Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Vatten, vatten, bara vanligt vatten…

Att Israel lider av kronisk vattenbrist är förmodligen ingen nyhet för de flesta. Att läget i verkligheten är krisartat är däremot något som kanske inte är allmänt känt.
Av Adam Cohn   Foto Flickr

På samma sätt som stater kan leva på lånade pengar, kan länder leva på lånat vatten. Så är fallet i Israel. Landet har ett årligt underskott av förnybart grundvatten på cirka 300 miljoner kubikmeter.

Det lånade vattnet tas inte från andra länder där det finns ett överskott, utan kommer i Israels fall från återvunnet vatten samt avsaltat vatten. Detta betyder att landet är väldigt ömtåligt för störningar i den naturliga vattencykeln, vilket är precis det som har skett på senare år.

Israels tre naturliga vattenkällor; Gennesarets sjö, vattenreservoarerna i bergen och vid kusten, har drabbats av sjunkande nivåer på grund av flera år med låg nederbörd vilket resulterat i en överanvändning av reservoarerna. Den ökade levnadsstandarden och befolkningsökningen har inte förbättrat läget. Risken finns att överanvändningen kan ha permanent skadat Israels viktigaste vattenkällor.

Vattennivån i Gennesarets sjö är ett exempel på hur allvarligt läget är. Det finns tre stycken hållpunkter i sjöns nivå som är kritiska för att behålla kvaliteten på vattnet som tas från sjön. Den översta röda linjen, 209 meter under havsytan, får inte överskridas. Då hamnar man i ett vattenskikt som inte är användbart och dessutom riskerar sjön att översvämmas. Av den anledningen finns det en damm vid sjöns mynning till Jordanfloden som reglerar vattenflödet. Om vattennivån skulle stiga för mycket, öppnas slussarna.

Den undre röda linjen, 213 meter under havsytan, visar när det är dags att dra ner på uttaget från sjön, eftersom det då helt enkelt finns för lite vatten.

Den tredje linjen är den svarta linjen på 214,4 meter under havsytan. Om vattennivån sjunker dit, går det inte längre att pumpa ut vatten från sjön. Under sommarmånaderna försvinner en centimeter varje dag endast på grund av avdunstning. Sommaren 2008 låg man farligt nära den nivån.

Den israeliska regeringens svar på vattensituationen är att satsa på avsaltning av havsvatten genom en metod som kallas omvänd osmos. Israels största avsaltningsanläggning är belägen utanför Ashkelon. Anläggningen producerar 100 miljoner kubikmeter vatten per år och ytterligare anläggningar av samma storlek ska byggas. Israels regering har stora förväntningar på avsaltning, men metoden innebär vissa nackdelar också.

Energikostnaden för att tillverka en kubikmeter vatten med avsaltning är minst tio gånger så hög som för grundvatten vilket innebär ett högre slutpris för konsumenten. En kubikmeter avsaltat vatten kostar 0,52 dollar för konsumenten, vilket i och för sig är en av de lägsta kostnaderna för avsaltat vatten globalt sett, men fortfarande betydligt mer än vad grundvattnet kostar.

En annan problematik som finns i Israel runt vattenförsörjningen är jordbrukets stora inflytande på prissättningen av vatten. Av ideologiska skäl, främst den sionistiska drömmen om att "få öknen att blomma", har Israels regering alltid subventionerat priset på vatten. Detta har gjort att det israeliska jordbruket har kunnat odla grödor som kräver stora mängder vatten, utan att behöva ta hänsyn till det ökade priset som borde infinna sig på grund av den egentliga vattenbristen.

Jordbruket har blivit mer ineffektivt i avseende på vattenanvändning än vad landet har råd med. Med det nuvarande krisartade läget är det något förvånande att regeringen inte har dragit ned på subventionerna, speciellt med tanke på att jordbruket konsumerar drygt 60 procent av Israels färskvatten. Sommaren 2008 drog regeringen i gång en stor informationskampanj som siktade på att minska hushållskonsumtionen av vatten men tyvärr verkar man sakna en helhetsbild av hur man ska lösa bristen på vatten i landet.

Kunskapen om vad som måste och kan göras finns hos de som sysslar med vattenforskning i Israel, men den politiska viljan saknas än så länge. I ett land som lever under ständigt existentiellt hot är det kanske inte så underligt att fokus ligger mer på konflikten med palestinierna samt utrikespolitik än på vattenkrisen.

*Artikeln är en sammanfattning av författarens specialarbete i tredje ring på gymnasiet.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!