I tredje Moseboken kan man läsa att Gud lovar Israels folk ett land som flödar av mjölk och honung. Dock verkar det ha skett en förändring, nu är det vin som flödar i det Heliga Landet.
Av Jack Spira

Israeliska viner har tidigare varit kända för sin mycket speciella och låga kvalitet, jag vet ingen som bär med sig en positiv smakupplevelse av Adom Atic? Men lägg det bakom dig, nu finns det massor av så kallade "boutique wineries" i hela landet som tillverkar utmärkt vin, allt mellan ett par hundra, till flera tusen flaskor per år, dvs väldigt få. Boutique winery är dock mer en israelisk omskrivning för "Ett-plåtskjul-på-landet-AB" än vad vi i väst kanske främst associerar med ordet boutique.

Jag är på väg till vinprovning på Sea Horse Winery i moshaven Bar Giora, beläget i bergen strax utanför Jerusalem. Denna del av Israel har berg och skogar, som genomkorsas av vandringsvägar och lite vilda djur. Det är ett gudomligt vackert landskap som i Israel, inte för inte, kallas för lilla Schweiz. Vägen slingrar sig på alpvis längs bergskanten och känslan av att vara i Schweiz förstärks av alla dessa masochister som på cykel njuter av att plåga sig uppför branterna!

Vi stannar till på vägen för att njuta av utsikten, ljuset, den friska luften, klappa getterna samt köpa lite fårost i en gårdsbutik innan vi åker vidare. Jag ser inga skyltar som visar vägen till Sea Horse Winery, "Behövs inte" säger mina vänner. "Alla känner till Zeev". Zeev Dunie har ägnat hela sitt liv åt, nej inte vin, men åt film. Han studerade film i Hollywood och har sedan producerat filmer och undervisat i filmkunskap i Jerusalem. Vin var bara en hobby. När han fyllde 50 fick han en försenad 40-års kris och istället för att köpa en motorcykel och lämna frun, gjorde han det många drömmer om, vände upp och ner på sitt liv. Vin blev huvudsysslan och film hobbyn.

Vi tar oss ned för en stenig, skumpande väg för att komma fram till plåtskjulet där provsmakningen ska ske. Inne i skjulet finns ett sandgolv, en takfläkt, surrande luftkonditionering, det doftar vinkällare. Runt oss ligger ett 20 tal vintunnor med plastkorkar i och på Ikeas lagerhyllor vid väggarna står rader med vinflaskor. Mitt i rummet finns ett dukat bord med hembakt bröd, olivolja och ost från moshaven.

Jag går runt och tittar på de olika vinerna: Fellini, Lennon, Munch, Take Two mm. Alla Zeevs viner har en anknytning till film. Vad annars? Zeev kommer fram till oss. Han ser ut som en excentrisk filmproducent. Liten, satt, det gråa håret är långt, tunt, spretigt på en gång. Intensiv blick.

- Välkomna, och vad vill ni smaka? Rött? Vitt? Därefter leder oss Zeev ut ur skjulet och till hans privata, och väl tillbommade källare, i hans villa några meter bort. Den är inte stor. Källaren alltså. Den är snarare liten, mycket liten. Vi tränger ihop oss och där framför oss i ljuset av en israelisk kristallkrona ligger en ensam tunna vin.

- Den ligger här för den är lite speciell och här är temperaturen rätt, säger han. Innan jag berättar om vinet vill jag att ni smakar och säger mig vad ni tycker. Men ni måste vara ärliga! tillägger han.

Han tar upp gummikorken, suger upp lite vitt vin i en stor pipett och trycker ut lite i våra glas. Vi luktar och smuttar enligt vinkännarnas inövade procedurer. "Nå? Vad tycker ni?" Vi tittar på varandra och undrar vem som ska börja. Eftersom jag är gäst ber de mig säga något. "Sagolikt" säger jag. "Fullt av arom, fräscht, mjukt och starka smaker på en gång". "Detta vin har verkligen potential att bli något alldeles speciellt!". Mina vänner instämmer.

Zeev tar till orda och berättar historien om denna enda, mycket speciella tunna av sorten Chenin Blanc. Det började under en semester i Frankrike där han försökte lära sig lite mer om de franska hemligheterna inom vinmakeriet. På en vingård hade de en Chenin Blanc från 1997 till salu. Zeev frågade om den fortfarande gick att dricka. Ägaren blev förnärmad, lovade och garanterade att detta inte var vin, utan en gåva från Gud! "Du kommer inte ångra dig, även om den är dyr". Zeev köpte flaskan och när den sedermera dracks stämde allt han hade lovats. Med sig fick han lite tips om hur man ska göra ett sådant vin.

Tunnan framför oss var det första försöket. Den hade dock tillkommit efter mycket långvariga, stora, för att inte säga smärtsamma och ovanliga förlossningsvärkar. Efter långt sökande i Israel hittade han en vinodlare som hade några dunam Chenin Blanc på lite äldre vinstockar. Det hade varit svårt att komma överens om pris.

Zeev fick dock köpa och betala skörden från två rader av vinstockar "på rot" sex månader innan leverans. Skördedatumet var mycket senare än vanligt vilket var en stor risk. En enda dag för sent kan förstöra allt.

Men, Zeev hade missat en liten detalj i förhandlingen. Mängden. Skörden var liten. Istället för en förväntad normalskörd på 2 000-2 500 kilo per dunam blev det bara 700 kilo. För att få fransk kvalitet hade odlaren nämligen gallrat hårdare än vanligt och han hade också vattnat mindre; det hade inte bara blivit färre klasar, det var också mindre saft i varje druva. Och priset var redan bestämt och betalt i förskott, inte per kilo druvor utan per dunam vinstockar. Zeev var förtvivlad, han hade väntat sig att få ut minst tre tunnor och här satt han med en, mycket bra, men dock bara en enda ensam tunna.

Zeev erbjöd oss att köpa lite av hans Chenin Blanc "på tunna", dvs köpa några flaskor i förskott med leverans när han anser att tunnan är klar, tidigast ett år. Vem har egentligen ett val efter en liknande berättelse? Vem skulle kunna motstå ynnesten att få förvärva detta?

Föreställ dig själv, det är vinter 2010, ute är det kallt, inne sprakar en brasa och så smuttar man på en iskall israelisk Chenin Blanc samtidigt som man berättar denna historia? Jag unnade mig sex flaskor. Vi gick tillbaks till skjulet. Allt annat vin efter detta smakade vatten. Vi beslöt oss för att ta oss till en picknickplats för att njuta av den underbara utsikten, kvällsbrisen, värmen och den inköpta fårosten tillsammans med en flaska Fellini. Efter ett par glas frågade jag;

- Tror du att Chenin Blanc vinet kommer vara lika bra när vi får det på flaska om ett år som det är nu?

- Kanske, kanske inte, sa min värd. Man vet aldrig vad som händer när ett vin mognar. Det är som med människor; ibland blir det bättre - ibland sämre. Och vem vet, ibland blir en ensam tunna vin plötsligt två eller tre! Liknande underverk har ju faktiskt skett tidigare här i det Heliga Landet.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet