Om man blickar upp innan man stiger in i Gravkyrkan i Jerusalem, ser man att det står en gammal stege på ett fönsterbräde, lutad mot ett fönster. Vem kunde tro att en stege kunde ha ett så stort symbolvärde?
Text och bild Margarete Nudel

1852 skrevs ett dokument i vilket allt i Gravkyrkan nedtecknades, var det fanns och vilken av de i Gravkyrkans olika kyrkor som hade ansvar för just den saken. I dokumentet finns även gemensamma områden som alla kyrkorna (den grekisk-ortodoxa, den romersk-katolska, den armeniska, den koptiska osv.) har ansvar för. Tillsammans. Till dessa områden hör fönsterbrädor.

Det är där stegen kommer in.

För över 150 år sedan tvättade någon Gravkyrkans fönster, ja, eller så målade de om fönsterbågarna eller reparerade något. I alla fall glömde de kvar stegen. I det ovanstående dokumentet, det så kallades Status Quo, finns stegen nämnd vilket gör den till allmänt ansvar. Nu är det så att vissa anser att stegen förfular kyrkans entré och det finns risk för att den kommer falla ner på någon pilgrim, andra anser att man inte får flytta på den eftersom den stått där så länge och därmed är den en del av denna heliga plats. Ja, den finns till och med på en målning av kyrkan från 1862 och då måste den ju få vara kvar!

Och så länge inte alla kan enas, står stegen kvar och blir ett annorlunda blickfång för alla besökare.

Det är inte lätt att hålla sams…