Till förstasidan   Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-
Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Menorah

Reportage



Sexdagarskriget

Det är tveksamt om något folk i historien någonsin har genomgått en sådan dramatisk känslosvängning som israelerna gjorde i mitten av 1967. I mitten av maj det året fruktade de att deras land skulle utplånas från världskartan, i mitten av juni firade de den otroliga segern över Syriens Jordaniens och Egyptens kombinerade militära krafter. En seger som gav israelerna kontroll över hela området från Suezkanalen till Jordanfloden, tre gånger mer än vad de hade före konflikten.
Av Nechemia Meyers Foto Moshe Pridan/GPO

Strider mellan Israel och deras arabiska grannar har varit regel snarare än undantag ända sedan landet grundades 1948. Men det som hände under de första månaderna av 1967 var annorlunda. Ledda av den egyptiske ledaren Abdul Nasser förberedde sig araberna öppet för krig mot Israel. Egypten och Syrien ingick en politisk union med gemensamt militärt ledarskap och en egyptisk general utnämndes som chef för den jordanska armén.

Nasser tvingade även fram ett tillbakadragande av de fredsbevarande trupper som FN placerat ut på Gazaremsan och stängde även Suezkanalen. "Vi visste", sa Nasser "att genom att stänga Tiransundet förklarade vi krig. Vårt mål var att utplåna Israel".

5 juni Klockan 08.45 börjar Israel bomba Egyptens flygfält. Under de första tre timmarna förstörds 286 av Egyptens 340 stridsberedda flygplan. Den egyptiska generalstaben är oförberedd på attacken och omfattningen av förstörelsen står inte klar genast. Inte förrän klockan fyra på eftermiddagen får Nasser veta att det egyptiska flygvapnet var näst intill utraderat. Även Jordaniens stridsplan förstörs. Genom sitt luftherravälde kan israelerna snabbt sätta igång och bomba de egyptiska ställningarna. Efter den första dagens strider har den egyptiska sjunde divisionen nästan utplånats i strider vid Rafah.

6 juni klockan 06.00 beordrar den egyptiske överbefälhavaren Abdul Hakim Amer ett allmänt tillbakadragande från Sinai till Suezkanalens västra bank. När Nasser får höra det tar han sig till arméhögkvarteret och ger kontraorder. De egyptiska styrkorna har dåligt samband med högkvarteret samtidigt som det israeliska flygvapnet anfaller. Israel erövrar Jenin, delar av östra Jerusalem. FNs säkerhetsråd kräver omedelbart eld upphör.

7 juni Israel erövrar hela Västbanken och tar sig fram till Jordanfloden. I Sinai tar man över Mitlapasset samt Sharm el-Sheikh vid Röda havet.

8-9 juni Israel når fram till Suezkanalen. Israel bombar de syriska ställningarna på Golanhöjderna och infanteriet stormar berget.

10 juni Efter hårda strider drar sig de syriska styrkorna österut. Efter att Golan är i Israels händer godtar man FN:s krav på eldupphör den 10 juni 16.30.

Dåvarande premiärminister Levi Eshkol ansåg att Israel inte kunde vänta in Nassers nästa drag. Blockaden av Tiransundet var en krigssituation för landet och man tänkte ta till alla medel för att säkerställa den fria sjöfarten. Eshkol beslutade sig för att föregå motståndarna genom en attack mot luftvapnet i de intilliggande arabländerna. Nästan allt flyg slogs ut på marken, något som gav Israel nästan suverän kontroll över luftrummet under konflikten.

De israeliska strategerna hoppades på begränsade strider vid gränsen mot Syrien och att Jordanien skulle hålla sig utanför konflikten. Så skulle inte ske.

Syrierna drog förmån av Golanhöjderna och överöste de nedanförliggande israeliska kibbutzerna och bosättningarna i Hula dalen med raketer, detta tvingade Israel att ta över Golan. Och även om Jordaniens Kung Hussein inte var speciellt pigg på att gå in i konflikten, gick det inte för honom att hålla sig utanför. Han attackerade bland annat de judiska områdena kring Jerusalem och Netanya. Det var ett stort misstag.

På sex dagar erövrade den israeliska armén Västbanken från Jordanien, Golanhöjderna från Syrien samt Gazaremsan och hela Sinaihalvön från Egypten.

Sexdagarskriget fick inte bara territoriella följder. Med krig följer alltid död. 779 israeliska soldater stupade i kriget och 2 563 sårades. På den arabiska sidan dog 21 000 personer och 45 000 skadades. Israel tog 6 000 arabiska soldater som krigsfångar och fick 15 av sina egna soldater tillfångatagna.

De ekonomiska följderna av kriget är svåra att uppskatta. Det gäller speciellt då den arabiska sidan fick mängder av sovjetiskt krigsmaterial som de aldrig betalade för.
Vad gäller Israel, fick kriget stora ekonomiska och sociala konsekvenser. Krigsutgången ingav respekt för den israeliska försvarsmakten och den israeliska beslutsamheten. Landet fick en känsla av tillförsikt vad gällde framtiden som judiskt hemland för israeler och all världens judar. Judisk invandring ökade och så gjorde även investeringarna i landet.
De judiska kvarteren i den gamla delen av Jerusalem som hade förlorats under självständighetskriget var nu åter i israeliska händer, en mängd bostadsområden blomstrade på den mark som övertagits.

Vad kriget inte åstadkom var fred. I årtiondena som följt efter Sexdagarskriget har Israel genomlevt oräkneliga strider; längs med Suezkanalen, Jom Kippurkriget, krig i Libanon och svallvågor av terror. Under tiden har fredsföredrag skrivits med Egypten och Jordanien men full arabisk acceptans av Israels permanenta rätt att existera känns fortfarande som ett avlägset mål.

Jerushalaim shel zahav

Den kända sången Jerushalaim shel zahav - Jerusalem av guld är Israels mest kända och älskade sång, den höll till och med på att bli landets nationalsång. Sången skrevs av Naomi Shemer och associeras starkt med Sexdagarskriget. Låten framfördes första gången på självstädighetsdagen i maj 1967, ett par veckor innan kriget bröt ut. Den kom till på uppmaning av Jerusalems borgmästare Teddy Kollek som ansåg att det borde finnas fler sånger som handlade om hans stad.

Sången slog igenom direkt. När de israeliska soldaterna befriade den gamla delen av staden hade de just den på sina läppar, precis som alla andra israeler i landet. Många israeler anser att Jerusalem av guld är den bästa sång som skrivits sedan staten Israel grundades. Den har också blivit en del i gudstjänster i många länder och har sedan länge en egen hemsida där text och musik finns återgivna.
Se www.jerusalemofgold.co.il



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Citera oss gärna - men ange källan!