Perla Hermele mördades den 27 mars 2002 av en terrorist. Hon firade pesach på Hotell Park i Netanya när en man steg in i hotellets matsal och sprängde sig själv och 24 andra människor till döds, ytterligare 140 personer skadades. Nyligen sändes dokumentärfilmen på svensk TV.

Av Artur Ringart Foto Jacek Machula, TV4

Den 15 december sände TV4 en dokumentärfilm om Perla och mordet på henne. Filmen har gjorts av hennes son, journalisten Bernt Hermele. Idén om att hedra sin mors minne med en film hade han haft länge och på treårsdagen efter mordet vaknade han tidigt. Idén hade tagit form. Det skulle bli en tv-dokumentär och heta "Min mamma mördades av en självmordsbombare".

Bernt skickade iväg en e-post på tre rader till TV4: s VD, Jan Scherman, med det avslutande ordet "intresserad"? Scherman svarade ja. Detta var i slutet av mars 2005. Mindre än en månad senare var Bernt och fotografen Jacek Machula nere i Israel och filmade.

Varför gjorde du filmen?
- I första hand var det ett sätt för mig att, på ett privat plan, bearbeta sorgen efter mamma. Men det är också för att hedra hennes minne.

Varför kallar du aldrig självmordsbombaren och mördaren för just mördare och terrorist?
- Det här är en privat uppgörelse för mig. Jag hade inga ambitioner att sätta in det i ett politiskt sammanhang. Jag har försökt att samla in så mycket fakta om händelsen som möjligt och har sedan gjort ett journalistiskt arbete.

Du avslöjar aldrig i förväg för mördarens bror eller far, att du är son till ett offer. Det kommer först fram under intervjuerna. Varför det?
- Det var tolken som rekommenderade mig att göra så. Vi var rädda för att familjen annars skulle dra sig ur om de i förväg visste vem jag var. Sedan blev det en arbetsmetod. Jag planerade inte när jag skulle säga det utan det kom när det kändes naturligt i våra samtal.

Hur kändes det när brodern spelade upp ett bildspel på datorn där terrordådet mot din mor beskrivs som en hjälteinsats i bilder, till ABBA: s musik "The winner takes it all"?
- Svårt, mycket svårt. Under intervjun med hans far ville jag bara därifrån. Men jag förlitar mig på tittarna att de ser och förstår. De får själva fylla i det som inte sägs.

Filmen är mycket känsloladdad. Du gråter flera gånger?
- Allt är äkta och vi har inte gjort några omtagningar. Ja, jag grät mycket och det gjorde min fotograf också. Jag har lärt mig att man kan genomföra mer än man tror och att det är bra att konfronteras med sin rädsla och sin skräck.

- Många som har sett filmen har blivit berörda och undrar hur man tar en sådan förlust? Kan den leda till försoning? Leder den till hat? Kan man gå vidare? För mig har det tagit drygt tre år, avslutar Bernt Hermele.

Bernts film om Perla har också fått stor internationell uppmärksamhet och blev uppmärksammad på den stora TV-mässan i Cannes i mitten av oktober. Det är redan klart att flera länder i Europa och flera TV-bolag i USA kommer att visa filmen.

I slutet av filmen spelas låten "Bra dagar" av Totta Näslund. Den översattes till engelska av Bernts morbror Irving Albert, 79 år, bosatt i USA. Isse, som han kallas har också översatt Taube, Bellman och Dan Andersson till engelska och jiddisch. "Bra dagar" blev "Happy days". Den avslutar programmet om Bernts mor, Perla Hermele.

Totta Näslund ville spela in den och han visste hur den skulle användas. Inspelningen gjordes hemma hos honom. Fyra dagar senare var Totta död. Cancern hade tagit honom

Filmen kommer att gå i repris under 2006, datum är dock inte fastslaget ännu.

Perla Hermele Född: 15 oktober, 1932 i Suwalki, på gränsen mellan Polen och Litauen Död: 27 mars 2002, mördad av en terrorist. Perla kom till Sverige i början av 1930-talet. Hon och hennes man Arthur var mycket engagerade i Förenade Israelinsamlingen och instiftade Hermelestiftelsen som årligen delar ut bidrag till personer för judisk utbildning. Perla Hermele var älskad och saknas av sina två barn, sex barnbarn och två barnbarnsbarn.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet