Kultur
	Nechemia Meyers

blomstrar

Isaac Bashevis Singer, världens ende jiddischförfattare som fått Nobelpris i litteratur, fick ofta frågan varför han skev på ett döende språk. Han svarade: "Jiddisch har varit på väg att dö ut i tusen år och jag är säker på att det kommer att fortsätta dö i ytterligare tusen år."

Israel befinner sig mitt i en jiddisch renässans. Det grundas på nostalgin över den miljö som försvann i samband med Andra Världskriget i kombination med ankomsten av många jiddischtalande immigranter från forna Sovjetunionen. Dessa personer står för cirka 20 procent av dem som talar jiddisch i Israel idag.

Idag kan man lära sig jiddisch på Hebrew University i Jerusalem och vid ytterligare fyra högskolor i landet. Men användandet av språket, denna tyskbaserade dialekt som skrivs med hebreiska bokstäver, rönte länge starkt motstånd av den sionistiska rörelsen. De var rädda för att jiddisch, istället för hebreiska, skulle bli Israels nationella språk.

Mellan 1920 och 1930 var en liten militant grupp "Bataljonen för Språkets Försvar" speciellt aktiv i kampen. Deras slogan var: "Jude - tala hebreiska." Medlemmarna brukade gå från affär till affär och kräva att innehavarna skrev sina skyltar på hebreiska. De hotade med bojkott mot dem som vägrade. Vid ett flertal tillfällen avbröt de även jiddischfilmvisningar genom att kasta flaskor med bläck och ruttna ägg mot duken.

Rädslan att jiddisch skulle ta över som nationellt språk försvann på 1950-talet när cirka en miljon immigranter från länder i Mellanöstern (där jiddisch inte talades) kom till Israel. Det var dock långt mycket senare, i mars 1996, som israeliska lagstiftare officiellt beslöt att jiddisch inte skulle bekämpas, utan snarare bevaras. Det israeliska Departementet för Jiddischkultur har som uppgift att stötta kulturella evenemang på jiddisch och hjälpa organisationer som bidrar till liknande aktiviteter. Parallellt med detta har ett stort intresse väckts hos yngre. För många hänger deras intresse samman med att jiddisch var deras föräldrars eller farföräldrars modersmål.

En av dem som influerats av den kulturella nostalgin är den engelskfödda läraren Angela Gavron. Hon beslöt sig för att skriva in sig vid en jiddischkurs för ett par år sedan. Gavron erkänner att hon inte lärde sig speciellt mycket under tiden men: "Bara att lära mig några dussin nya ord och att få se några gamla filmer var fantastiskt".

Lika lite som jiddisch var en kort mellanakt i Angela Gavrons liv, lika stor del tar språket i ortodoxa Anat Aderets liv. Hon håller för närvarande på att doktorera i jiddisch vid Bar-Ilan universitetet i Tel Aviv. Denna glada 30-åriga kvinna kom först i kontakt med språket i samband med att hon under fyra års tid bodde tillsammans med sina jiddischtalande morföräldrar.

- Det var inte så att de försökte lära mig språket, jag ville lära mig så att de inte skulle kunna tala om mig bakom min rygg, förklarar hon.

Hennes entusiasm för språket kom dock mycket senare. I samband med studenten beslöt hon sig för att göra något meningsfullt med sitt liv. Efter att ha övervägt många möjligheter beslöt hon sig för en karriär i jiddisch med dess enorma kulturella skatt.

- Det är klart att jag kunde ha fokuserat på de kinesiska eller spanska kulturerna men de är inte våra kulturer. Jiddisch är vårt språk.

Trots det ökande antalet unga som lär sig jiddisch är dess starkaste försvarare nog ändå polskfödde Förintelseöverlevanden, Raphael Blumenfeld. När han kom till Israel för över 50 år sedan trodde han inte att jiddisch skulle överleva. Han ansåg att israelerna borde begränsa sig till hebreiska.

- Men efter ett tag ändrade jag inställning. Nazisterna hade nästan utrotat jiddisch genom att döda miljoner av dem som talade språket. Jag kom till slutsatsen att vi inte skulle avsluta jobbet åt dem. Tvärtom, vi skulle anstränga oss maximalt för att försäkra oss om att jiddisch skulle överleva.

Hans bidrag är att han bland annat är ordförande för de 42 jiddischkulturklubbar som finns i Israel. Vid veckomötena lyssnar medlemmarna, de flesta pensionärer, till föreläsningar på jiddisch. Blumenfeld är dessutom den ende jiddischkrönikören i en hebreisk veckotidning (det finns tre renodlade jiddischveckotidningar i Israel).

Blumenfeld och hans jämnåriga vänner är regelbundna aktörer i de olika professionella uppsättningar teatergruppen Yiddischspiel sätter upp. Styckena har många besökare, vissa med hörlurar där teaterstycket tolkas simultant till hebreiska.

Även om jiddischteatern är relativt ny så har många av pjäserna sitt ursprung i det gamla Östeuropa. Sholem Aleichem, vars historier har inspirerat bland annat Broadway musikalen Spelman på Taket, spelas fortfarande. En annan klassiker är: Shver Tsu Zayn a Yid, det är svårt att vara jude.

Ett faktum som fortfarande kvarstår.

Nechemia Meyers är frilansjournalist bosatt i Israel.

Jiddisch i skolan Jiddisch har sedan länge använts och lärts ut i de ortodoxas halvstatliga skolor. De har traditionellt trott att hebreiska, det heliga språket, enbart ska användas i religiöst syfte. Under de senaste 20 åren har språket även lärts ut i ett antal sekulära och modernt ortodoxa skolor. Nu kan man till och med tillgodoräkna till sig poängen i betygen. Från och med år 2003 studerar cirka 2 500 elever jiddisch vid 35 kommunala skolor där jiddisch är ett av C-språkvalen.

Jiddisch på nätet Sökmotorn Google ger 34 700 träffar på "jiddisch" med hemsidor på ett flertal olika språk. Intresserade kan till exempel anmäla sig till nyhetsbrevet The Gantseh Megillah eller till Der Bavebter Yid på http://cs.engr.uky.edu/~raphael/bavebter/. Det finns många olika illustrerade ordböcker på jiddischhebreiska, jiddischengelska, jiddischtyska och jiddischfranska på www.ibiblio.org/yiddish. Språkakademin Yivo med säte i New York har en bra hemsida www.yivoinstitute.org vars mål är att bevara det östeuropeiska judiska kulturarvet. Yivo har funnits sedan 1925 och tillhandahåller bland annat skrivregler och en mängd olika länkar. Den som behärskar att läsa på jiddisch kan beställa böcker på bland annat www.yiddishbookcenter.org. Roligast har man ändå på www.ariga.com/yiddish. Där finns en ordbok med jiddischuttryck listade i bokstavsordning och dess översättningar (till engelska). Under det att man väntar på att sidan ska ladda hem upplyses läsaren om att "please be patient, this page is farshtopt (fullstoppad) with information". Och vem kan motstå den uppmaningen?

Diasporaspråket Jiddisch är utan jämförelse det viktigaste och största av Diasporajudarnas språk. Det nådde sin topp innan Förintelsen då man uppskattar att cirka åtta miljoner människor talade jiddisch. Men det är inte det enda språk som talades. Varhelst judar bodde i större antal utvecklade de sitt eget sätt att kommunicera. Bitar av hebreiska blandades upp med inhemskt språk och dessa judiska hybridspråk skrevs vanligtvis med hebreiska bokstäver. Dessa "privata" språk tillät judarna att uttrycka sina religiösa och kulturella värderingar på ett diskret sätt vilket inte hade varit möjligt om de hade talat det lokala språket. Det tillät dem även att diskutera privata angelägenheter utan att deras (oftast) antisemitiska grannar kunde förstå. Av de sexton eller fler judiska Diasporaspråk som funnits är jiddisch det som var mest spritt och mest känt. På andra plats kommer judisk-spanska, mest känt som ladino som fortfarande talas av ett fåtal. Precis som jiddisch kan man studera ladino vid ett fåtal skolor i Israel. Andra Diasporadialekter omfattar arameiska, det språk som talades av judarna under Jesu tid, judisk-grekiska, judisk-arabiska, judisk-latin, judisk-italienska, judisk-franska och judisk-iranska.

Textlänkar

Till nästa artikel (i detta nummer)

Till föregående artikel (i detta nummer)

Till framsidan

Till arkivet