Uri Lupolianski var en ung man när han grundade välgörenhetsorganisationen Yad Sarah till minne av sin mormor. Idag är den känd över hela världen. 1989 valdes han in i Jerusalems stadsfullmäktige och 2003 blev han stadens förste ortodoxe borgmästare.
Av Janet Moshe Mendelsohn Foto Moshe Milner/GPO

Hur har staden förändrats under din tid som borgmästare?
- Jerusalem har åter börjat blomstra. Tack vare det lugn som råder på säkerhetsfronten håller staden på att återgå till den storhetstid vi hade innan Intifadan; över tre miljoner turister kom hit förra året, kulturlivet grönskar, nya restauranger, kaféer, museum och underhållningslokaler öppnar hela tiden och ekonomin frodas. Det är lätt att få jobb inom hightech, bioteknik, och turism. Mer än tio procent av alla nya invandrare som kommer till Israel väljer Jerusalem som hemstad.

Vilka förändringar skulle du vilja driva igenom under din tid som borgmästare?
- Mitt främsta mål är att Jerusalem ska fortsätta växa till antalet invånare. Alla som vill bo i staden måste kunna göra det och vi måste kunna erbjuda dem vettiga bostadslösningar och arbete. Den israeliska staten måste också dra sitt strå till stacken och behandla Jerusalem på det sätt staden förtjänar. Det räcker inte längre med vackra ord utan de måste ta till handling. Staten måste avsätta medel och ge oss särbehandling för att visa att Jerusalem är Israels sanna huvudstad.

Nämn några av stadens viktigaste frågor?
- Viktigast av allt är att leva i fredligt samförstånd med utövarna av de olika religioner som bor i Jerusalem. Under min tid som borgmästare har vi närmat oss lugnet under mottot "alla måste ha rätt att dansa i sin egen takt så länge de inte kliver på någon annans tår". Det är jag stolt över. Jag tror att stadens invånare inser att lugnet inte stannar kvar av sig självt och att alla gemensamt måste arbeta för att vi ska få ha det kvar.

Hur ser du Jerusalem om tio år?
- Då är vi en större och starkare stad än idag. Jerusalem kommer att vara kunskapsstaden nummer ett i Israel men även centrum för hightech och turism.

In memoriam - Teddy Kollek Foto Yaakov Saar/GPO Staden Jerusalems meste och bäste borgmästare i modern tid, Theodor "Teddy" Kollek, avled den 2 januari i år, 95 år gammal. Teddy bidrog i högsta grad till att förvandla Jerusalem från att vara en liten dammig småstad på kanten av öknen till ett kulturellt centrum. Han gynnade alla invånarna, judarna såväl som araberna och de kristna. Under hans långa ämbetstid från 1965 till 1993, han omvaldes till borgmästare inte mindre än fem gånger, fick den israeliska riksdagen en ny och pampig hemvist. Det var också han som drev på byggandet av Israel Museum mittemot, och gjorde det till ett av de intressantaste museerna i världen, för att inte tala om en lång rad nya park-och grönområden; för att inte nämna Jerusalem-teatern i mina trakter med sina två konsertsalar. Den enda riktiga fadäsen är det tjocka och extremt fula höghuset på Pinsker 22 som skulle ha fått sällskap av ytterligare tre lika fula kopior, som dock "Föreningen för Jerusalems bevarande" efter många övertalningsförsök förmådde Teddy att lägga ner. På det hela taget förbättrade Teddy nästan allt i Jerusalem under sitt styre. Han gjorde mycket för palestinierna i östra Jerusalem även om de inte alltid ville erkänna det, men jag minns de nya klinikerna och BB-centralerna som han genomdrev efter Sexdagarskriget 1967 både i och utanför Gamla stan. Det bästa av allt: man kunde prata med honom. Det var inte ovanligt att man stötte på honom på gatan i ett högljutt gräl med någon missnöjd Jerusalembo. Teddy var tillgänglig och stod med flit i telefonkatalogen, och hade givetvis aldrig med sig livvakter på sina promenader. Han var allas Teddy, om det så gällde att få ordning på ett träd som vuxit för mycket och skymde sikten eller en trottoar som blivit sned och fick alla att snubbla. Han fixade det. Teddy hade ett värdefullt kontaktnät över hela världen. Mycket av det bästa i konstväg som hamnade i Jerusalem berodde på dessa kontakter. Han var envis som synden när han ville få något ordnat. Han föddes i en liten by nära Budapest och blev med tiden så färgstark som bara ungerska judar kan bli. Han växte upp i Wien och kom att prata hebreiska med mjukt Wiener-uttal, hans runda "err" var små konstverk mellan cigarrblossen. Han var en av de färgstarkaste ledarna det moderna Israel haft. Dick Haas, frilansjournalist

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet