Ett besök i de ortodoxa kvarteren i Jerusalem brukar stå på de flesta besökares önskelista. Här verkar det som om tiden inte rört sig sedan 1800-talet. Grovt kan man dela upp områdets invånare i två grupper.

Av Nechemia Meyers Foto Israel Ministry of Tourism

Vid ett flertal tillfällen har långväga besökare bett mig ta dem till Jerusalems judiska kvarter. Vad de egentligen frågat efter är ett besök i stadens områden där de svartrockade, ultra-ortodoxa judarna, haredim, bor. De vars livsstil påminner om det liv judar levde i små byar i östra Europa före Andra Världskriget.

Judiskt liv i östra Europa repade sig aldrig från nazi-Tysklands utrotningsvåg men många av de ultra-ortodoxa församlingarna återuppstod mirakulöst i USA och i Israel. Förintelsen innebar ett fysiskt slut på den gamla världen, men den bidrog på sätt och vis också till att ge den ett förlängt liv. Många överlevande såg den dåvarande atmosfären i ett romantiskt och nostalgiskt ljus och hyllade minnet av dödade släktingar genom bidrag till bibelskolor (jeshivor) och andra traditionella religiösa institutioner. I Israel hittar man dessa främst i Jerusalem. 50 procent av stadens judiska befolkning består av strikt ortodoxa judar och staden har för första gången någonsin en ultra-ortodox borgmästare, Ari Lupoliansky.

Kärnan av det religiösa Jerusalem finns i Mea Shearim. Kvarteret grundades 1874 och anses av många vara det striktaste judiska området i världen och kvarteret drar till sig horder av turister som hoppas på en glimt av detta gammaldags utomhus museum. Mycket som tillhör 1900-talet är förbjudet för invånarna i detta kvarter.

Men besökarna tillför mer oro än affärsmöjligheter för invånarna. För att slippa möta icke propert klädda kvinnliga turister och stora grupper av utomstående har områdets rabbiner affischerat väggar fulla med anslag både på engelska och hebreiska där man kräver att besökare respekterar de boende.

Detta betyder att man kräver att kvinnliga besökare bär kjolar som räcker nedanför knäna, att de inte har för kroppsnära plagg samt att blusar eller överdelar täcker skuldror och går minst över armbågarna. För män gäller långbyxor och skjortor (helst inte kortärmat). Kvinnor i minikjol och linne som stöter på en rabbin riskerar utan dröjsmål att bli kallad för prostituerad.

För utomstående är ÄR det inte alltid så lätt att känna till skillnaden mellan de olika variationerna. Grovt kan man dela upp dem i två grupper; de som följer traditionell rabbinsk lära på ena sidan och chassider på andra sidan. Ordet chassid betyder rättfärdig eller from på hebreiska. Bägge grupperna är strikt religiösa men chassidismen har utvecklats i en rad olika grenar och sekter, de följer en gladare, mindre formmässig stil av judendomen och har ett nära, personligt band till Gud.

Chassidismen utvecklades under 1700-talet i Polen och spred sig därefter över hela Östeuropa under karismatiska rabbiners ledarskap. De olika sekterna skilde sig åt genom namnet på den ort där den grundande rabbinen bodde. Det finns ett dussintal chassidiska sekter i Jerusalem. De största är Ger, Chabad, Belz, Bobov, Breslov, Viznitz, Seret, Nadvorna och Toldos Aharon.

Chabad är en del av den judiska chassidismen. Den kom till som en reaktion mot, som man då uppfattade det, det förstelnade rabbinatet, en slags proteströrelse. Chabad är den mest utåtriktade grenen av chassidismen och i deras verksamhet ingår att missionera för andra judar om en återgång till mer traditionella värden. Därför är de spridda över stora delar av världen och försöker nå ut till mer assimilerade judar.

Varje ortodox religiös jude visar sin tillhörighet via sina kläder. Man kan skilja dem åt genom de svarta rockarna (korta, långa, kritstrecksrandiga eller enfärgade), hattarna (höga eller låga, vida eller smala, med eller utan pälskant), strumporna (svarta eller vita, utanpå eller innanför byxan) och byxorna (se rockar). Till det kommer variationerna på skägglängd (kort, långt, trimmat, oansat). För de boende i området möter allt ovanstående inga problem. De vet genast vem de stöter på. För utomstående är det inte fullt så lätt. Det finns helt enkelt för många faktorer och kombinationsmöjligheter.

Chassidiska kvinnor har inte lika mycket att ta hänsyn till. De klär sig alla modest och visar inte upp en tillstymmelse till hud eller hår. Det enda de behöver bry sig om är om det räcker med att ta på sig en peruk och/eller täcka håret med en sjalett.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet