Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



En ny kibbutzrörelse växer fram

Sedan högerpartiet Likuds valseger 1977 har nyliberalismen erövrat Israel i ett framgångsrikt segertåg. Den politiska omsvängningen och det allt tuffare ekonomiska klimatet har haft långtgående effekter på kibbutzrörelsen. Åtskilliga kibbutzer har lagts ner, andra, inför efter hand allt mer omfattande privatiseringar. Kritiska röster har dödförklarat kibbutzen men runt om i Israel växer grupper fram med mål att skapa en ny kibbutzrörelse.
Text och bild Richard Jändel

I ett bostadsområde i den fattiga delen av staden Migdal Haemek ligger en av de nya kibbutzerna, Kvutzat Yovel. Den ser knappast ut som en traditionell kibbutz utan består av ett antal lägenheter av vilka en utgörs av kollektivt kök och samlingsplats. Namnet Yovel är valt med omsorg. Namnet kommer från Bibeln och syftar på det jubelår som bör infalla vart 50 år då gamla skulder avskrivs, den fattige blir rik och vice versa.

Kibbutzens ansikte utåt och tillika kollektivmagasinet CALL:s (Communes At Large Letter) chefredaktör, Anton Marks möter mig en vinterdag.

Anton Marks är uppvuxen inom den socialistiska ungdomsrörelsen Habonim Dror i Manchester i Storbritannien. Det var där han lärde sig att tänka kritiskt och betrakta världen med nya ögon.

- Jag flyttade till Israel för att jag vill förändra världen, förklarar Anton Marks. Jag vill som jude ta ansvar för Israel och göra det till ett land att vara stolt över. Många kommer hit och lever samma liv som de levt tidigare, samma slags arbete, livsstil mm. På det sättet förändrar man ingenting, varken här eller där, för mig handlar det om att ta ansvar för det land man lever i.

Att skapa små grupper av engagerade ungdomar för att utifrån det bygga en kibbutz är inget nytt, utan det är bara att fortsätta en arbetarsionistisk tradition. Men när Yovel startades 1999 i Jerusalem av tre personer, varav Anton Marks var en av dem, ansågs det allmänt vara rena galenskapen. Kibbutztanken liksom socialismen var ju död. Men gruppen växte, när de lämnade Jerusalem var de tolv personer. I dag bildas nya grupper av idealistiska ungdomar och efter hand har de organiserat sig i Maagal Hakvutsot, en ny paraplyorganisation för alla nya kibbutzer. Två gånger om året organiseras riksmöten och antalet medlemmar växer för varje år. Man börjar också involvera sig politiskt främst inom Yesod, en socialdemokratisk grupp inom Arbetarpartiet.

2003 flyttade Yovel till Migdal Haemek, och består nu av ett 90-tal personer. För närvarande ser sig gruppen om efter en permanent plats vilket inte är lätt eftersom den israeliska regeringen är negativt inställd.

- I den lilla gruppen handlar det om kommunikation, att ta ansvar för varandra och vara villig att förändra och bli förändrad, att vara en spegel för varandra. Att försöka bli en bättre människa. Vi har olika redskap för att åstadkomma det här, allt ifrån vår gemensamma ekonomi till att äta tillsammans. På kibbutzens nivå handlar det naturligtvis om att skapa en struktur som gör det möjligt att ta beslut tillsammans och fördjupa det ekonomiska samarbetet, dela värderingar med mera.

- Ett av kibbutzrörelsens misstag är att man trodde att det räckte med att växa upp på en kibbutz för att förstå och dela dess värderingar. Men det räcker inte, man måste lära sig socialism och inte bara uppleva det.

De flesta inom Yovel arbetar inom Habonim Dror och får en lön baserad på likalönsprincipen. Utbildning högprioriteras. I första hand arbetar man med att utbilda och organisera ungdomar från ungdomsrörelsen. I andra hand med att ge stödundervisning åt lågpresterande elever i fattiga områden. Alla kibbutzens medlemmar låter hela sin lön gå oavkortat till kollektivet som fördelar efter behov. Det handlar om allt från sjukförsäkringar till tandvård och resor. Det finns också en bilpool som ger alla möjlighet att köra en bil utan att äga den. Några dagar i veckan äter man också tillsammans och turas om med matlagning och disk. Det finns ingen regelbok, inga lagar, utan alla beslut tas efter många gånger långvariga, och alltid öppna, diskussioner. Ekonomin innebär att alla klarar sig hyggligt men lever på en relativt låg levnadsstandard. Hela tiden sker en utveckling och långsamt blir allt fler delar av ekonomin integrerade.

- Det kapitalistiska systemet är väldigt effektivt vad gäller att få människor att bli apatiska och maktlösa och känna att "det har alltid varit så här och kommer alltid att vara så och det finns inget man kan göra". Jag hävdar att det är viktigt att bli medveten om den kraft som en grupp av människor kan ha som vill förändra. Att ta ansvar för sig själv och människorna runt omkring är en kamp, en utmaning. Systemet och samhället säger att det vi försöker att skapa är omöjligt men vi har unga människor med stark vilja som säger att vi kan påverka.

Anton Marks poängterar att den lätta vägen är att acceptera hur världen se ut, njuta av det eventuella materiella överflöd som man erbjuds och inte bry sig.

- Men man behöver inte följa den allmänna trenden och det är när man simmar mot strömmen det sker en förändring. Det går att påverka var man än befinner sig, det kan vara så enkla saker som att börja med att välja rättvisemärkt kaffe.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!