Till skillnad mot många andra områden kommer det snart att behövas manlig kvotering inom domstolarna. 48 procent av Israels 530 domare är kvinnor och procentsatsen stiger varje år. Även i Högsta Domstolen, tidigare en renodlad manlig domän, finns numera fyra kvinnliga justitieråd av totalt 14 stycken, en dock på ett vikariat. Ett av dessa kommer sannolikt att utses till nästa ordförande för domstolen.

Blickar man ut i näringslivet ser man få kvinnliga vd:ar för större företag. De som finns, har oftast ärvt sin position av fäder som grundade företagen. Så är fallet med Ofra Strauss, chef för matkoncernen Strauss. Motsatsen till henne är Galia Maor, chef för stora Bank Leumi, som tagit sig hela vägen upp till toppen av egen kraft.

Kvinnor tjänar i snitt 23 procent mindre i timmen än män.

Trots att feministiska frågor dryftas i hela landet finns det ingen övergripande kvinnoorganisation som kämpar för kvinnans rättigheter. Denna kamp drivs i stället av kvinnliga Knessetmedlemmar. De kommer från fem olika politiska partier och samarbetar kring feministiska frågor. Gruppen har drivit igenom grundandet av 15 kvinnojourer för misshandlade kvinnor och elva kriscentra för våldtagna kvinnor. De arbetar även för att driva igenom en lag mot sexuellt ofredande på arbetsplatser och för fler daghem. En annan förenande fråga är kampen mot pornografi. Representanter för de ortodoxa partierna har gått samman med de icke-religiösa för att driva igenom en lag som förbjuder visning av pornografiska filmer på israelisk TV.

När det kommer till relationen med araberna är kvinnorna i Knesset, precis som kvinnorna i resten av landet, delade. En grupp som kallar sig Four Mothers arbetade framgångsrikt för att Israel skulle dra sig tillbaka från Libanon. Hos Women in Black finns de som vill att Israel ska lämna de ockuperade områdena till skillnad mot Women in Green som kämpar hårt för att Israel ska stanna kvar.

Det stora lönegapet mellan män och kvinnor är en annan viktig fråga. Kvinnor tjänar i snitt 23 procent mindre i timmen än män. Och även om det är lika lön för lika arbete som ska gälla, i alla fall i teorin, hittar man oftare kvinnor inom låglöneyrken.

Till dem räknas läraryrket, nästan alla israeliska lärare är kvinnor. En nyutexaminerad lärare från Lärarhögskolan tjänar i praktiken mindre än minimilönen i Israel, cirka 750 dollar i månaden. Facket kämpar för att denna summa ska gå upp till 1 000 dollar/månad, vilket inte verkar speciellt sannolikt med tanke på det ekonomiska läget i Israel. Förhoppningsvis kommer dock lärarlönerna att stiga när förslaget från Skolverket med längre skoldagar går igenom. Idag stänger de flesta israeliska skolor klockan ett men från hösten 2005 är det tänkt att elever ska gå i skolan till klockan fyra. Längre dagar ger då lärarna högre lön.

Nuförtiden höjer inte så många på ögonbrynen om ett par flyttar ihop innan de gifter sig men så fort en kvinna blir gravid börjar samhället trycka på. Enbart tre procent av alla israeliska barn föds utanför äktenskapet i jämförelse med Sveriges 55 procent.

En gravid kvinna får inte avskedas och är garanterad sitt jobb under de tolv veckor hon får betald mammaledighet. Därtill får hon vara hemma ytterligare nio månader, obetald tid, om hon vill. Få kan på grund av ekonomin.

De flesta nyblivna mammor går tillbaka till jobbet inom sex månader och löser barnpassningen via barnflickor eller privata dagmammor. Dessa dagmammor får oftast lika mycket betalt som kvinnan själv drar in i lön. Kommunal dagisplats kan man först få från december månad det år då barnet fyller tre år. En förskolelärare och en medhjälpare tar hand om barngrupper på 35 barn. En förutsättning är dock att barnet är blöjfritt.

Även om lagen tillåter pappan att vara hemma med barnet är det extremt ovanligt att någon pappa är det.

Officiella äktenskap, dvs de som är godkända av israelisk lag, kan enbart förrättas av ortodoxa rabbiner, alla män. Om ett par vill viga sig av en liberal eller konservativ rabbin, som i praktiken skulle kunna vara en kvinna, måste de göra den officiella ceremonin utanför landets gränser, före eller efter den symboliska, men icke-bindande, ceremonin i Israel.

De ortodoxa rabbinerna kontrollerar inte bara äktenskapen utan även skilsmässorna vilket oftast skapar stora problem för kvinnorna. Rabbinska domstolar består exklusivt av män och judisk lag, såsom tolkad av de ortodoxa, ger männen stora fördelar vid skilsmässa, get. Utan mannens tillåtelse går skilsmässan inte igenom. Detta har lett till att Israel har ett stort antal civilt skilda kvinnor, agunot (kedjade), som fortfarande är gifta enligt judisk lag då deras män förvägrat dem skilsmässa.

Om en aguna väljer att gifta sig (civilt) igen räknas nya barn som oäktingar enligt judisk lag.

Det finns dock ett fåtal fall när den rabbinska domstolen håller med kvinnan och anser att mannen bör ge sin fru skilsmässa, mot hans vilja. Fortsätter han att vägra, kan han fängslas tills dess att han går med på skilsmässa. Lagen tillämpas väldigt sällan.

Sedan december förra året har dock möjligheterna att frias från ett oönskat äktenskap ökat. En motsträvig man dömdes då av tingsrätten att betala cirka 850 000 kronor till sin fru för den emotionella skada hon lidit då han förvägrat henne den religiösa skilsmässan. Detta motsvarar närmare 45 000 kronor/månad, en lön långt över den genomsnittlige israelens inkomst.

Enligt civilrättslig lag kommer han inte ifrån att betala, dock innebär böterna inte att mannen måste ge sin fru skilsmässa.

Israeliska kvinnoorganisationer, inklusive vissa ortodoxa kvinnor, kämpar för att få igenom en ändring av skilsmässolagen.

Pluralism och feminism Dr Deborah Weissman är lärare vid Shalominstitutet i Jerusalem. Hon är en framstående israelisk akademiker och förkämpe för judiska kvinnor. Långtgående förändringar i kvinnors status och roll i det tjugonde århundradet är ett område som hon intresserar sig för. Shalominstitutet är en mötesplats för kvinnliga bönegrupper och håller även speciella kvinnliga nymånadsgudstjänster där kvinnor deltar i Toraläsningen. Dr Weissman är också en av grundarna av Yedidyaförsamlingen, en liberal ortodox församling i Jerusalem. Här integreras buden enligt den judiska läran med feministiska och demokratiska värderingar. Både pluralism och feminism är väsentliga för denna församling, som samarbetar med icke-ortodoxa församlingar i omgivningen. I synagogan sitter män och kvinnor åtskilda på båda sidor om mittgången. Det heliga skåpet med Torarullarna är på lika långt avstånd från männen som från kvinnorna. En man bär Torarullen genom avdelningen för männen och överlämnar den sedan till en av kvinnorna som bär rullen genom kvinnornas sektion. Församlingen består av 150 familjer och bjuder ofta in gäster till fredagsgudstjänsten, såväl judiska som icke-judiska för att sedan gå hem till en judisk familj för en shabatmåltid. Dr Weissman besökte Paideia, det europeiska institutet för judiska studier i Stockholm, under november månad och gav en öppen föreläsning under temat The Revolution in Jewish Women's Education.

Långsam förändring hos araberna Entisar Haj Yehia, israelisk-muslimsk kvinna, arbetar som rådgivare till den israeliska regeringen i frågor som rör arabisk utbildning. Hon var även del av den israeliska delegationen till FN kring kvinnors status. Men hon måste tygla sin feminism. Trots att hon inte sveper in sig i svart från huvud till fot, enligt gifta religiösa muslimska kvinnors sed, täcker hon sitt huvud i svart. Hennes tonårsdöttrar är mindre försiktiga. Deras jeans och tajta t-shirts skiljer sig inte nämnvärt från deras judiska jämnåriga i Tel Aviv. Att gå ut på date är dock helt otänkbart för dem. Detta skulle kunna leda till skvaller eller till och med värre. Varje år sker fler än ett dussin "hedersmord" då flickornas uppförande anses ha skadat familjen. Jo, erkänner Entisar: "arabiska män förväntar sig fortfarande att deras högutbildade kvinnor ska städa, laga maten, diska och ta ansvar för barnen. De lyssnar på sina fruars åsikter, men gör ändå vad de själva vill till slut."

Fler kvinnliga doktorander Nirit Dudovitch vill både vara mamma, fru och göra vetenskaplig karriär. En omöjlig kombination om det inte hade varit för ett nytt stipendieprogram på Weizmann Institute of Science. Efter gymnasiet och fyra år inom arméns underrättelsetjänst övergick Nirit till vetenskapliga studier vid Tel Aviv University och därefter till Weizmann. Nu håller hon på att doktorera i fysik, ett område med relativt få kvinnor. Men innan hon kan ansöka om tjänst vid någon högre läroanstalt i Israel krävs två eller tre års forskning utanför Israels gränser. Ingen lätt sak finansiellt eller familjemässigt om man har två barn. För att hjälpa henne har Weizmann instiftat ett nytt kvinnostipendium. Stipendiet initierades av institutets ordförande Ilan Chet och hans speciella rådgivare, professor Hadassa Degani. Hon karakteriserar stipendiet som "ett försök att ta bort de största hindren för kvinnliga vetenskapsmän" Erfarenheten har visat att många extremt begåvade kvinnor aldrig når sin fulla potential då praktiska problem hindrar dem från att ge sig in på studier som leder till doktorat. Så, även om 50 procent av eleverna vid Weizmann som doktorerar är kvinnor, går bara 13 procent vidare och satsar på forskning. Det är inte så att kvinnorna saknar kapacitet, tvärtom. Många väljer istället att arbeta som assisterande forskare då det inte kräver lika många timmars egen forskning eller erfarenhet från utlandet. För att inte tvinga kvinnor att välja mellan familj och karriär har allt fler högre instanser inrättat en tjänst för att se till att få fram, och stötta, fler kvinnor i deras akademiska karriär.

Ställ dig vid spisen kvinna!

Women Cook Up a Business är ett av dussintals nya initiativ som Jerusalem Foundation stödde under 2004. Projektet drivs tillsammans med feminister som öppet uppmanar kvinnorna att ställa sig vid spisen igen.

Av Wendy Elliman, IPS

Achoti (min syster) for Women in Israel och Kol Ha'Isha (Kvinnans röst) är två israeliska feministiska organisationer. Deras senaste projekt går ut på att ställa kvinnor framför spisen igen…

- Vårt mål är att hjälpa kvinnor in på arbetsmarknaden. Vi vill att de ska tjäna egna pengar och ta tag i sina liv, och vad vill de göra? Laga mat!, utropar Orna Zaken på Achoti. Efter en stund kom vi på att det kanske inte var helt fel. Om dessa kvinnors talang finns i köket så kanske matlagning är det rätta valet för dem?

Målet för feministerna har varit att nå kvinnor mellan 30 - 50 år från det socialt och ekonomiskt svaga Kiryat Yovel. Genom att starta eget ökar deras intäkter och positionen i familjen stärks. Projektet har backats upp med 22 000 dollar av Jerusalem Foundation.

- Vi stödjer mer än fem dussin sociala initiativ för de ekonomiskt svaga i Jerusalem, säger Ruth Cheshin, ordförande för Jerusalem Foundation.

23 kvinnor går den 18 månader långa kursen, alla älskar att laga mat. Deras redan befintliga gastronomiska kunskaper finslipas under Ilan Sibonis övervaknig. Han är köksmästare på Darna, en marockansk gourmetrestaurang i Jerusalem. I ett träningskök undervisar han i tre timmar tio gånger. Elevernas individuella matlagningsförmåga utvecklas och de lär sig presentera mat på ett aptitretande sätt. De får också lära sig olika matlagningsstilar från nordafrikansk via fransk till italienskt.

Att uppgradera sina matlagningskunskaper är dock bara en del av programmet. En andra del består av lektioner i företagsekonomi.

- Kvinnorna får lära sig hur man driver ett företag, berättar Zaken. Bokföring, prissättning, marknadsföring, att skriva en företagsplan, definiera marknaden och hur de ska presentera och sälja sig själva.

Del tre består av att lära sig tro på sig själv. Självinsikt, bakgrundskunskap och veta vad man vill i framtiden är några av nycklarna till framgång. De lär sig även att stödja varandra. Tanken är att utveckla ett muntligt nätverk genom vilket de lättare får arbete.

När kvinnorna är klara med utbildningen till hösten kommer de nya företagen att stöttas av en grupp experter under ett år. Vissa har dock inte haft tålamod att vänta till hösten, svägerskorna Rina och Nehama Butil har till exempel redan levererat mat till det franska konsulatet i Jerusalem och lagar regelbundet mat som de säljer på marknader. Hannah Amzaleg har specialiserat sig på bakverk och producerar redan kakor och tårtor som kan konkurrera med Paris bästa bagerier. Rimon Adjani, vars föräldrar kommer från Kurdistan, har utvecklat vegetarisk, kurdiskinspirerad mat.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet