senare deporterades till Australien eller tillbaka till Tyskland. I dag är det en vacker moshav med ett utmärkt ”Bed and Breakfast” (”zimmer” på hebreiska). Många israeler kommer hit på helgerna för att cykla, vandra eller bara njuta av de vackra omgivningarna.

Det moderna Israel är inte långt borta: industriområdet i Ramat Ishai, på vägen mot Migdal Haemek och Nasaret, har en affär som är öppen dygnet runt (ingen självklarhet i Israel) med vin- och spritförsäljning som specialitet men också ett stort sortiment av andra förnödenheter. Ramat Ishais verkliga guldgruva befinner sig en tvärgata längre bort. Inklämd mellan en bankfilial och bilprovningen Techno Test ligger caféet/bageriet Nadav Kinuchim som definitivt är värt ett besök. Hit kommer garanterat inga turister. Nadav Kinuchim är lokalbefolkningens stamlokal, speciellt på fredagmorgnar då det är proppfullt vid de små runda mosaikborden, både ute och inne. Utbudet sträcker sig från miniquicher med ricottaost och grillad paprika över choklad- och pistagekakor till croissanter med ”halva” och vanilj och briocher med jordgubbar och Nutella. Hälsomedvetna kan passa på att köpa nybakat bröd – fullkorn med valnötter och vallmofrön, eller kanske vitt lantbröd med oliver, basilika och soltorkade tomater för en picknick?

Nästa station på vägen mot Migdal Haemek är polisstationen Nahalal, en vit muromgärdad byggnad som uppfördes av britterna 1936 och där både beduiner och judar tjänstgjorde som beridna poliser. Precis som järnvägsstationen i Kfar Yehoshua/Tel Shamam förföll byggnaderna under en lång tid och blev ett tillhåll för kriminella och narkomaner. Men engagerade lokala aktivister och före detta poliser vägrade att låta riva byggnaden. För några år sedan renoverades polisstationen och är idag ett populärt besökscentrum med historiska föremål och bilder från den brittiska mandattiden, inklusive filmvisning i det gamla stallet.

Alldeles bakom polisstationen ligger den arabiska byn Manshiyet Zabda som grundades 1945 av familjer från byn Ilut nära Nasaret. De flydde sin hemby på grund av rädsla för blodshämnd och sökte skydd bakom polisstationen. Byn växte både genom naturlig förökning och genom inflyttade familjer. 1979 erkändes den officiellt av de israeliska myndigheterna. Manshiyet Zabda är det enda arabiska samhälle som är en del av Israeldalens kommunförvaltning, tillsammans med kibbutzer och moshaver. I köpcentret nära infarten till byn kan man fynda möbler, mattor, keramik eller passa på att smaka genuin arabisk mat i en av de lokala restaurangerna.

På vägen mot Afula ligger moshaven Nahalal, grundad 1921 som är berömd både för sin cirkelformade utformning och som hem för familjen Dayan - Moshe, Ruth, Assi och Yael. Några kilometer längre bort har kibbutz Yifat byggt upp ett museum för pionjärhistoria i Israeldalen. Utställningen visar fotografier, föremål, byggnader, kläder, verktyg, traktorer och jordbruksredskap från 1911 -1950-talet med betoning på personliga livsöden och lokal historia. Väldigt välbekant och kanske en aning nostalgiskt för dem som varit på kibbutz och arbetat på fält eller fruktodlingar i sommarhettan.

Naturliga badmöjligheter finns i Sakhne, i östra Israeldalen på vägen mot Beit Shean. Dess klara strömmande källvatten är den bästa svalkan som finns att få en het sommardag. Eller så väljer man vägen norrut mot Genesarets sjö (Kinneret), som trots vattenbristen fortfarande har många fina stränder att erbjuda.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!