Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Den vita staden

I juli 2003 förde UNESCO upp Tel Aviv i Israel på världsarvslistan som ”den vita staden”. Detta tack vare den stora koncentrationen och mängden av Bauhaus hus som karakteriserar stadens gator, torg och avenyer.
Av Margarete Nudel  Foto Flickr

Om det inte hade varit för ett kraftigt motstånd från folket skulle det nog inte finnas många Bauhaus-hus kvar i Israel. Under tidigt 1980-tal revs många hus och stadsplanerare tog bort allt som fanns i deras väg. Tel Aviv-borna fick nog när en speciellt vacker lägenhet i hörnet av Ahad Ha’am och Hahashmonaim förstördes. Resultatet blev att stadsförvaltningen beslöt sig för att bevara många av de gamla husen, i stället för att riva dem. Ett bra beslut.

Grunden till den vita staden lades redan 1909, i samband med att Tel Aviv grundades, även om det skulle ta ytterligare cirka 30 år innan själva Bauhaus-eran slog igenom. Den då nyinvandrade Arieh Akiva Weiss föreslog att man skulle bygga ett nytt bostadsområde norr om hamnstaden Jaffa. Man ville ha något annat, hus omgivna av trädgårdar, träd och luftiga gator. De tog hjälp av skotten Sir Patrick Geddes för att planera ett verkligt funktionellt område. Geddes såg framför sig en speciell stad och kom ganska snart tillbaka med en rigorös stadsplanering: varje stycke mark skulle bestå av minst 560 kvadratmeter, husets yta fick inte vara större än en tredjedel av markarealen och varje hus skulle omges av en trädgård så att invånarna bland annat skulle ha möjlighet att odla sina egna grönsaker. Dessutom skulle avståndet mellan husen vara minst tre meter, husen skulle ligga fyra meter från gatan och det skulle vara minst fem meter från den egna tomtgränsen bakom huset till nästa hus.

Geddes planerade även in stora gröna boulevarder som omgav bostadsområdena. Han skapade större gator för genomfartstrafik och små korta bostadsgator. Han planerade även in ett större kommunalt hus på varje områdes högsta punkt, skämtsamt kallat för Akropolis. Senare byggdes just Mann Auditorium (konsertlokal för de israeliska filharmonikerna) och Habima Teatern (nationalteatern) på sådana platser.

I början av 1930-talet flydde många judar undan den gryende nazismen i Tyskland och bosatte sig i det blivande Israel. Bland dem fanns 17 judiska arkitekter, utbildade på Bauhausskolan i Tyskland med kända lärare som Mies van der Rohe, Hannes Meyer och Le Corbusier, som dominerade arkitekturen i Europa under 1920-talet.

De hade som grundprincip att arkitektur skulle vara ett uttryck för volym och inte massa, med asymmetriska kompositioner och regelbunden upprepning istället för klassisk symmetri. Denna moderna stil ansågs vara den mest passande för den unga och snabbväxande stad som Tel Aviv var.

Stilen anpassades till de rådande förhållandena och lät sig påverkas av kulturen och verkligheten med dess klimatproblem, strikta bygglagar och tekniskt kunnande i kombination med de produktionsmetoder som fanns på den tiden.

Tel Aviv-versionen av Bauhaus är ändå ganska trogen det europeiska ursprunget. Husen karakteriseras av sin asymmetri, funktionalism och enkelhet; svepande balkonger, pelare, platta tak och ”termometer”-fönster. Det finns heller inga fasaddekorationer eftersom de inte fyllde någon funktion. I Tel Aviv har stora fönster ersatts med mindre och fler fönster för att få mer skugga utan att för den skull minska luftgenomströmningen. Arkitekterna arbetade också med öppna, och inte inbyggda, balkonger av samma anledning.

Bauhaus hus i Tel Aviv är oftast 2-4 våningar höga, byggda som singelhus på en markbit och täckta med ljus puts, oftast vit, därav namnet ”den vita staden”. I första hand byggdes husen för privat bruk. En stor del av dessa hus finns i det område Sir Patrick Geddes planerade, norr om stadens historiska kommersiella center, det som i dag utgör den södra delen av staden.

Under 1930-talet undergick staden en period av intensiv utveckling. Åren 1931 – 1937 byggdes 2 700 hus i Bauhaus stil på ett och samma område. Idag finns det fler än 4 000 Bauhaus-byggnader i staden eftersom stilen fortsatte ha sitt fäste i Tel Aviv fram till år 1956.

Ett av de tydligaste exemplen finns runt Dizengoff Square (som egentligen är en rondell). Alla byggnader som vetter mot torget är Bauhaus-hus.

Stadsförvaltningen harutnämnt över 1 000 byggnader som historiska landmärken som inte får rivas utan bör renoveras. Av dessa får 150 inte röras alls utan får enbart renoveras tillbaka till ursprungsskicket. Även om många av de gamla Bauhaus husen har restaurerats under de senaste åren är många fortfarande väldigt nedslitna då ägarna inte har råd att lägga ner pengar även på det enklaste underhåll. Anledningen till detta hänger samman med en lagstiftning från 1940 från det brittiska imperiet som frös alla hyror under kriget. I Storbritannien har lagen tagits bort, i Israel lever den kvar. Hyresgästerna bor i princip hyresfritt och ägarna kan inte höja hyrorna eller slänga ut dem, ett slags Moment 22.

Staden Tel Aviv erbjuder gratis guidade Bauhaus-turer en gång i veckan för intresserade men det går lika bra att ta sig runt på egen hand. Det finns ett lokalt museum med fotografier och många hemsidor att besöka för den som vill fördjupa sig ytterligare.

De flesta av husen finns mellan Allenby Street i söder, Begin Road och Ibn Gvirol Street i öster, Yarkon-floden i norr och Medelhavet i väst.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!