Med internet, kabel-TV och datorer tenderar dagens ungdomar att spendera allt mer tid inomhus och vara ointresserade av de sociala aktiviteter som ungdomsrörelser erbjuder. Mot alla odds finns det dock en rörelse som lyckas övervinna detta och fortfarande kan locka israeliska ungdomar, nämligen scouterna.
Av Sima Borokovski   Illustration Eva-Marie Wadman

Scouterna (Tzofim på hebreiska) är utan tvekan den största ungdomsrörelsen i Israel. Under de senaste tio åren har den vuxit med 55 procent och i dag har scouterna cirka 60 000 medlemmar utspridda över 170 grenar (eller stammar som de kallas för) i 100 städer, bosättningar eller kibbutzer. Man kan verkligen undra vad det är som gör att denna organisation lyckas där andra misslyckas.

- Scoutrörelsen är störst tack vare våra arbetsmetoder, vår hierarkiska struktur och de värderingar vi står för; sionism, vänskap och att hjälpa de svaga i samhället, som handikappade, nyinvandrade och andra, förklarar Lior Dagul, grundare och ledare av Golanstammen i Bat Hefer, ett litet samhälle på Sharonslätten. Vi uppmuntrar våra unga att hjälpa till och ta ansvar för det samhälle de lever i. Många av våra lite äldre scouter senarelägger sin militärtjänstgöring med ett år för att arbeta som volontärer med nyinvandrade, riskutsatta barn och fattiga familjer, säger han inte utan stolthet.

- De värderingar scouterna ger barn gör dem på sikt till bättre personer och medborgare. När föräldrar klagar över de långa timmar deras barn lägger på scouterna istället för att göra läxor försäkrar jag dem att denna investering kommer att löna sig framöver. Man kan alltid skaffa sig högre betyg i framtiden men dessa viktiga år, då barns karaktärer skapas, kommer inte tillbaka.

När en ny stam etableras, stöds den alltid av en äldre stam i enlighet med scouternas tradition av brödraskap och hjälp. Golanstammen stöds av den närliggande Kochav Yai'irstammen. Tack vare deras stöd har den vuxit från 40 till 500 medlemmar på fem år. Kochav Yai'ir avvarade en grupp unga ledare som åkt till Bat Hefer tre gånger i veckan för att hjälpa dem.

Ta ansvar för det samhälle du lever i!

- Bägge mina föräldrar var scouter. Det har alltid varit min dröm att gå med. När möjligheten kom, och Golanstammen grundades, gick jag med direkt, förklarar Nir, en 18-årig tjej med långt brunt hår och lysande bruna ögon.

Nir började sin "karriär" inom scouterna som ledare för tioåriga pojkar. Hennes nästa uppgift var att bli stammens koordinator innan hon kom till sin nuvarande position som "stamledare". Nir har ägnat mycket av de senaste fyra åren åt scouterna, men hon klagar inte.

- För att avancera inom scouterna krävdes att jag offrade de andra intressen jag hade då, som dans till exempel. Men de erfarenheter scouterna har givit mig är oersättliga. Under mitt första år som ledare märkte jag till exempel att en av pojkarna i min grupp var utstött. Då använde jag mig av mitt inflytande och jag lyckades få de andra att ändra sin attityd gentemot honom. Den pojke som retades mest blev dessutom hans beskyddare mot slutet av året. Det finns inte ord att beskriva mina känslor av lycka för denna prestation, säger Nir.

Chen, 17 år, delar sin väninnas känslor av hur mycket scouterna har påverkat hennes liv.

- Man växer in i scouterna från tidig ålder. Jag gick med som 13-åring och har varit aktiv sedan dess. I dag är hon ansvarig för sex yngre ledare, hon hjälper och instruerar dem i deras barnaktiviteter.

- Jag försöker alltid att finnas till för "mina" barn, även om det inte handlar om scouterna. Om de har bråkat med sina föräldrar eller om något stör dem så kan de alltid höra av sig till mig, berättar Stav, 17 år, som är ansvarig för en grupp yngre killar sedan två år tillbaka.

- Vårt viktigaste och svåraste arbete är att få tillbaka barnen till scouterna efter sommarlovet, anser Liron, 23 år, stammens koordinator och den ende avlönade anställde.

- Det är inte säkert att alla återvänder, samhället erbjuder enormt många val. Våra guider arbetar med att organisera aktiviteter för skolbarn på rasterna, ringer hem och talar med föräldrarna. Föräldrarna är oftast väldigt positiva.

Scouterna har haft stor påverkan på Lirons liv. Under armétiden var han mer bestämd och öppen för nya intryck och människor.

- Jag har redan haft stor nytta av min tid med scouterna. När jag gått på arbetsintervjuer, uppskattar man alltid att jag är scoutledare och enligt min pappa, som arbetar på ett stort kreditkortsföretag, väljer de hellre någon med scoutbakgrund än utan.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet