Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Rättfärdig bland Folken

Vid sitt marsbesök i Göteborg hade Israels ambassadör Benny Dagan ett roligare uppdrag än de sedvanliga diplomatuppgifterna. På uppdrag av Yad Vashem i Israel överräckte han medaljen "Rättfärdig bland Folken" till Nieske Verbeek.

Yad Vashem är den israeliska myndighet som dokumenterar och hedrar de människor som med risk för sitt eget liv räddade judar i de ockuperade länderna under Förintelsen. Innan en utmärkelse delas ut, har en granskningskommission undersökt och bekräftat, att den delas ut på rättmätiga grunder; att ingen oförtjänt erhåller den.

För Menorah berättar 98-åriga fru Verbeek, att hon under kriget tjänstgjorde som distriktssköterska i den lilla staden Neede i Holland.

- Tja, så en dag kom någon från den underjordiska motståndsrörelsen och frågade om jag kunde hjälpa till att finna gömställen för unga pojkar som skulle skickas över till Tyskland som tvångsarbetare. Som distriktssköterska cyklade jag ju omkring till de olika lantgårdarna runtomkring och kunde fråga bönderna om de ville hjälpa till. Och det ville de. Senare frågade motståndsrörelsen om jag kunde tänka mig att gömma judar. Och det kunde jag ju.

- Den sista jag gömde var Zelma Moses. Hon bodde hos mig i min tjänstebostad ovanpå distriktssköterskemottagningen, men för säkerhets skull hade jag gjort ett riktigt gömställe åt henne på vinden... om Gestapo skulle komma. Så en morgon kom de. Jag skyndade mig att putta in Zelma i gömstället innan jag öppnade. Det var någon gång 1944. Först tog tyskarna mig till ett fängelse i Holland och sen till Ravensbrück i Tyskland. Jag befriades av de vita bussarna. Då vägde jag 38 kg. Först kom vi till Malmö och sen till Göteborg. Och här har jag stannat.

Allt låter så självklart, när Nieske Verbeek berättar. Som att riskera livet för helt främmande människor vore något naturligt. På frågan om hon inte var rädd någon gång, svarar hon:

- Rädd? Nej, det var jag aldrig. Jag hjälpte till, för som sjuksköterska var jag van att hjälpa till.

Nu finns Nieske Verbeeks namn för alltid bevarat på Hågkomstens Berg i Jerusalem.

I Holland mördades 114 000 av landets 150 000 judar.

Björn Moback



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!