Arkiv
Reportage
Det hände för 60 år sedan
Lördagen den 29 november 1947 var
en mycket vacker dag med blå himmel
och gassande sol och ovanligt varmt för
årstiden; en dag som gjord för fotboll.
I första divisionen utklassade Tel Aviv
Maccabi sina motståndare Rishon Lezion
Hapoel, med 8-0; i division två
lyckades Hadera Hapoel besegra Attlit
Sports Club med 4-1. Runt om i landet
utnyttjade man det vackra vädret
och genomförde vänskapsmatcher och
improviserade turneringar.
Den mest köpta cigaretten detta
år hette ”Amir” och det populäraste
tvättmedlet var ”Ziva” som, enligt reklamen,
”tvättar utan Er medverkan.”
I Tel Aviv öppnade den nya biografen
”Zohar” på Salame-gatan. Enligt förhandsinformationen
skulle det vara en
biograf med ”de lux auditorium, byggt
i senaste stil.” Filmprojektorerna var
enligt uppgift ”ultramoderna” av märket
Philips. Med Zohar hade Tel Aviv
nu nio biografer, Haifa fem och ”puritanska”
Jerusalem blott fyra.
Men det var inte biobesök som sysselsatte
de 620 000 judarna denna
helg. Sedan klockan sex på fredagskvällen
hade de suttit klistrade vid
radioapparaterna och lyssnat till debatten
i FN:s generalförsamling. FN:s
radiostation i Flushing Meadow på
Long Island i New York direktsände
debatten om Palestinas framtid. För att
”påverka” FN-delegaterna hade överrabbinerna
bett en särskild bön vid
Klagomuren i Jerusalem under fredagens
morgongudstjänst. Bönen hade
ungefär denna lydelse: ”Sänd ditt ljus
och din sanning till folkens representanter
som sitter i domarsätet, så att
de må se Israels rättfärdighet”. Uppenbarligen
hade bönen åtminstone ingen
negativ inverkan på FN-delegaterna.
När den direktsända omröstningen
om FN:s delningsplan tog sin början,
sent på kvällen den 29 november, höll
befolkningen andan i spänd förväntan.
I Tel Aviv fylldes Mugrabi-torget
med tusentals människor, som åhörde
omröstningen via stora högtalare som
någon förtänksam människa hade låtit
installera. Omkring midnatt förelåg
det slutliga resultatet. Av FN:s 57 medlemsstater
hade 33 röstat för en delning
av Palestina, 13 av medlemmarna
hade röstat emot och 11 stater hade
lagt ner sina röster. De 13 nej-rösterna
kom från arabstaterna, Indien, Pakistan
(som tidigare samma år hade uppstått
genom delning!), Turkiet, Kuba
och Grekland, för att nu nämna några.
Mandatärmakten Storbritannien lade
ner sin röst och stackars Siam (nuvarande
Thailand) hittade inte till möteslokalen.
Sverige och övriga nordiska stater
(utom Finland som inte var medlem
i FN) röstade för FN:s delningsplan.
Den svenske diplomaten Emil Sandström,
som i egenskap av ordförande i
FN:s speciella kommission för Palestina
(UNSCOP) hade lett arbetet med
att ta fram delningsplanen, skickade ett
telegram till ledningen för Jewish Agency
i Jerusalem med följande hälsning:
”...Jag gratulerar er och det judiska
folket till det uppnådda
resultatet i FN och sänder mina bästa
hälsningar till Eretz Yisrael”.
I Palestina firade judarna att deras
nationella kamp, som varat i nära två
tusen år, nu hade blivit erkänd och att
deras dröm om en egen stat, Eretz Israel,
nu var på väg att uppfyllas. Men
uppvaknandet ur glädjeruset söndagen
den 30 november blev brutalt.
En buss på väg från Tel Aviv till Jerusalem
överfölls av araber i närheten av
Lydda och sju av de judiska passagerarna
dödades. Denna händelse markerade
inledningen på en arabisk våldskampanj
som kulminerade i det arabiska
angreppet på Israel i maj följande år.
Stefan Dominique
Tidigare publicerad i Världen idag
- Textlänkar
- Till nästa artikel (i detta nummer)
- Till föregående artikel (i detta nummer)
- Till framsidan
- Till arkivet
- Till föregående artikel (i detta nummer)
© Citera oss gärna - men ange källan!