Arkiv
Förenade Israelinsamlingen Keren Hayesod
Reportage
Data-Forskning-Medicin
Ekonomi
Kultur
I bokhyllan
I skivstället
Sport
Krönikor
Ståndpunkten
Israeliana
Myter och fakta
Judiska symboler
Organisationer
Länktips
Övriga rubriker

Förstasidan
Senaste numret

Menorah
Läsvärt ur kvartalstidskriften Menorah från och om Israel

Reportage



L'chaim!    [skål]

Det är lätt att visualisera; en varm sommardag, en klarblå himmel och en sandstrand. Och en kall öl. Befinner man sig i Israel bör det vara Maccabee eller Goldstar som finns i glaset. Men än så länge dricker israelerna hellre kaffe. Av Janet Mendelsohn Moshe.

Öl har avnjutits i Mellanöstern ända sedan människan lärde sig att odla korn för 10 000 år sedan. Instruktioner om hur man brygger öl finns till och med i Talmud*. Med så gamla traditioner är israeliska tillverkare besvikna över att dagens israeler dricker såpass lite öl, bara 15 liter per person och år, att jämföra med de 100 liter per person och år svenskarna häller ner. Varför det är så här, tänker Nahum Maza mycket på. Han är utvecklingschef för Tempos ölavdelning i Netanya. Tempo är Israels största bryggeri med Maccabee och Goldstar som ledande märken. Det danska ölet Carlsberg har tagit nästan en tredjedel av marknaden sedan de öppnade sitt bryggeri i Ashkelon 1994.

Han tänker också mycket på hur man skulle kunna skapa en bättre ölkultur i Israel. Enligt honom finns det inget som passar bättre med nationalrätten falafel eller till en bit pizza vid stranden, än en kall öl. Han kan heller inte förstå varför inte gamla armékompisar träffas över en omgång öl eller varför man inte startar en utekväll med ett par sejdlar på stan?

Israelerna måste övertygas om ölets förträfflighet då de verkar föredra kafékulturen före pubarna. Till och med soldater på permission verkar hellre smutta på en cappuccino och en croissant än svänga en sejdel…

Enligt en pubägare måste Israel utveckla en ölkultur; stunder som uppmuntrar folk att dricka öl; en stund efter jobbet, som start på en bra kväll, ett romantiskt ögonblick och liknande.

Josh Peleg är i alla fall en israel som älskar öl. Ja, han älskar öl så pass mycket att han brygger sitt eget. Peleg är ekonomisk attaché för staten Israel och har öl som passion. Han säger att grundreceptet med vatten, korn, malt och humle har funnits i mer än 1 500 år men att varje bryggare utvecklar sin egen blandning. Av kärlek till drycken tog Peleg ledigt och lämnade fru och barn i ett par månaders tid för att studera ölets hemligheter vid Faculty of Fermentation Sciences i Kalifornien. Med sin nyfunna färdighet, övervägde han att öppna ett litet bryggeri i Jerusalem och kontaktade därför Nadim Khoury, en ung kristen palestinier som hade öppnat ett litet bryggeri i Mellanöstern flera år tidigare.

Khoury brygger Taybeh öl i byn med samma namn, inte långt från Ramallah, men affärerna går trögt. Religiösa muslimer får inte dricka alkoholhaltiga drycker. Dagarna efter Osloavtalet fick Khoury mycket goda omdömen av israeliska ölrecensenter och mycket publicitet. Han skaffade snart ett koschergodkännande vilket uppmuntrade israeliska restauranger och barer att sälja hans produkt.

Tyvärr har det palestinska upproret grusat hans förhoppningar om en snar blomstrande framtid. Nu kan han inte ens annonsera i palestinska tidningar då de inte vill göra reklam för alkoholhaltiga drycker. Vägspärrar gör att han har svårt att ta sig in i Israel. Det är möjligt att ölet måste jäsa ytterligare lite till i sina flaskor innan israeler och icke-muslimska palestinier kan dela en sejdel under fredliga förhållanden.

Israeler dricker 15 liter öl per år, svenskarna dricker 100 liter.
Ett nystartat företag som slagit sig in på marknaden för koscher öl, är det amerikanska ölet He'brew. Namnet låter kanske som en ploj, men ölet har fått många unga, stadgade judiska, amerikanska befattningshavare att släppa på slipsknuten och svinga en sejdel.

Peleg träffade He'brews skapare Jeremy Cowan i San Fransisco och försökte uppmuntra honom att investera några av sina talanger i Israel. Än har inga avtal kommit till stånd och under tiden har distributionen av He'brew vuxit till att omfatta fler än 20 stora amerikanska städer. Skulle det finnas en marknad för "judiskt" öl i USA, ja då skulle Cowan nog dominera den helt.

Under tiden har Peleg börjat se en ljusning vid den israeliska horisonten.

- Israelerna har börjat vidga sina vyer. Idag finns det en marknad för gourmetost, utländskt vin, kaffe och fina tvålar, säger han. Förhoppningsvis kommer denna, mot Israel, diskriminerande smak, att vända och resultera i en större lokal ölindustri.

När han nyligen avnjöt en utekväll i Jerusalem tillsammans med sin fru blev de glatt överraskade över att finna många olika sorters öl på fat, samt ett brett utbud av importerat öl på restaurangens hyllor.

- De flesta närvarande höll i ett kallt glas eller flaska och det fanns en trevlig, ja nästan europeisk stämning, säger han leende. Det är kanske så att unga israeler har tillbringat tillräckligt mycket tid utomlands så att en öl lockar fram de goda minnena? Eller så har vi blivit tillräckligt vuxna för att kunna njuta av den avslappnade kulturen ett gott öl står för.
L'chaim!

* Jerusalem Talmud tillåter till och med att öl används vid havdala, ritualen som avslutar Shabat, och markerar skillnaden mellan vilodagen och resten av veckan.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering får endast ske med skriftligt tillstånd från redaktionen och med angivande av författare och källan.