Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage

Det hände för 60 år sedan

Lördagen den 29 november 1947 var en mycket vacker dag med blå himmel och gassande sol och ovanligt varmt för årstiden; en dag som gjord för fotboll.

I första divisionen utklassade Tel Aviv Maccabi sina motståndare Rishon Lezion Hapoel, med 8-0; i division två lyckades Hadera Hapoel besegra Attlit Sports Club med 4-1. Runt om i landet utnyttjade man det vackra vädret och genomförde vänskapsmatcher och improviserade turneringar.

Den mest köpta cigaretten detta år hette ”Amir” och det populäraste tvättmedlet var ”Ziva” som, enligt reklamen, ”tvättar utan Er medverkan.” I Tel Aviv öppnade den nya biografen ”Zohar” på Salame-gatan. Enligt förhandsinformationen skulle det vara en biograf med ”de lux auditorium, byggt i senaste stil.” Filmprojektorerna var enligt uppgift ”ultramoderna” av märket Philips. Med Zohar hade Tel Aviv nu nio biografer, Haifa fem och ”puritanska” Jerusalem blott fyra.

Men det var inte biobesök som sysselsatte de 620 000 judarna denna helg. Sedan klockan sex på fredagskvällen hade de suttit klistrade vid radioapparaterna och lyssnat till debatten i FN:s generalförsamling. FN:s radiostation i Flushing Meadow på Long Island i New York direktsände debatten om Palestinas framtid. För att ”påverka” FN-delegaterna hade överrabbinerna bett en särskild bön vid Klagomuren i Jerusalem under fredagens morgongudstjänst. Bönen hade ungefär denna lydelse: ”Sänd ditt ljus och din sanning till folkens representanter som sitter i domarsätet, så att de må se Israels rättfärdighet”. Uppenbarligen hade bönen åtminstone ingen negativ inverkan på FN-delegaterna.

När den direktsända omröstningen om FN:s delningsplan tog sin början, sent på kvällen den 29 november, höll befolkningen andan i spänd förväntan. I Tel Aviv fylldes Mugrabi-torget med tusentals människor, som åhörde omröstningen via stora högtalare som någon förtänksam människa hade låtit installera. Omkring midnatt förelåg det slutliga resultatet. Av FN:s 57 medlemsstater hade 33 röstat för en delning av Palestina, 13 av medlemmarna hade röstat emot och 11 stater hade lagt ner sina röster. De 13 nej-rösterna kom från arabstaterna, Indien, Pakistan (som tidigare samma år hade uppstått genom delning!), Turkiet, Kuba och Grekland, för att nu nämna några. Mandatärmakten Storbritannien lade ner sin röst och stackars Siam (nuvarande Thailand) hittade inte till möteslokalen. Sverige och övriga nordiska stater (utom Finland som inte var medlem i FN) röstade för FN:s delningsplan. Den svenske diplomaten Emil Sandström, som i egenskap av ordförande i FN:s speciella kommission för Palestina (UNSCOP) hade lett arbetet med att ta fram delningsplanen, skickade ett telegram till ledningen för Jewish Agency i Jerusalem med följande hälsning: ”...Jag gratulerar er och det judiska folket till det uppnådda resultatet i FN och sänder mina bästa hälsningar till Eretz Yisrael”.

I Palestina firade judarna att deras nationella kamp, som varat i nära två tusen år, nu hade blivit erkänd och att deras dröm om en egen stat, Eretz Israel, nu var på väg att uppfyllas. Men uppvaknandet ur glädjeruset söndagen den 30 november blev brutalt. En buss på väg från Tel Aviv till Jerusalem överfölls av araber i närheten av Lydda och sju av de judiska passagerarna dödades. Denna händelse markerade inledningen på en arabisk våldskampanj som kulminerade i det arabiska angreppet på Israel i maj följande år.

Stefan Dominique
Tidigare publicerad i Världen idag



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!