Entebbe
- en befriare berättar

I sommar har det gått 23 år sedan Entebbedramat. Det har skrivits böcker, gjorts spelfilm och dokumentärer på ämnet. Israels agerande visade tydligt att man inte tänkte förhandla med terrorister.
Av Gary Rashba   Foto Joshua Shani, Israel Air Force

Precis som resten av världen följer den israeliske flyglöjtnanten Joshua Shani med avsky kapardramat av Air Frances flyg 139 den 27 juni 1976. Planet hade startat från Tel Aviv, mellanlandat i Aten där medlemmar ur terrorgruppen PFLP samt vänsterextremistiska Baader-Meinhofgruppen gått ombord, och tvingat besättningen att flyga till Ugandas flygplats Entebbe. I utbyte mot gisslan kräver man frisläppandet av 53 fängslade terrorister.

- När jag hör om flygkapningen börjar min skvadron ta fram grundläggande information. Vi vet inte om vi kommer bli tillfrågade att hjälpa till men ser över avstånd, navigering, bränsleåtgång, hur mycket vikt vi kan ta, går det att flyga under radarn i Saudiarabien och Egypten samt rådande väderlek för årstiden, berättar Joshua Shani.

Ganska snart blir han kontaktad av den ansvarige för det israeliska flygvapnet, Benny Peled, och samtalet leder till att Shani får uppdraget att rädda gisslan. Shani börjar smida planer.

En av de första idéerna är att flyga till Uganda och släppa ner marinkårssoldater i närbelägna Lake Victoria. Med gummibåtar ska de sedan ta sig till stranden för att därefter storma den närbelägna flygterminalen, döda terroristerna och befria gisslan. Därefter ska man be Ugandas president Idi Amin om fri lejd tillbaka till Israel. Ganska snart inser man att planen är ohållbar. Lyckas operationen kommer Idi Amin inte ge Israel fri lejd.

På gisslandramats tredje dag separeras alla israeler och judar från övriga passagerare som skickas tillbaka till Frankrike. Den franske flygkaptenen Michel Bacon med besättning samt en nunna väljer att stanna kvar. De befriade berättar att Idi Amin tillåtit fler palestinier att ansluta sig till kaparna samt att han placerat ut egna vaktstyrkor runt terminalen för att hindra någon att fly. Israel inser att man måste agera.

Ironiskt nog underlättar det minskade antalet gisslan hela situationen för Israel. Planerna att använda sig av eget flyg utkristalliserar sig i "Operation Thunderball". Shani inser snabbt att detta inte är ett dussinuppdrag. Han kommer att bli tvungen att flyga 7,5 timmar utan att bli upptäckt, landa på en fientlig flygplats, lämna av de israeliska kommandosoldaterna och förhoppningsvis flyga hem gisslan till Israel. Det finns många moment som kan gå fel.

- Jag är tvungen att välja rätt sorts flygplan. Vi måste flyga lågt. Landningsbanan är kanske kort eller så finns det kanske ingen landningsbana alls. Jag bestämmer mig för tre Herculesplan.

Att välja ut de män som ska följa med på uppdraget är inte lätt men eftersom Israel har hjälpt Uganda att bygga upp flygplatsen ett par år innan, faller valet på de män som, utöver att de är mycket väl tränade elitsoldater, även känner till omgivningen. Shani tar sedan kontakt med Yonathan "Yoni" Netanyahu (bror till nuvarande premiärminister) och ansvarig för elitbrigaden Sayeret Matkal. Han får i uppdrag att leda själva stormningen, döda terroristerna och befria gisslan.

Tiden är knapp. Israel lovar terroristerna att de ska frige fångar mot en förlängd tidsfrist till den 4 juli.

- Vi har bara två dagar på oss att planera hela operationen trots att vi hade behövt flera månader. Vi vet på förhand att vi kommer att bli tvungna att improvisera på plats.

Starten går från Sharm-El-Sheik och Shani hinner träna på att landa i öknen utan annan hjälp än dåtidens första version av nattglasögon.

De tre flygplanen lyfter innan den israeliska regeringen gett sitt fulla godkännande, men tiden är kort och Shani får ett OK i radion på vägen dit.

- Detta är mitt livs värsta flygning. Vi flyger på låg höjd och utan radiokontakt med varandra. Jag vet inte om de andra två planen är bakom mig eller inte. Att vädret sedan är dåligt, gör inte saken bättre.

Det största problemet är att landa planen så tyst det bara går för att inte väcka uppmärksamhet hos de ugandiska soldaterna som finns på flygplatsen. Pressen är enorm.

- Jag är inte rädd för att bli träffad eller skadad utan för att hela operationen ska misslyckas och att terroristerna skjuter gisslan. Ansvaret ligger på mig, jag får mina första gråa hår den natten. Ett misslyckande är lika med en nationell katastrof, berättar Shani.

När han sätter ner sitt Herculesplan mitt i natten är den ugandiska himlen täckt av moln och ett lätt regn faller. Han landar 30 sekunder efter beräknad tid.

- Jag stannar mitt på landningsbanan och lämnar av kommandosoldaterna som är ombord. De tar över kontrolltornet och jag kör vidare mot terminalen där gisslan är.

Yoni Netanyahu stormar terminalen. Sju minuter efter Shani landat sitt plan, landar de andra två israeliska planen. Under dessa sju minuter dödas alla terrorister och gisslan befrias.

Efter cirka 50 minuter i Uganda är det dags att återvända till Israel.

- Jag ropar "lyft!" i radion till de andra två piloterna. Det är en underbar känsla att se konturen av planen med gisslan lämna Uganda. Då först vet jag att vi har klarat av vårt uppdrag.

De israeliska planen tar vägen via Nairobi, fyller på bränsle och Shani tar tillfället i akt att besöka de frigivna.

- Jag glömmer aldrig deras ansiktsutryck; allt från hysteri, rädsla, lättnad, utmattning och lycka. Det är mycket starkt.

Efter ytterligare åtta timmars flygning når Shani och hans män Israel, den sista biten eskorteras de av det israeliska flygvapnet. Då har redan ryktet spritt sig till världen att Israel genomfört den mest spektakulära räddningsaktionen någonsin i världshistorien.

Fritagningen av fångarna i Entebbe skedde natten mellan den 3-4 juli 1976. Terroristerna krävde att 53 fångar från bland annat Frankrike samt ytterligare 40 fångar från Israel skulle friges i utbyte mot passagerarna. Den 1 juli frigav terroristerna den icke-judiska delen ur gisslan. Kvar fanns 83 passagerare, den franska besättningen och en nunna som stannade kvar frivilligt. Eftersom flygplatsen i Entebbe var byggd av ett israeliskt byggföretag fanns detaljerade ritningar över platsen i Israel. Totalt dog tre personer ur gisslan samt Yoni Netanyahu under fritagningen.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet