Byggmästaren Herodes

Herodes den store (77 - 4 fvt) var lydfurste under den romerske kejsaren Augustus. Han har bland annat gått till historien som en internationellt känd byggherre av monumentala byggnader. Under en period av sitt liv höll han igång tjugo gigantiska byggprojekt samtidigt. Och detta i en värld utan lyftkranar, lastbilar eller andra avlastande hjälpmedel.

Den mest kända byggnaden av dem alla är det Andra Templet i Jerusalem som felaktigt även ibland kallas för Herodes tempel. Byggnaden uppfördes på samma plats som det Första Templet och kung Salomo tidigare hade byggt. Herodes skapelse blev dock mycket större och präktigare.

Under om- och tillbyggnaden fördubblades tempelplatsen och fick i princip det omfång den har idag. År 70 gjorde judarna uppror mot den romerska övermakten i Jerusalem och Templet förstördes. Allt som återstår i dag är en del av den yttre muren, den del som idag kallas för Västra Muren, och är judarnas heligaste plats.

Ett annat av Herodes mer kända byggnadsverk är Masada, en fästning belägen på en nära 400 meter hög klippa med tvärbranta sidor i Negevöknen nära Döda Havet i Israel. Mellan åren 37 - 34 fvt lät Herodes bygga två palats i var ände av platån och såg samtidigt till att resten av klippan blev befäst. Den totala "platta" ytan uppe mäter dryga 700 meter från norr till söder och över 350 meter från öster till väster. Uppe på klippan byggdes förrådsbyggnader, ett flertal badhus, hus för soldater och mycket mer.

Den som en gång varit på Masada förstår att detta inte är ett bygge som kan jämföras med något annat. Det finns enbart två vägar upp till klippfästet, från öster eller från väster, de är smala och stiger brant. Den längre vägen kallas inte för inte för "Snake Path - ormstigen" och tog mig 40 minuter upp och 15 minuter ner. År 2001 upptogs Masada på UNESCO: s världsarvslista.

Ceasarea var de romerska prefekternas huvudstad under det första århundradet. Staden ligger strategiskt placerad vid Medelhavet och hade dåtidens alla moderniteter som en romersk stad skulle ha; teater, amfiteater, bad, fontäner, palats, tempel, avlopp, vattenledningar och praktfulla vita byggnader. Raka gator med kvarter kännetecknade den romerska stadsplaneringen. Teatern rymde i sitt ursprungliga skick omkring 4 500 sittplatser. Idag, 2 000 år senare, används amfiteatern fortfarande till stora utomhuskonserter.

Herodes lät även bygga en hippodrom för hästkapplöpningar med plats för 5 000 åskådare.

En väl fungerande handelsplats var på den tiden beroende av sjöfarten. Herodes beslutade sig för att förvandla den lokala hamnen till en av de mest moderna och största hamnarna i samtiden. Utan naturliga förutsättningar och med bara några små klippor och sanddyner lät han bygga en konstgjord hamn med vågbrytare 260 meter från land. Två pirar med en bredd på vardera 60 meter bildade en cirkel som skyddade hamnen och förankrade båtarna från stormarna.

Dagens marinarkeologer har konstaterat att piren byggdes genom att jättelika betongblock på 14 x 17 meter göts under vattnet. Den flytande betongen hälldes i timrade formar som sänktes ner på havsbotten med stenar som tyngder. Prover visar att formarna byggdes av timmer från Europa.

Kunskapen att gjuta i betong var en av förutsättningarna för de byggnader som romarna är kända för i historien.

Herodes har gått till historien som en god administratör och krigsman. Under hans tid blomstrade handel och internationella förbindelser med omvärlden. Samtidigt var han urtypen för den österländske despoten; grym, nyckfull och paranoid. I maj 2007 hittades Herodes grav av Ehud Netzer, en israelisk arkeolog, på Herodion, en kulle utanför Jerusalem. Utgrävningar av Herodion visar en hel liten romersk stad med pelarrader, fontäner och akademier mitt i öknen. Fyndet av graven löser ett av Israels största arkeologiska mysterier: var byggherren Herodes fick sitt slutgiltiga vilorum.