Gud - den förste miljöaktivisten? I kapitel 25 i tredje Moseboken kan man läsa om sabbatsår och jubelår, hur Gud lär Israels barn hur de kan få ut mesta möjliga skörd när de brukar sin jord och hur de ska ta hand om sin boskap och sina tjänare.

Dessa lagar gavs åt ett folk vid en tidpunkt då de vandrade i öknen utan möjlighet att då bedriva jordbruk. Lagar som ur miljöhänseende är väldigt kloka.

"I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård och inbärga avkastningen av landet, men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära din vingård."

De grödor som växte av sig själva under denna period fick ätas men inte förvaras för framtida bruk, de var man tvungen att konsumera direkt. Man fick inte heller köpa liknande grödor från sin granne.

Man kan vidare läsa att vart femtionde år får man inte heller plantera eller skörda det som har självgrott eller samla in druvor. Under jubelåret ska även all mark återlämnas till sin rättmätige ägare, slavar ska friges och alla skulder ska avskrivas.

Tiderna har ändrats och nuförtiden är det få som följer dessa lagar till punkt och pricka. Men vill man så kan man finna ett tydligt miljöbudskap i detta: för att skydda land och djur måste vi låta dem vila. Idéerna bakom ett miljötänkande inom judendomen är verkligen väldigt, väldigt gamla.

Margarete Nudel

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet